Till Startsidan

Alla artiklar i "Inspel & reflektioner"

2014 i sammandrag

Publicerad söndagen den 21:e december 2014

Det har varit ett spännande och roligt år. Här listar vi  – i bokstavsordning – några av de uppdragsgivare som anlitat oss för aktiviteter som vi betraktar som höjdpunkter under året.

Ekocentrum, Göteborg – 7 st öppna grundläggande miljöutbildningar, 12 st för medarbetare i SDF Östra Göteborg och några andra verksamheter, ledning av seminarier för konsumtion och avfallsminimering, utbildning om hållbar mat, samt medverkan i projekt där unga utvecklade hållbara framtidsvisioner som sedan diskuterades med stadens politiker.

Härryda kommun – miljöseminarium för miljöombud, verksamhetsutvecklingsdag med ett verksamhetsområde och en avdelning.

Jönköpings Läns Landsting – framtidsvisionsföreläsning  och föreläsning ”Klimat, konsumtion och det goda livet” i samband med den landstingets miljödag

Landstinget i Norrbottens län, Luleå – framtidsvisionsföreläsning för medarbetare och allmänhet.

Länsstyrelsen Norrbotten, Luleå – föreläsning Klimat, konsumtion och det goda livet, samt miljöutbildning för en avdelning.

Länsstyrelsen i Hallands län – föreläsning ”Klimat, konsumtion och det goda livet” för medarbetare och allmänheten

Länsstyrelsen i Västra Götalands län – framtidsvisionsföreläsning  och föreläsning ”Klimat, konsumtion och det goda livet” i samband med den årliga miljömålsdagen

Malmö högskola – framtidsvisionsföreläsning för konferensdeltagare samt medverkan i ”InnoConference” på Malmö-mässan.

Mistra Urban Futures – ”Klimatomställning 2.0” arrangemang, design och ledning av 2-dagars konferens för klimataktiva personer från offentlig verksamhet, näringsliv och ideella organisationer

Mistra Urban Futures – ”Arbetstidsinnovationer” förstudie och ledning av workshop med syfte att hitta arbetstidsrelaterade förändringar som gynnar såväl hållbar utveckling som, medarbetare och verksamhet. Samarbete med Chalmers, Västra Götalandsregionen, Göteborgs Stad, med flera.

Naturskyddsföreningen / Malmö Stad – framtidsvisionsföreläsning för gymnasieelever på Malmö Latin.

Region Halland – framtidsvisionsföreläsning och ”Klimat, konsumtion och det goda livet” för regionens miljöombud

Trygghetsrådet, Jönköping och Växjö – föreläsningar om välbefinnande och arbetslivskvalitet

Dessutom vill vi tacka följande uppdragsgivare för att vi fått träffa intressanta människor i samband med givande uppdrag:  Borås Stad, Mölndals Stad, Föreningen Hälsans Natur, Gustavsbergs församling,  Göteborgs Stad Stadsledningskontoret, Göteborgs Stad Trafikkontoret, Ingenjörer för Miljö, Kulturakademin Trappan, Kulturverkstan Göteborg, SDN Västra Hisingen, SV Partille och Vara kommun. Tack.

Välbefinnande och växthusgaser

Publicerad torsdagen den 6:e juni 2013

Jörgen Larsson berättade – i samband med ett seminarium för Ekocentrums nätverk för miljösamordnare – om en undersökning kring det eventuella sambandet mellan utsläpp av växthusgaser och livskvalitet. Jörgen är en av grundarna till Tidsverkstaden, doktor i sociologi och numera forskare om livskvalitet och miljö på Chalmers Tekniska Högskola.

Undersökningen Jörgen berättade om gjordes i Västra Götaland i from av en enkät, där c:a 1.000 personer svarade.  I korthet kom man i undersökningen fram till att:

– utsläppen av växthusgaser varierade mellan 2 ton för den som hade lägst utsläpp till 20 ton för den som hade högst. Det finns dock möjliga felkällor när det gäller sådana extremvärden. Men genomsnittet för de som ingick i undersökningen var 8,3 ton per person.

