http://tidsverkstaden.se/forum/ Tidsverkstaden - forum » Tag: livspussel - Recent Posts en Fri, 30 Jul 2010 08:36:56 +0000 http://tidsverkstaden.se/forum/topic/ideer-kring-samhallsforandringar-for-att-losa-livspusslet#post-123 sön, 30 Mar 2008 12:41:19 +0000 Karin T 123@http://tidsverkstaden.se/forum/ <p>Hej!<br /> Jag tror också att det i grunden handlar om att vara nöjd. Men med tanke på att all reklam och alla budskap vi överöses med är med syfte att få oss att INTE vara nöjda, så får man vara både stark och genomtänkt för att stå emot. jag tror tex att man för miljöns skull, genom lagar måste begränsa vår möjlighet att flyga lika lätt och billigt som vi gör idag. Det kommer de flesta kortsiktigt naturligtvis inte vara nöjda med. </p> <p>Jag tror också att man måste ha ett jobb man trivs med för att orka genomföra förändringar på det privata planet för att uppnå en mer hållbar livsstil (laga ordentlig mat, säga nej till sina barn, cykla istället för att ta bilen, göra en utflykt, hanla genomtänkt etc. I samband med en omorganisation med byte av chef och verksamhetsidé blev det för mig verkligen uppenbart hur mycket jobbet betyder för hur man mår. Jag blev otroligt påverkad: kunde inte sova, kände mig kränkt, ägnade otaliga fritidstimmar åt att fundera på hur jag skulle överleva, till slut fick jag nästan fysiska symptom vid tanke på chefen och allt dumt hon hade gjort. Jag fick också eld i baken, hittade ett nytt jobb och sade upp mig. Plötsligt finns tid och ork till att baka, gå med i detta forum och tom handarbeta vilket jag inte gjort på många år. (nya jobbet innebär bibehållen lön, nya utgifter för månadskort och en ökad pendlingstid på 1-2 tim/dag. Jag känner ändå att det är värt det!)<br /> Apropå jobb så håller jag med om att alla borde ha rätt att gå ner till 80% oavsett om man har små barn eller inte. </p> http://tidsverkstaden.se/forum/topic/ideer-kring-samhallsforandringar-for-att-losa-livspusslet#post-119 sön, 16 Mar 2008 08:02:17 +0000 Miranda 119@http://tidsverkstaden.se/forum/ <p>Oj du Jörgen det här får mig att ligga vaken på nätterna och fundera och inte vara nöjd alls ... ;)<br /> Jag läser just nu "Kärlekens roll" av Sue Gerhardt. Det är en populärvetenskaplig genomgång av modern forskning kring hjärnans utveckling under fosterstadiet och de första (två) åren. Gerhardt lutar sig bland annat på ett arbete av Allan Schore och slutsatsen är att hur vi bemöts som spädbarn spelar mycket stor roll för hur vi utvecklas känslomässigt. (Och , tror jag, vår upplevelse av att ha situationen under kontroll, att "stå upp för oss själva" och kunna vara nöjda!) Jag har inte kommit så långt än, men vad jag tror vi måste göra politiskt konkret är att uppvärdera spädbarns- och småbarnstiden.<br /> Redan som foster påverkas personen av mammans sinnesstämning! Hur går det ihop med den många gånger stressiga tillvaro många gravida har, när de måste jobba färdigt, lära upp en vikarie, stå ut med att det suckas bekymrat över att de "försvinner"? När det inte ses som politiskt korrekt eller socialt acceptabelt att vara trött när man är gravid, och behöva sova elva timmar per dygn?<br /> Ulla Waldenströms bok "Att föda" efterlyser ett "helikopterperspektiv" över förlossningsvården. Vi lever i en verklighet där instrumentella förlossningar och kejsarsnitt i allt högre grad ersätter tålmodig väntan och förlossningskonst som bygger på trygghet och tillit. Kanske förlossningar skyndas på för att det står någon ny på kö och behöver ett förlossningsrum?