Närvara eller inte närvara

Barn är experter på att vara här och nu.  Barn ältar inte det som är historia och oroar sig inte så mycket för framtiden. De lever nu – inte snart, inte sedan och inte förr i tiden.

Att leva i nuet betraktas av vissa vuxna som ansvarslöst. Ändå verkar det som att de vuxna som har förmåga att vara närvarande, oftast mår bättre och därför orkar ta mer ansvar för det de gör med sin egen tid och för sina medmänniskor. Det är som om vi behöver ladda våra mänskliga batterier genom stunder av närvaro för att klara av vardagens ansvarsfulla uppgifter.

Absolut koncentration. Fullständigt fokus. Glömma tiden. Tom på tankar. Fylld av känslor. Ett med allt. Utestängande av störande moment. Vi kan kalla det total närvaro, flow eller vad som helst. Det kan komma av en stimulerande uppgift, meditation, ett samtal, en motionsrunda i skogen, sex, att titta in i en brasa eller på vågor som rullar in mot en klippa. Efteråt kan man känna sig lite trött men samtidigt nyladdad med livsenergi.

Närvaro och härvaro hjälper oss att förhöja upplevelsen av vår tillvaro. Hur kan vi njuta av och ta in det som är nu om vi inte är där själva? Hur mycket njuter du av solnedgången om du samtidigt tar 12 foton för att "återuppleva" den senare? Hur väl lyssnar du till din vän som berättar att han har det jobbigt om du sitter och tänker på mötet du ska på efter lunch?

Någon frågade om man är närvarande eller frånvarande då man lever sig in i en film eller en bok. Någon annan svarade: "när du lever dig in och blir berörd, tränar du dig på att vara här och nu genom att känna känslor. För känslor finns bara här och nu"