– den främsta bakomliggande faktorn för höga växthusgasutsläpp var hög nettoinkomst. Hög inkomst ger ju stort utrymme för konsumtion.

– den övervägande delen av de tillfrågade skattade sitt välbefinnande till mellan 7 och 9 på en 10-gradig skala. Det ska sägas människor ofta skattar sitt välbefinnande högt, men ändå.

– i undersökningen fanns inga synliga samband mellan höga växthusgasutsläpp och högt välbefinnande. Exempelvis visade stor bostadsyta, bilkörning, flygande och konsumtion av rött kött (alla med stora utsläpp) ingen signifikans alls för välbefinnandet.

– bland de som som hade högt välbefinnande och låga utsläpp (d v s det som är eftersträvansvärt ur hållbarhetssynpunkt) kunde man i undersökningen finns följande särdrag: mindre materialistiska värderingar, lägre tidspress och kortare pendlingstid.

– bland de som hade lågt välbefinnande och höga utsläpp (det sämsta av två världar) fann man motsatsen, det vill säga starka materialistiska värderingar, hög tidspress och lång pendlingstid.

En relevant slutsats är att det går att leva både gott och klimatsmart. I alla fall om vi drar ner på saker som ger stora utsläpp och som tydligen inte inverkar på välbefinnandet.

När det gäller att bryta bilresevanor, flygvanor och köttvanor så kan dessutom en neddragning medföra att man upptäcker nya sätt att göra saker som gör vardagen rikare och mer spännande. Man kan upptäcka fördelarna med att cykla eller att man kan läsa tidningen på bussen. Man kan upptäcka värdena med att ta ett nattåg istället för att gå upp kl 04:30 för att ta sig till flygplatsen. Man kan upptäcka att det är kreativitetsstimulerande för matlagningen och dessutom gott att hitta alternativ till nötkött.

Några korta fakta miljöfakta kopplat till ovanstående:
– att flyga mellan Göteborg och Stockholm släpper ut c:a 15000 gånger mer CO2 än om man åker med X2000.
– 1 kg nötkött skapar utsläpp på mellan 12 coh 40 kg CO2-e. Det går åt 8-10 kg foder till 1kg nötkött. Boskapsuppfödning står för 80% av jordbrukets växthusgasutsläpp. Boskapsuppföding tar i anspråk 70% av världens landareal för matproduktion, men står bara för 20% av vårt kaloriintag.
– 80% av alla bilresor i tätorter i Sverige är kortare än 4 km. När en bil kallstartar drar den 2-3 ggr så mycket bränsle som en varm motor och förbränner dessutom bränslet mycket sämre med oproportionerligt stor utsläpp som följd.
Det finns alltså starka miljöskäl till att dra ner på sådant. Särskilt med tanke på att det – enligt ovan relaterad undersökning – inte har någon negativ signifikans för välbefinnandet.

Axelsson, Brülde och Solér

Publicerad torsdagen den 6:e juni 2013

Vi lyssnade på en paneldiskussion på temat ”Tillväxt och välfärd” på Handelshögskolan i Göteborg (arrangerad av Handels Students för Sustainability och Global utmaning). Tre kloka människor medverkade. Svante Axelsson – generalsekretrare för Naturskyddsföreningen, Bengt Brülde – professor i praktisk filosofi och radiofilosof, samt Cecilia Solér – ekonomie doktor som forskar kring miljöanpassat konsumentbeteende.  Några blandade budskap från diskussionen:

Tillväxt handlar bara om MER. Vi måste istället prata mer om VAD vi ska ha mer av och VAD vi ha mindre av. Tillväxt är inte ens ett bra mått på ekonomisk utveckling – det säger exempelvis inget om kvalitet eller produktivitet. Bara hur mycket. Tillväxt är inte heller ett välfärdsmått, men det används som det i debatten – som att X % tillväxt skulle betyda att välfärden har utvecklats. Men tillväxt säger inte det.

