Om lagom

Samma dag som jag fick frågan om att göra dessa program, som kommer att sändas vid dagens slut under ett antal fredagar framöver, satte jag mig på kvällen för att lyssna på den dagens upplaga av vid dagens slut. Det var Lisette Bohman som talade, och jag minns inte vad hennes tema var, men jag vet att jag av någon anledning kom att reflektera över begreppet lagom.

Ordet lagom är på många sätt ett härligt ord. Det är lite runt, ligger gott i munnen, det känns snällt men har ändå karaktär, det är inte för stort, inte för litet, inte för långt, inte för kort.

Ofta finns det för mig en vila i att något är lagom, samtidigt som det känns som att det finns en öppenhet i att någon är lagom. Det finns en öppenhet för nuet och ögonblicket, det finns plats för annat än det mest nödvändiga, tid för annat än minsta möjliga, samtidigt som det som behöver finnas finns där och det som behöver göras blir gjort.

De tankar som spann i gång i mig denna kväll handlade om sådant som ambition, prestationer, prylar, boende, konsumtion, arbete. Jag började fundera över vad det innebär för mig att vara lagom ambitiös, eller att prestera lagom. Hur mycket jobb är det rimligt för mig att lägga ner i olika projekt, planer eller uppdrag jag är inblandad i? Vad är en lagom prestation?

Eller när det gäller prylar och konsumtion: Hur många saker, ägodelar, ting, är egentligen lagom för mig i mitt liv, givet den kraft, den tid och den ekonomi jag har? Hur mycket kraft och tid  har jag egentligen lust att lägga ned på att skaffa, jobba ihop pengar till, och sen sköta om alla saker som lockar mig med förföriska egenskaper, status, eller tillfredställelse av behov som jag inte ens är säker på att jag egentligen har?

Det jag främst kände när jag satt där framför radion denna kväll, insvept i skogens novembermörker, i skenet från brasan och fotogenlyktan, och ordet lagom dök upp i sinnet på mig, var hur skönt det är när något får vara lagom. Att det finns en frihet och lätthet i det tillräckliga, i det balanserade; när kraven på prestation blir rimliga, när ambitionen är vilsamt avspänd och består av vilja och lust snarare än begär och krav. Jag kände att det fanns en vila i huset i skogen där jag satt, genom att det snarare än att vara toppmodernt och fullutrustat, fick sin värme från en enkel vedkamin och att strömmen till radion kom från ett enkelt batteri som tidigare på dagen hade laddats av en solpanel på taket.

Jag kände att det var i just detta lagom, i denna enkelheten, som jag fann vila och balans.