Navigering

Heta nyckelord

Teman

Tidsverkstaden - forum » Downshifting

1. 

   Jrgen Larsson
   Jörgen Larsson

   Dagens Nyheter hade den 20/1 ett stort uppslag om downshifting (se länkar nedan). Som vanligt när downshifting beskrivs i media så handlar det om personer som lämnar statusfyllda och välbetalda jobb och radikalt byter livsstil. På samma sätt var det när programmet Studio Ett på P1 nyligen lyfte fram Downshifting som en möjlig trend för 2008. De intervjuade några som lämnat Stureplan för att ägna sig åt hästavel på landet.

   Jag förstår att sådana exempel gör sig bra i media men det innebär tyvärr också att Downshifting framstår som något som bara är möjligt för högavlönade personer. Jag tror att en mycket vanligare form av downshifting är att gå ner i tjänst på samma jobb.

   Artiklar som dessa gör också att de som hävdar att vanliga familjer inte klarar sig på mindre än två heltidslöner får vatten på sin kvarn. Men jag tycker att det är ett galet påstående. Jag skulle gissa att en majoritet av Sveriges barnfamiljer skulle klara sig på två stycken 75%-löner utan att varken byta boende eller att leva utan bil.

   Är jag ute också cyklar?

   Jörgen Larsson

   LÄNKAR TILL DN-ARTIKLAR
   http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3130&a=734791
   http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3130&a=734791
   http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3130&a=734816

   Publicerat för 2 år sedan #
2. 

   olof
   Medlem

   Förebilder är bra. Förebilder är nödvändiga, men visst blir det lite tjatigt med de många exemplen på överframgångsrika (karriärmässigt) personerna som plötsligt byter spår. Hur hittar vi de mer vardagsnära inspiratörerna?
   För visst finns exemplen. Mitt ibland oss till och med, som min granne. Under min pappaledighet träffades vi ibland och fikade i trädgården. På onsdagar. Då var han nämligen ledig från jobbet. Inte för att hämta tidigt på dagis, jo hans yngsta gick fortfarande på dagis, utan bara för sin egen skull. Åttio procents tjänst i stället för hundra gav möjlighet till att ta det lugnt, meka med bilen, fixa med ärenden, läsa, fika.
   Det var ett av många själ till att jag också gick ned till 80%. Men prioriteringen blev en annan. Tidig barnhämtning. Så därför blir inga bilar mekade och ganska få böcker lästa....

   Publicerat för 2 år sedan #
3. 

   olov
   Huvudadministratör

   Jörgen: Jag tycker du cyklar bra och med god balans.

   Jag har en annan fråga jag vill diskutera, det som rör förebilder och dess betydelse för våra val. Är vi verkligen förtjänta av förebilder, eller borde vi inte tala mer om föregångare istället? Alltså personer som går före och inspirerar, snarare än personer vi skall se upp till och följa?

   Jag har startat en ny tråd här, eftersom det känns som att frågan är värt ett eget samtalsämne

   Publicerat för 2 år sedan #
4. 

   PaulHolm
   Medlem

   Downshifting är ett verb, man skiftar "ner". Jag lägger in två tolkningar. En innebär en markant värderingsförskjutning från något som många tycker är värdefullt som status, hög lön, vara duktig, "ner" till något annat. Från direktör till bagare eller rörmokare som i DNs exempel. Mycket "från" något som man trodde var väsentligt, mn visade sig inte vara det.
   Olofs granne kan vara ett exempel på min andra tolkning. Mera "till" något, mera tid för något väsentligt som man redan gör.

   Grundfrågan för temat är om detta är ett observerbart fenomen eller ej. Har det ökat eller minskat. Det har alltid funnits personer som gjort signifikanta livsförändringar, men är det fler? De flesta jag träffar som har gjort förändringar har gjort det av hälsoskäl och de blir allt fler. Men många av dem brottas med omvärldens förväntningar på att de borde återgå till ett "normalt" liv.

   Samtidigt ser jag, i min roll som omvärldsobservatör, sådana värderingsförskjutningar att det finns växande grupper som inte värderar det som tidigare var hög status och som ser att priset för "framgång" är för högt. En del företag har redan sett att de förlorar eller riskerar att inte kunna rekrytera talanger eftersom de inte längre vill jobba som galningar och försöker förändra sig.

   Publicerat för 2 år sedan #
5. 

   Anonym
   Ej registrerad

   Hej! Jag vill hålla med föregående att det blir lite missvisande. Eller iofs kanske det inte ÄR missvisande för det kanske bara är höginkomsttagae som ägnar sig åt det!? Men för att sprida budskapet och öka medvetenheten om sitt eget val och ansvar inför hur man lever sitt liv och hur ddet påverkar omgivningen så borde andra exempel också lyftas fram! Jag har nog alltid varit en "downshiftare" utan att jag vetat om det, tills jag stötte på begreppet alldeles nyligen!//Lena

   Publicerat för 2 år sedan #
6. 

