Konsten att inte jämföra
Att ha ett gott förhållande till sig själv är en viktig ingrediens för att uppnå god livskvalitet. Det finns olika vägar att gå för att förbättra det. Men också fallgropar.
Ett gott förhållande till mig själv är viktigt för vardagen. Jag är ju det enda sällskap som inte går att undvika och trivs jag med sällskapet, så blir livet lättare att trivas med. Det finns olika vägar att gå för att förbättra förhållandet till mig själv. En av dem att börja lära känna mig själv. Då vet jag bättre vad jag har att förhålla mig till – vad jag tycker är toppen, vad som är ok och vad jag verkligen vill försöka förändra eller försöka stå ut med mig.
Ett sätt att utveckla förhållandet oss själva är att förändra vår attityd till oss själva – vi kan exempelvis acceptera att vi inte är perfekta och tycka det är ok att bara vara ok. Det är lättare att tycka att vi är ok om vi låter bli att jämföra oss med andra. Ett problem med jämförelse med andra är att vi ofta bara ser det som ser jättebra ut och så jämför vi med det. Kanske ser vi att bekante Bertil byggt upp en rejäl förmögenhet, att Berit fått ett chefsjobb, att Nils har så nära kontakt med sina känslor, att Olofssons har så stort socialt umgänge och att Brad Pitt har så vältränad mage. Sedan plockar vi ut godbitar från var och en och jämför oss med det. Det blir någon slags Greatest Hits i mänskliga kvaliteter och vi kan inte annat än att känna oss missnöjda vid en jämförelse med detta.
Men vi glömmer lätt att medaljen kan ha en baksida. Som att Bertil kanske inte har en enda riktig relation, att Berit inte hunnit lära känna sina barn, att Nils blir våldsam och slåss ibland, att Olofssons är lätt alkoholiserade och att Brad offrar 3 tim/dag baraför att den bara magen ska se snygg ut.
Detta att jämföra sig med de som “är bäst”, kallas för Benchmarking i näringslivet. Låt det stanna där. Ta inte in det i livet.
Visst kan förebilder vara bra, men inte att tävla med andras liv och egenskaper. Tänk på att ingen kan vara perfekt och att försöken att ändå bli det ofta kräver ett högt pris. Alla har olika kvaliteter, egenskaper, bakgrund, utseende och förutsättningar. Om jag t. ex har blivit utrustad med naturliga anlag för kulstötning, är det kanske onödigt att sikta på en karriär inom konståkning. Nej, använd istället de goda egenskaper och kvaliteter du har (skriv en lista och njut). Koncentrera dig på att förbättra förhållandet till dig själv genom att träna dig i önskad riktning eller acceptera mera.
Om du själv tycker att du är ok, så är det lättare för dig att tycka att andra är ok och då är det lättare för andra att tycka att du är ok.
Och så vidare. Eller vad tror du?
Från TidsverkstadsTankar nr 6, 2003