För välfärd på nationell nivå är fördelningen av resurser det väsentliga – inte de genomsnittliga resurserna.

Vi borde tänka mer på hur våra tillgångar  utvecklas än på det ekonomiska resultatet. Om ett företag tar för mycket resurser ur balansräkningen och ensidigt fokuserar på resultaträkningen, så går företaget under på sikt. Det är så vi gör med naturens, mänskliga och andra tillgångar för att till varje pris uppnå tillväxt. Vi gör för stora uttag ur naturens skafferi – det vi ska leva på i framtiden.  Vi behöver göra tvärtom – investera oss ur samhällets beroende av fossila bränslen. Som en global Marshallplan som ger både arbetstillfällen och minskar utsläpp.

Samtidigt som det behövs massiva satsningar på hållbarhet, används enorma summor till att subventionera användning av fossila bränslen (enligt IEA c:a 3400 miljarder SEK under 2011, varav c:a 15 %  i OECD-länder, d v s rika länder; i Sverige användes 48 miljarder till ”miljöskadliga subventioner” 2011 – vår anmärkning). Med tillgång till belopp av denna storleksklass kan vi säkert klara klimatomställningen, trodde Svante.

Exempelvis skulle vi i Sverige,  istället för att spendera 16 miljarder till ROT- och RUT-avdrag  (som går till att städa rent, bygga uterum och byta kök), använda dessa  pengar till satsning på järnvägen och annan miljöomställning. Det hade stärkt balansräkningen inför framtiden.   Världens ledare vet  säkert vilka besparingar det ligger i att satsa på att hantera klimat- och miljöproblemen nu istället för ”sedan”.

Ibland kan det kännas hopplöst och som att vi sitter fast i det ekonomiska systemet. Men ekonomin är påhittad av människan. Det är teorier som har ändrats under resans gång. Den modell vi har just nu har förändrats från tidigare versioner och kommer att med nödvändighet att ändras även i framtiden. Men kan rösta bort ekonomiska system, men inte tyngdlagen. Eller klimatförändringarna.

När det gäller oss konsumenter, så finns det ett stort gap mellan det vi vet att vi borde göra respektive undvika och vad vi faktiskt gör (Value-Action Gap). Flygresor, köttkonsumtion, klädköp med mera ökar ständigt trots att de allra flesta vet att det inte är hållbart.  Vi uppmanas att konsumera allt mer, att följa mode och tekniktrender. Vi jämför vår konsumtion med andra och vill hålla takten för att inte ”halka efter”. Vi kan känna oss fastlåsta i konsumtionssamhället. Idag försöker många finna mening via konsumtion. Vi definierar oss själva genom det vi konsumerar. Vi själva och vår självbild förändras av att ha mycket pengar.  Ju mer pengar vi har desto mer konsumerar vi och påverkar vi miljön.

Om det blir för många röda dagar under ett år så skruvar ekonomerna på sig eftersom den ekonomiska tillväxten inte kommer att öka lika mycket. Men vi människor mår definitivt inte illa av det. Vi i rika länder ökar inte vårt välbefinnande då vi ökar vår konsumtion ytterligare (det har det i alla fall inte gjort sedan man började mäta på 50-60-talet, trots att konsumtionen minst tredubblats sedan dess vår anm.). Här har Bengt B lite annat synsätt utifrån lyckoforskningen.

Vissa tror att det kommer att svida ur livskvalitetssynpunkt att ställa om för att klara klimatet (ex.vis Bengt B). Andra inte. Men om vi inte gör något radikalt nu så kommer det hur som helst att komma mycket kraftiga livskvalitetsförluster längre fram, som följd av klimatförändringarna.

