Personliga initiativ

Vi har alla ett handlingsutrymme – större eller mindre beroende av livssituation. Men det finns. Både vår egen vardag och omgivningen mår bra av att vi använder utrymmet.
Har du någon gång blivit riktigt trött på alla insikter och idéer du har och all vilja till konstruktiv förändring av din vardag? Trött på att vardagen trots allt detta inte blir bättre? Välkommen i klubben –den som består av alla oss med insikter och inspiration upp till öronen, men som trots det inte riktigt lyckas få till det.

Vad krävs då för att det ska ske saker? Konstruktiv förändring kan komma helt av sig själv, som en följd av att människor i vår omgivning förändrar något som påverkar oss positivt. Om vi har tur. Om vi inte bara vill hoppas på turen kan vi komplettera med att bestämma oss för att göra något själva. För det är ju, som Kronblom säger, skillnad på att bli väckt och att kliva ur sängen.

Vi behöver låta eventuellt väckta tankar och idéer kliva ur sängen, ge viljan, lustenoch längtan ett konkret utlopp. Det handlar om att bestämma oss – att gå från insikten att jag kan förbättra, via känslan att jag vill förbättra, till beslutet att jag ska förbättra. Vi kallar detta ”att göra ett personligt åtagande”.

Personliga åtaganden är ett enkelt, effektivt och konstruktivt redskap för ett eget skapande av förbättringar i vardagen – ett Egenskapande. Men det finns de som tycker att ”åtagande” låter som ytterligare sten på redan tung börda. Andra uppfattar egenskapande och åtaganden som ytterligare ego-uttryck i vår starkt individcentrerade tidsanda. Det stämmer inte. De viktigaste kännetecknen är att jag verkligen vill det jag bestämmer mig för och att det förbättrar för mig själv. Det fina med det är, att när jag gör saker som förbättrar min vardag, påverkas alla andra som är involverade i min vardag positivt. Vi ingår alla i någon slags ansvarsfördelad gemenskap – om inte i partnerskap, föräldraskap, arbetskamratskap och medarbetarskap så i alla fall i vänskap, grannskap och medborgarskap. De framsteg i välbefinnande jag gör kommer omgivningen till godo på något sätt – direkt eller indirekt.

Möjligheten att göra personliga åtaganden finns i alla delar av vårt handlingsutrymme. Vissa saker kan vi besluta om helt själva; som att bemöta människor eller hantera situationer annorlunda, göra lite mindre av något och lite mer av annat. Vi kan bestämma oss för att tänka annorlunda – som att medvetet välja att inte slösa energi på sånt som vi kanske i och för sig vill förändra, men just nu känner att vi inte kan, vågar, orkar eller hinner göra nåt åt. Vi kan ”rimlifiera” ambitioner.

Andra saker kan vi inte besluta om själva, utan vi behöver få med andra på. Men vi kan göra åtaganden om det också – som att besluta oss för att påverka andra genom att komma med förslag, ta initiativ till diskussioner, börja driva frågor, visa på konsekvenser om inget görs (gärna kompletterat med en idé till vad som kan göras), eller visa på konsekvenser av ett mindre bra beslutsalternativ och argumentera för ett annat. Med mera.

Lyckosam vardagsförbättring är en vetenskap – även med hjälp av personliga åtaganden. Men det är inte alltid nödvändigt att lyckas helt med det vi föresatt oss. Vi mår bra bara av att försöka förbättra sakers tillstånd genom att använda vårt handlingsutrymme. För att så småningom lyckas med mer. Och utvidga utrymmet…

Från TidsverkstadsTankar nr 13, 2005