<br /> Hur förlossningen blir, och föräldrarnas känsla av sammanhang, kan också påverka hur tiden med barnet blir.</p> <p>Gerhardt poängterar också flera gånger hur förödande det är att nyblivna mammor (papporna nämns sällan) sedan lever väldigt isolerade med sina spädbarn. När partnern börjar jobba är mamma och barn väldigt mycket förvisade åt varandra och de flesta längtar efter sällskap. Också här har politiska neddragningar i Sverige försämrat situationen, genom att öppna förskolor har stängt. Varför inte öppna öppna förskolor igen? Varför inte ha öppna förskolor i närheten av arbetsplatserna , så att nyblivna förädlrar samtidigt chans att hålla den sociala kontakten med sina arbetskamrater?<br /> Jag tror också vi måste bli bättre på att lyssna på våra kroppar. Känna när vi är trötta, och när kroppen vill röra på sig. Och svara på det. Jag tror man kan öva upp sin lyhördhet för sin egen kropps behov under spädbarnstiden, om man lär sig möta sitt spädbarns behov med lyhördhet. Lär man sig det så kanske man kan slå till bromsen i tid och söka sig till situationer och miljöer som man mår långsiktigt bra av, t ex promenera i skogen.<br /> I linje med att bemöta varandra och i synnerhet spädbarn med lyhördhet tror jag det är förödande med kallsinniga s k expertråd om den s k femminutersmetoden, som innebär att man bokstavligen ska slå dövörat till för sitt barns gråt. Här utgör trötta föräldrar och deras barn botten av en hierarki. I sin D-uppsats i vårdvetenskap "När barnet ska äta och sova" visar Eva-Lotta Funkquist att vårdpersonal, kanske i missriktad välvilja, tar ifrån föräldrarna deras förmåga att av egen kraft få situationen under kontroll genom att berätta exakt för dem hur de ska göra. Både barnen och deras föräldrar förmås med hjälp av metoden att bortse från sina egna behov - att vara tillsammans. Denna metod lärs fortfarande ut på svenska barnavårdscentraler och jag begriper inte hur det kan vara tillåtet.<br /> Slutligen - föräldraledigheten. Den måste blir mer flexibel. De flesta barn börjar på dagis mellan ett och två års ålder, vilket är en mycket känslig tid, ur anknytningsperspektiv. Magnus Kihlbom menar i "Om små barns behov och utveckling" (utgiven av Myndigheten för skolutveckling) att det kan vara vanskligt att hitta "rätt" tillfälle att skola in barn i barnomsorg. Även här handlar det ju om att se individen och dess behov.<br /> Nu ska jag spela spel med mina barn! </p> http://tidsverkstaden.se/forum/topic/ideer-kring-samhallsforandringar-for-att-losa-livspusslet#post-118 tor, 13 Mar 2008 10:06:20 +0000 Jrgen Larsson 118@http://tidsverkstaden.se/forum/ <p>Riktigt kloka tankar Miranda. </p> <p>Visst är det känslan av att vara nöjda som vi är ute efter. Om man inte blir bättre på att värja sig mot samhällets förväntningar så äts snart en en stor del av arbetstidsförkortningen upp av nya måsten och borden. </p> <p>Men det finns också viktiga politiska förändringar kopplade till downshifting. Det grundläggande är att ge anställda den formella rättigheten att begränsa sin arbetstid. Men också när det gäller känslan att bli nöjd så tror jag att det finns samhälleliga förändringar som är viktiga. Bara den lilla grejen med NIX-telefon och NIX-reklam gör det lättare för mig att vara nöjd med det jag har. Om man skulle hitta andra sätt att begränsa den missnöjesproduktion som är reklamens mål så skulle det vara ännu bättre. </p> <p>Men vad finns det för andra, politiska och individuella, vägar att förverkliga ökad nöjdhet?