Hur kan en framtid med mindre fokus på tillväxt och fungerande samhälle med god livskvalitet att se ut? Vad krävs av politiker och av oss?
– Varför växa istället för bibehålla? Japan har haft 0-tillväxt i 10 år och samhället har fungerat. Det är en institutionellt skapad sanning att ett land kommer i kris med dålig tillväxt. Offentliga tjänster är undervärderade.
– Mindre fokus på konsumtion skulle sannolikt ge mindre stress och minskade sjukvårdskostnader.
– Det finns andra mått att använda på nationers framsteg – HDI (FN), HPI (nef), Stieglitz-rapporten
– Om vi skulle börja beskatta uttag av naturresurser istället för arbete så hade vi naturligtvis inte slösat med dem som vi gör nu. Hög kvalitet hade kommit på modet igen. Och sannolikt hade arbetslösheten sjunkit kraftigt.
– Arbetstidsförkortning – för att undvika rekyleffekten
– Förändra mixen av offentliga utgifter – mindre av det som är miljöskadligt (ex. subventioner)
– Öka andelen offentlig konsumtion, den är mycket mindre belastande
– Lägre konsumtion i rika länder så att naturresurser räcker för fattiga länder öka sin standard – och livskvalitet
– Engagera oss i ideella organisationer

Debatten arrangerades av Global Utmaning och Handels Students for Sustainability, den 21 maj 2013.
Vid tangentbordet
Fredrik W.

Gandhi varnade. Hur går det?

Publicerad torsdagen den 6:e juni 2013

These warnings used Mahatma Gandhi in the education of their students. A kind of ”deadly sins” that he meant that we should avoid in social construction.

  1. Politics without principles
  2. Wealth without work
  3. Commerce without morality
  4. Pleasure without conscience
  5. Training without character building
  6. Science without humanity
  7. Worship without sacrifice

Could there be some truth in this?
To what extent are we in our western culture these warnings seriously? In our everyday lives?

Tip Thanks to Per Eriksson, Lerum

Vi lyssnade på: Karin Bradley

Publicerad onsdagen den 5:e juni 2013

Karin Bradley, forskare och assisterande professor på KTH besökte Göteborgs Stadsmuséum en kväll i maj 2013 .  Karin intresserar sig bland annat  för sociokulturella perspektiv på hållbar utveckling och miljörättvisa.

I intervjuer har Karin bett människor beskriva bilden av en miljövänlig svensk. Då beskrivs välutbildade människor som sopsorterar, kör miljöbil har råd att köpa ekologiska mat, plockar svamp, etc. Ungefär som de boende i det villaområde i Stockholm som Karin undersökte. Det visade sig i undersökningen att de som såg sig själva som miljövänliga i själva verket var de som hade störst ekologiska fotavtryck.

Inte långt från villaområdet ligger ett miljonprogramområde. Kanhända fungerade inte källsorteringen lika väl som i villaområdet och det köptes inte heller lika mycket ekologiska varor. Ändå var de ekologiska fotavtrycken radikalt mindre här. Förklaringen är såklart att människor i miljonprogramsbostäderna hade mindre bostadsyta, konsumerade betydligt mindre, hade inte råd att åka på semester med mera.

En pikant detalj var att miljöstrategen i stadsdelen ägnade c:a 90% av sin tid till att stimulera de boende i miljonprogramsområdet till att leva mer miljövänligt och 10% av tiden i villaområdet. Trots att den totala miljöpåverkan i stadsdelen var ungefär omvänd. Det är oftast  enkelt att svara på frågan ”Vem lever hållbart”? Den som inte har råd att konsumera så mycket.

Karin pratade också om ”hållbar konsumtion” – det där begreppet många hoppas få fyllt av innehåll, men som sällan sker. ”Kollaborativ konsumtion” kan kanske vara något att hoppas på.  Det handlar inte om kollektiv konsumtion som bil-pooler eller liknande som sköts av någon organisation, utan här är det vanliga människor som vill dela ägodelar och byta tjänster.  Peer-t0-peer, d v s mellan likar. Inget nytt i sig att dela grejer, men Karin tog upp många exempel på saker som rör sig på området och som kan underlätta framöver.

