Om tiden

Är det samhället vi lever i som avgör vår relation till tiden? Eller är det vår relation till tiden som avgör vilket samhälle vi lever i?

Vår relation till tiden kan variera väldigt. Ibland kan tiden kännas som en gåva eller en vän som följer oss på vägen, ibland som en fiende att kämpa mot. Våra känslor, tankar och handlingar kan bli olika beroende på hur vi bemöter tiden. Att bemöta tiden med respekt är att också visa respekt för oss själva och det vi använder tiden till.

Vi kan faktiskt välja förhållningssätt till tiden. Om du t. ex räknar med att det ska ta 2 timmar att städa och det bara tar 1½ – visst känns det som att du fått tid över? Tid du kan använda till annat. Tidsoptimisten känner sig istället ofta jagad av tiden genom att fylla den med orimligt många tänkta göromål. Detta leder lätt till otillfredsställelse både med det som blev gjort och det som inte hanns med. Allt för att tiden flydde fortare än det var tänkt i förhållande till det som skulle göras. Våra egna ambitioner om vad vi ska hinna med och bedömningar av hur mycket tid det tar, bidrar till vår upplevelse av tiden. Det gör också andras förväntningar, men det är vårt eget ansvar hur vi låter det påverka oss.

Egentligen går tiden inte fort eller långsamt. En dag är en dag, men vi kan uppleva den olika. En dag av obruten närvaro känns annorlunda än en dag fylld av styckade tankar under spring mellan olika göromål.

Oavsett vad vi gör med vår tid, så blir den förbrukad i samma stund den används. Tiden är en färskvara som inte går att sätta in på banken eller frysa in för framtida bruk.
Däremot kan vi, genom att använda tiden till sånt som är viktigt för oss, bygga upp en förmögenhet av upplevelser som vi kan njuta av flera gånger – både i stunden och den dag då vi tar tid till att se tillbaka och minnas.

Hur vi än upplever och använder tiden, så är vår tid lika med vårt liv. Det vi fyller tiden med blir det som fyller vårt liv. Och visst är det också så att det vi fyller tiden och livet med påverkar det samhälle vi lever i…..