It takes 2 to tango

Att dansa tango ensam är inte samma upplevelse som att göra det tillsammans med en danspartner. I dansen följs två människor åt och svarar an på varandras rörelser. Båda behöver ha lust och tid att dansa och komma överens om hur steg och turer ska fungera.

Detsamma gäller nära umgänge mellan människor – vi behöver träna tillsammans i vardagen. Samtidigt är det lätt att göra projekt av att underhålla och reparera relationer – “det blir bättre på semestern då vi får vara tillsammans ” eller “.. vi måste boka in en helg då vi verkligen pratar”. Men… det är ändå i den vanliga vardagen som vi lever, möts, nöts och lär oss turerna.

Livet är kanske bekvämare utan nära relationer, utan att behöva ta hänsyn och anpassa oss. Men det känns oftast fattigare. Relationer kan också fungera som livlinor och om en skulle brista är det skönt att ha någon annan kvar.

Vi behöver alla bekräftelse och reaktioner från andra människor. Helst blir vi uppskattade och älskade, men vi blir t o m hellre fruktade eller avskydda än inte alls sedda. Det är ju i relation till andra som vi blir någon. Genom att spegla oss i andra lär vi om oss själva. Och vi mår bra av nära relationer som fungerar. Vad är egentligen viktigare? När det nyfödda barnet skriker, är det inte alltid näring det vill ha – det kan lika gärna vara närhet. Visst fortsätter det så ända tills vi dör….

En kort historia ur verkligheten:
"En kväll då de låg i sängen, i mörkret innan de skulle somna, började han plötsligt prata. Han höll på i 40 minuter. Han berättade hur han kände sig och hur han tänker. Han berättade hur han ser på världen, på livet, på utvecklingen och hur allt detta påverkar honom och relationen. Hon gav honom en gåva. Hon gav honom av sin tid, av sitt liv. Hon lyssnade färdigt utan att ifrågasätta, kommentera eller värdera det han sa. Hon förstod honom bättre efteråt. Relationen gick in i en god cirkel av att ge varandra tid och lyssna färdigt…"