Bland annat nämndes Air B´n B som är en starkt växande företeelse där man kan hyra ut sin lägenhet, sitt hus eller ett rum. Utan mellanhänder. På  Streetbank kan människor i ett grannskap lägga in de grejer – maskiner, verktyg, utrustning, fordon, med mera – som man har och gärna delar med sig av – utan att ta betalt.  Med hjälp av Landshare kopplas människor med för stora trädgårdar eller marker ihop med andra som vill ha mark för att odla. Det finns också en svensk Landsharehemsida. Det finns mycket väl etablerade exempel där människor hjälps åt att bygga upp saker utan ekonomiska transaktioner. Wikipedia är kanske de mest kända. Inom IT-världen är det vanligt med Open Source – programmerare bygger programvaror (ex. Open Office) och operativsystem (ex. Linux) tillsammans så man slipper köpa saker av multinationella företag som Microsoft med flera och låsa in sig i deras system. Karin tipsar om att en av de som skrivit och tänkt mest om kollaborativ konsumtion är Rachel Botsman.

Kollaborativ konsumtion hyllar andra värden är den traditionell konsumtion som bygger på pengar.  När vi delar saker är istället tillit den viktigaste valutan – ”the new currency is trust”. Om alla sköter om grejerna så funkar det. Det bygger på att bidra, fylla varandras behov utifrån det vi har och inte har, att arbeta tillsammans och tanken att det som kan delas också ska delas.

Karin Bradley ska framöver ägna tid åt att undersöka vilka möjligheter och eventuella problem en utbredd kollaborativ konsumtion kan medföra. Som exempelvis arbetsrättsliga och skatterättsliga. Tack Karin för att du delade med dig så att vi kan dela med oss.

Skrämmande klargörande citat

Publicerad tisdagen den 4:e juni 2013

I det utmärkta magasinet Camino läste jag en artikel om Gunhild Stordalen – läkare som är gift med hotellmagnaten Petter Stordalen. Gunhild är uppenbart engagerad i hållbarhetsfrågor och påverkar förhoppningsvis också Petter att agera i den riktningen.

Hur kommer Kofi Annan in i det här, då? Jo, i artikeln berättade Gunhild att Kofi, på en konferens, citerat en Luxemburgs statssekreterare som på ett väldigt öppet och förklarade sätt talat om varför statsledare inte gör mer för att nå en hållbar utveckling. Han hade sagt så här:

”Vi vet alla vad vi ska göra, vi vet bara inte hur vi ska lyckas bli omvalda när vi väl gjort det”

OK. Sug på den. Inte för att uttalandet överraskar, men det blir så brutalt att höra det så där rätt ut från hästens mun.

Å andra sidan väcks lusten att göra mer för att påverka människor att rösta långsiktigt – bortom den egna microvärlden och plånboken.  Men hur? Och vad?

Vissa nordamerikanska indianstammar använde en intressant kontrollfråga i alla sina beslutsprocesser: de ställde sig frågan ”hur påverkar detta den 7:e generationen?”. Snacka om att komma bortom mandatperioder, års- och kvartalsbokslut. Tänk om vi på någon vänster kunde bygga in ett 15 eller 20-årsperspektiv i alla våra politiska och privata beslut. Vad skulle kunna hända? Förutom att vi sannolikt skulle skaffa strumpor som håller bättre och sånt….

Bodil Malmsten & George Carlin

Publicerad tisdagen den 4:e juni 2013

Några citat från några professionella favorit-ordvrängare:

“Tror du verkligen inte att det kan bli värre? Vad negativ du är! Det kan alltid bli värre”
Från Bodil Malmstens blogg

Smått och gott från George Carlin:
”Ett hem är ett ställe där du förvarar dina prylar på medan du är ute och skaffar fler prylar”

”Precis när jag upptäckt meningen med livet så ändrade de den”

“Atheism is a non-prophet organization”


georgecarlin1

Dream on

Publicerad måndagen den 3:e juni 2013

Låt oss säga att det är år 2030. Låt oss säga att vi lyckats åstadkomma det som Brundtlandkommissionen 1987 definierade som ”En Hållbar Utveckling”. Låt oss säga att du fått i uppgift att presentera 15 punkter som förklarar hur det gick till att åstadkomma denna hållbara utveckling.