</p> <p>Jörgen Larsson </p> http://tidsverkstaden.se/forum/topic/ideer-kring-samhallsforandringar-for-att-losa-livspusslet#post-114 sön, 09 Mar 2008 13:06:53 +0000 Miranda 114@http://tidsverkstaden.se/forum/ <p>Ja det var alltså jag, Miranda, som skrev ovanstående. Glömde logga in. </p> http://tidsverkstaden.se/forum/topic/ideer-kring-samhallsforandringar-for-att-losa-livspusslet#post-112 sön, 09 Mar 2008 12:56:01 +0000 Anonym 112@http://tidsverkstaden.se/forum/ <p>Jörgen, jag tror det är jättesvårt att skapa politiska lösningar kring downshifting. Jag är entusiastisk till (obligatorisk eller frivillig) 6 timmars arbetsdag för alla men jag tror man får backa ytterligare en bit för att komma åt problemet på ett djupare plan.<br /> Är det inte <em>känslan av att vara nöjd </em>vi vill åt? Att vi slipper hungra efter mer, jobba mer för att tjäna mer pengar och konsumera mer? Vilka politiska beslut kan främja känslan av att vara nöjd?<br /> Känslan av att vara nöjd ligger nära känslan av att ha kontroll över sitt liv, och känslan av ett sammanhang. Och just barnafödande är ett område där vi är extremt utsatta för experter. Budskapet "du och dina lösningar duger inte, vi kan det här bättre, överlåt det åt oss" trummas in i våra medvetanden tills vi internaliserar det. Man överöses med råd som inte fungerar, på ett så subtilt och samtidigt allomfattande sätt att föräldrar får skuldkänslor när de inte får verkligheten att se ut som kartan. Så samtidigt denna referensångest i mest uppenbar form av media men även t ex samtal med andra föräldrar i verkliga livet och på internet där bara de häver upp sin stämma som haft turen att få ett barn som lätt anpassar sig efter kartan, typ "Ja V har då alltid sovit hela nätterna".<br /> Jag tror att de politiska besluten som måste till måste erkänna att vi är människor med både kropp, intellekt, känslor och omgivning sammantrasslade så att det inte går att skilja ut en utan man måste ta alla i beräkning.<br /> Jag tror vi måste ändra radikalt på hur vi tar hand om varandra i samhället, och ge människor tillbaka känslan av kontroll över sina egna liv och beslut. Så att vi tar varandra på allvar och stärker varandra i stället för att enbart konkurrera.<br /> En ände att börja i är barnperspektivet. Om politiker och andra beslutsfattare kunde sluta se barnkonventionen som en slags glasyr som man ska smeta på toppen av alla belsut för att det har vi sagt, verkligen läsa paragraferna och fråga sig: Hur gör vi KONKRET för att genomföra detta?<br /> Ett samhälle som inte är bra för barn är inte bra för någon. </p> http://tidsverkstaden.se/forum/topic/ideer-kring-samhallsforandringar-for-att-losa-livspusslet#post-111 lör, 08 Mar 2008 16:10:47 +0000 nynna 111@http://tidsverkstaden.se/forum/ <p>Hej!</p> <p>Jag som har barn under 8 har inte funderat så mycket på detta och jag har heller inte någon djuplodande analys att dela med mig av. Men en sak funderar jag på: Livspussel hit och tidspress dit! (jag blir helt matt bara av att läsa orden) För mig känns det minst lika viktigt att fundera över "pusslet" som över lösningen! Vi konsumerar relativt lite i vår familj. Ping, där sparade vi in både tid och pengar. (Aktiviteten "Shopping" förekommer helt enkelt inte hos oss.) Barnen har väldigt få aktiviteter. Ping, där fick vi lite tid över. Nu har vi som sagt barn under 8 och maken jobbar 80%, vilket lättar en hel del, men trots att vi har fyra barn så upplever jag inte något "pussel". Idag har jag handlat på Ica Maxi efter att ha lämnat sonen och hans kompis på innebandyturnering (kompisens pappa hämtar) och därefter cyklat och