… vi fått framsteget om bakfoten

I sammandrag kan sägas att det finns tre huvudsakliga nivåer för mätning av samhällets framsteg:

1. “Välstånd” (eller levnadsstandard), som mäts i BNP och konsumtionsutrymme, har tonvikt på materiella förhållanden och ekonomiska resurser. Ekonomisk tillväxt defineras som att BNP växer och leder, definitionsmässigt, till högre levnadsstandard.

2. “Välfärd” (eller levnadsnivå) innefattar även icke-ekonomiska faktorer och mäts främst med hjälp av en rad indikatorer som hälsa, bostadsförhållanden och tillgång till social service, men används också som en mer generell, politisk term.

3. “Välbefinnande” är en subjektiv upplevelse av livskvalitet eller överensstämmelse med livsmål. Begreppet "lycka" används också i vissa studier. Utveckling av välbefinnande mäts med hjälp av enkäter.

Hur går det?
Välståndet (mätt som tillväxt i ekonomin) har ökat i Sverige i stort sett varje år. Välfärden fortsatte också att öka in på 80-talet; men därefter är resultaten blandade. Den statliga utredningen ”Välfärdsbokslut för 1990-talet” visar att många gruppers välfärd försämrats. Livskvaliteten tycks också sjunka. Bilden till nedan visar vilka faktorer som upplevs ha blivit sämre och bättre mellan 1965 och 1995.

För allt annat än arbete, ekonomi och tid till fritidsaktiviteter gick det utför. Andra undersökningar ger samma resultat: livstillfredsställelsen sjönk mellan 1982 och 1999; lyckonivån minskade mellan 1972 och 2000.

Vi är alltså mindre tillfredsställda med våra liv än förr – trots att konsumtionen har tredubblats på 50 år. Men ingen kan påstå att livskvalitet och lycka är oberoende av levnadsstandard eller välfärd. Fattiga människor i u-länder längtar efter såväl bilar och TV som sjukvård och skolor. För 80% av jordens befolkning är ekonomisk tillväxt fortfarande angeläget. Men konsumtion tycks vara ett dåligt sätt att öka välbefinnandet i länder som Sverige. Ökad konsumtion verkar här bara göda anspråken och blir då en jakt efter den egna svansen.

Studier av välbefinnandet har en undanskymd roll i media, debatt och politik. Kanske för att de på ett besvärande sätt går emot föreställningen att utvecklingen går framåt och att allt bara blir bättre?

De flesta vet ändå, innerst inne, vad som är mest väsentligt. Men, för välfärd och välbefinnande i framtiden, är det viktigt att de välståndsskapande krafterna används till att verkligen göra det bättre. Bl.a. behövs en ny och hållbar tillväxt och en mer rättvis resursfördelning. En utveckling som kan påskyndas av medvetna medborgare.

Ovanstående baseras på texter av Christer Sanne, docent inom avdelningen för samhällsbyggnad på KTH i Stockholm, återgivet i TidsverkstadsTankar nr 9, 2003.