Hej!
Fick syn på inläggen om Downshiftning och inser att jag har helt missat den grejen i massmedia. Tydligen har vi ägnat oss åt detta utan att veta om det.
För den som är intresserad så tänkte jag berätta lite om hur vi har ägnat oss åt "Downshiftning".
Sedan vi fick barn för 10 år sedan så har både min man och jag arbetat 80%. Vi är båda civilingenjörer på större företag. Vi är mycket glada att vi gjort detta för det har gett oss tid att vara med våra barn i vardagen.
Men det har haft baksidor också. Arbetar man på en arbetsplats när heltid eller mer är normen så blir det lätt att man försöker prestera lika mycket på 80 % som andra gör på heltid. Detta har medfört att vi båda två i omgångar trots vår downshifting upplevt mycket stress och press och "gått in i väggen".
Just nu sitter vi i situationen att arbetsgivaren inte längre tillåter att vi jobbar deltid. Då alternativet att vi båda skall arbeta heltid känns helt omöjligt så står vi inför alternativet att göra något radikalt av den typen det brukar stå om i tidningarna. Att helt ge upp det gamla livet och byta till något nytt. Ett annat alternativ är att gå tillbaka till en mer traditionell fördelning där en arbetar heltid och en mer eller mindre är hemma fru/man.
Slutsatsen av mina erfarenheter är att många fler borde pröva på att arbeta deltid och att det visst går bra ekonomiskt med två hyfsade löner. Vi har definitivt inte levt särskilt fattigt eller sparsamt, men det är klar att vi har inte kört omkring i nya SUV:ar. Skall man arbeta deltid så krävs det dock en förstående chef och det är som alltid jobbigt att gå mot strömmen för vad som är normen i samhället.
Det skulle vara intressant att höra från andra som har erfarenheter av downshifting.