lämnat/hämtat två barn på två olika kalas, men det kallar jag planering. Jag är inte det minsta tidspressad. Faktiskt. </p> http://tidsverkstaden.se/forum/topic/ideer-kring-samhallsforandringar-for-att-losa-livspusslet#post-109 fre, 07 Mar 2008 21:32:43 +0000 Anonym 109@http://tidsverkstaden.se/forum/ <p>Jag pendlar till jobbet med tåg (sj). Om jag skulle arbeta deltid skulle resorna bli dyrare (per st) eftersom jag skulle gör färre resor men ändå betala lika mycket per månad. Resekostnaden utgör ju dessutom en större andel av inkomsten om jag tjänar mindre. Mitt förslag är helt enkelt att anpassa pendlingspriserna så att man inte behöver betala mer bara för att man åker mer sällan. </p> http://tidsverkstaden.se/forum/topic/ideer-kring-samhallsforandringar-for-att-losa-livspusslet#post-108 fre, 07 Mar 2008 20:51:09 +0000 Anonym 108@http://tidsverkstaden.se/forum/ <p>Hej </p> <p> EN LITEN REFLEKTION TILL DITT SENASTE UTSKICK.</p> <p> Håller med fullständigt om ofrivilli heltidsarbete. kan säga att det är ett driv som jag har inom mig att man ska kunna välja själv hur mkt man vill jobba, tex om man har en fast tjänst men vill jobba mindre och då INTE har barn. Har tror jag tidigare i mejl beskrivit detta till dig.</p> <p>- Jag jobbade på ett ställe och en lite äldre kvinna utan egen familj inga bara eller så bodde i en lite billig bostad ville gå ned i tid för att ta hand om sin sjuka mamma. Kvinnan (min arbetskollega) hade väl tyckte hon så pass med pengar och lite utgifter som ensam och levde billigt så det skulle funka. - tror du hon fick jobba mindre?- nej utan då fick hon säga upp sig och kanske då söka annat jobb . så hon jobbade kvar. men det är just detta ska man inte själv få välja???</p> <p>Jag har som i ett led, långsiktigt led, att få folk att kunna bestämma själva över sin tid, blivit lokalpolitiker i sthlm. jAG , HAR INGA EGNA BARN SOM MÅNG SÄKERT HAR , ENDA JAG TYCKTE VAR BRA VAR VÅRDNADSBIDRAGET. </p> <p> då tänker jag inte på om det skulle kunna vara en kvinnofälla eller inte osv UTAN MIN ENDA aspekt är : låt människor få bestämma själv hur dem vill göra , staten kan ju inte bestämMA.</p> <p> SÅ I DETTA LÅNGSIKTIGA ARBETE SOM JAG JOBBAR FÖR LIGGER att om folk blir mer och mer vana vid att kunna betämma själv- det kanske börjar med vårdnadsbidraget., sen kommer nått annat , och attityderna förändras och ligger mer i tiden,och sen kommer det jag väntar på : att man ska kunna bestämma sin arbetstid själv. </p> <p>Om staten nu anser att vårdnadsbidraget skulle vara en fälla hit och dit, kvinnofälla eller arbetslöshetsfälla. men vad fan vi är vuxna människor. folk får väl gör som dem vill. - i detta land får människor söka vilken skit utbildning som helst typ arkeolog, och hur många får jobb som det???- Då borde regeringen ta bort möjligheten att bli arkolog för att vaddå folk går in en en arbetlöshetsfälla.??</p> <p>nä sluta å styra folk. det är lika dumt, som att säga att ta bort möjligheten till lån i banker, för det finns risk att en del människor hamnar hos kronofogden . Blah</p> <p> nä kämpa få rätt till deltid!!!"!!! och ett bättre och miljövänligare smhälle.</p> <p>Hur kan man politiskt driva denna fråga bredare, gällande ofrivilli heltid?