   Anonym
   Ej registrerad

   Jag drömmer om att sälja huset vi bor i och flytta till vår sommarstuga. Den behöver fixas en del, men vad skönt det skulle vara att minska pressen med räntor och lån. Känns som vi skulle kunna leva lugnare och enklare om vi bara bor i ett hus. Det kanske blir verklighet när våra barn har utbildat sej färdigt.

   Publicerat för 2 år sedan #
7. 

   Christian
   Medlem

   Vi (2 vuxna + 3 småbarn) flyttade från "hektiskt Stockholms förortsliv" med ekorrhjul osv till Öland. Vi downshiftade i den meningen att jag gick ner på 50% i mitt arbetade och arbetar på distans och min fru sa upp sig och arbetar idag 2 dagar i veckan på ett nytt arbete. Visst var det tufft ekonomsikt ett tag. Jag har återigen 100% arbetstid (funderar på att minska igen) men tiden räcker till mer när man slipper alla former av köande och har nära till naturen. Vi måste inte åka bort på semstern tex. Vi klarar oss ekonomiskt och har det vi drömt om. Här är helt otroligt! status finns knappt alls. Få lägger en värdering i vilken bil du har eller vad du arbetar med. Det viktiga är att komma in bra i den sociala miljön och det är inte särskilt svårt när man som vi har skolbarn. Här betyder verkligen "vem du är" något och inte nästan ett dugg "vad du arbetar med", i alla fall inte statusmässigt. Här finns allt, natur, fiske, badliv, jakt, vänner, bra och snälla skolor, kultur etc. På förra stället vi bodde var vi nästan först när vi hämtade barnen kl 16.30. Här finns knappt ett barn kvar efter 16.00. Visst blev vi väldigt motarbetade av både den närmaste familjen och vänner när vi skulle ta vårt beslut. När väl beslutet var taget kom flera personer, som tidigare kritiserat att vi kunde väl ändå inte kunde ge upp allt som vi hade skapat för att flytta till landet, och sa att de själva skulle vilja göra samma sak. Fler kan ändra livsstil. Att vänta till "sen" är bara en ursäkt för att slippa förändring. Vinnare har alltid en lösning, förlorare har alltid en ursäkt...Ännu har ingen av dem tagit steget att downshifta men att vi gjorde det har definitivt gjort att flera av dem diskuterar och ser det som en realistisk möjlighet.

   Publicerat för 2 år sedan #
8. 

   olov
   Huvudadministratör

   Christian: Vad gott det låter! Blir varm i hjärtat när jag läser vad du skriver. Tack för din inspiration!
   /olov

   Publicerat för 2 år sedan #
9. 

   Eva
   Medlem

   Jag tror att det kan finnas olika anledningar till downshifting. Ibland tvingas människor av hälsoskäl ändra sitt liv. En del människor, med möjlighet till goda inkomster, ger järnet i arbetslivet i ex. 15-20 år, men har långt tidigare bestämt sig för att göra det dom egentligen vill när ekonomin väl är tryggad. Under de 15 åren kan det vara så att man är väl medveten om att man "stöttar" ett system/verksamhet som man egentligen ogillar, kanske tom föraktar. När man väl har sin ekonomi på det "torra" så kan man relativt bekymmerslöst ägna sig åt sina privata intressen. Jag har stor förståelse för detta och vill inte moralisera, men är tveksam till om det är denna typ av förändring som kommer göra samhället hållbart. I bästa fall kan kanske dessa individer, "föregångare", inspirera andra. De personer som väljer att downshifta för att på kollektiv nivå ändra samhällsutvecklingen hoppas jag kommer att bli fler. Det är väl detta som skulle kunna vara en begynnande trend.

   Publicerat för 2 år sedan #
10. 

    Anonym
    Ej registrerad

    Tänk vad ett sånt enkelt begrepp som downshifting kan teoretiseras. Behöver man verkligen en diskussion kring ett begrepp som egentligen innebär en mängd av olika tolkningar för olika människor? Ett frihetsbegrepp som downshifting
    bör i stället innebära en möjlighet att utöka individens egen syn på frihet.
    I stället för en ångestfulld diskussion om "vad" och "hur". Vi har hamnat i en sorts diktatur. En välbeställd sådan. Kanske en kapitalismens diktatur. Dvs
    Du förväntas en massa saker utifrån din sociala status. Din egen frihet har du för länge sedan sålt ut. Och nu har du ångest inför att förändra och befria Dig. Sorgligt och sant. Kan det vara ännu ett tecken på att vårt "gemensamma" har bytts ut mot något annat? Utan nära kontakter med flera människor i vår närhet. Och att delta. Tillsammans i vårt gemensamma samhälle.

    Publicerat för 2 år sedan #

RSS-prenumeration för det här samtalsämnet

Svara »