</p> <p> Marie </p> http://tidsverkstaden.se/forum/topic/ideer-kring-samhallsforandringar-for-att-losa-livspusslet#post-107 fre, 07 Mar 2008 13:17:18 +0000 Jrgen Larsson 107@http://tidsverkstaden.se/forum/ <p>Nedan finns en förkortad version av det utskick som jag gjort till min sänlista (vill du vara med på den så maila mig <a href='mailto:jorgen.larsson@sociology.gu.se' rel="nofollow">jorgen.larsson@sociology.gu.se</a>)</p> <p>En samhällsförändring som skulle göra det något lättare för fler att downshifta vore att ge alla samma rätt som småbarnsföräldrar har idag, dvs rätten att gå ner till 30 timmars arbetsvecka men med sänkt lön. Holland har infört en förändring som bl a ger personer rätt att gå ner i tid för att ta hand om anhöriga. </p> <p>Men även en sådan lagförändring skulle bara fungera för en del individer. Vad finns det för andra idéer kring förändringar på ett samhälleligt plan som kan leda till att vardagen fungerar bättre? Mitt intryck är att det finns få idéer och framförallt nästan ingen diskussion om detta. </p> <p>Vår nuvarande regering driver främst två idéer: vårdnadsbidrag och subventionering av hushållstjänster. Jag vill hävda att relativt många skulle ha råd med städhjälp (men knappast den ensamstående mamman som jobbar i vården). Men hur stor är då potentialen för hushållstjänster? Om man ska köpa mycket tjänster så kanske en familj kan ha 4 timmars hjälp i veckan för städning och tvätt. Om man ska gå vidare för att få ytterligare avlastning så kommer man in på barnen. Det kan då handla om att man köper tjänster för att hämta på dagis/skola och för att passa barnen på kvällar. Detta är då något som kommer utöver de kanske 40-50 timmar i veckan som barnen är på dagis/skola/fritids. Jag tror inte att speciellt många föräldrar är intresserade av denna strategi. Potentialen är alltså i huvudsak att avlasta ca 4 timmar i veckan. Med det här resonemanget vill jag visa att hushållstjänster har en viss, men ändå begränsad, potential, för att lindra livspusslet. </p> <p>För 1,5 år sedan skrev jag en debattartikel med ett förslag som innebär en frivillig arbetstidsförkortning för föräldrar med barn i förskoleåldern. Syftet skulle framförallt vara att göra det accepterat även för pappor, och inte bara mammor, att förkorta arbetstiden. Förslaget innebar endast 5 timmars arbetstidsförkortning vilket har den fördelen att båda föräldrarna behöver förkorta sin arbetstid för att det ska innebära en rejäl lindring (extra förmånliga villkor behövs för ensamföräldrar). För att locka pappor så fanns det en kraftig jämställdhetsbonus med i förslaget. Vill du läsa artikeln så finns den på <a href='www.familjeliv-utan-tidsbrist.nu' rel="nofollow">http://www.familjeliv-utan-tidsbrist.nu</a> Jag har haft kontakt med flera politiska partier om förslaget men jag vet inte om det är något parti som seriöst överväger något liknande. </p> <p>Vilka förslag diskuteras då från vänsterhåll? Det är slående att Socialdemokraterna hittills inte har kommit med något förslag alls. Vänsterpartiet och miljöpartiet strävar ju båda efter en allmän arbetstidsförkortning. Men samhällsklimatet pekar väl knappast på att detta är något som är på gång. I artikeln ”Vänstern och vardagen” finns fler idéer från vänsterhåll (<a href='http://www.arbetaren.se/articles/inrikes2008035' rel="nofollow">http://www.arbetaren.se/articles/inrikes2008035</a>). Det är en diskussion mellan fyra personer och artikeln har följande ingress: ”Att förändra vardagen, det så kallade livspusslet, kräver varken pigavdrag eller vårdnadsbidrag, utan snarare en förnyad diskussion om kollektivhus, krav på förkortad arbetstid, ett ifrågasättande av heteronormativiteten, samhällsplanering och att professionalisera delar av det obetalda arbetet.”</p> <p>Vad tycker du om förslagen som nämns ovan? Har du idéer på andra förslag. </p> <p>Jörgen Larsson </p>