Vilka händelser och skeenden skulle du ta med på din lista?

Berätta gärna vad du kommer fram till. Vi behöver alla saker att hoppas på och sträva efter.

Vi funderar ständigt över hur den hållbara framtiden ska kunna bli verklighet. Ibland har vi föredrag om detta. Kanske finns något sådant tillfälle under rubriken ”Kommande öppna aktiviteter” på startsida. Du kan läsa om föredraget  här.

Jämlika länder bättre för alla

Publicerad tisdagen den 11:e december 2012

Vi vill puffa för en bok som belägger saker som många av oss känner är alldeles sant. Och som dessutom förklarar varför det är så.

Jämlikhetsanden – därför är mer jämlika samhällen nästan alltid bättre samhällen.
Av Richard Wlikinson och Kate Pickett

I denna viktiga faktabok presenteras forskning och statistik från 23 rika länder. Bland annat Sverige. Här blir det tydligt belagt att mer jämnt fördelade resurser bidrar till byggande av bättre samhällen. Många tabeller blir det, men slutsatserna är svåra att undgå.

I en artikel från DN kan du läsa mer om boken (men gå inte till seminariet kl. 13 på lördag som nämns där – artikeln är från 2010).

Utdrag från några recensioner:

”Ger ett av de mest övertygande och välargumenterade förslagen till social förbättring som jag läst på tio år. Jag hoppas att så många politiker som möjligt läser den. Budskapet om att det går att vända den negativa spiral som våra moderna samhällen befinner sig i är helt enkelt för hoppfullt för att de ska ha råd att missa det.” Ulrika Kärnborg i Dagens Nyheter

”Med en arsenal av tabeller och statistik smular boken sönder den sedan några årtionden hårt propagerade idén om att det är ökad ojämlikhet som är bättre för alla.” Göran Rosenberg i Dagens Nyheter

”Jämlikhetsanden utgör en ren guldgruva av forskningsunderbyggda argument för en mer rättvis fördelning av samhälleliga resurser. Vem kan med hedern i behåll propagera för ökad lönespridning, när det uppenbarligen är sämre inte bara för dem längst ner, utan också för dem längst upp?” Eva-Lotta Hultén i Göteborgs-Posten

”Med akademisk nit och redbarhet presenteras studie efter studie som verifierar bokens tes: jämlika samhällen är nästan alltid bättre.” Ann Heberlein i Sydsvenskan

”Det är näst intill omöjligt att inte hålla med författarna om att de samlade observationerna pekar i en tydlig riktning: jämlika samhällen är nästan alltid bättre än ojämlika samhällen.” Joakim Molander i Svenska Dagbladet

Tillräcklighetsekonomin

Publicerad tisdagen den 11:e december 2012

I en värld där ständig tillväxt via ständigt ökad konsumtion har varit svaret på alla frågor om hur samhällen utvecklas, behövs andra bilder för framtiden. Vi vet att majoriteten människor i rika länder inte ökar sin livstillfredsställelse genom ökad konsumtion, samtidigt som några miljarder fattiga människor skulle förbättra sin livskvalitet genom ökad konsumtion. Vi vet att de planetära gränserna inte håller för fortsatt färd i samma riktning. Vi vet att om alla människor skulle ha samma livsstil som vi i Sverige, så skulle det behövas 3,26 jordklot för att förse oss människor med nödvändiga naturresurser och för att ta hand om de utsläpp och det avfall vi genererar. Vi vet att det inte går ihop.

Tillväxt och ökad standard behövs i fattiga länder för att tillfredställa grundläggande behov, medan vi i den rika delen av världen behöver besinna våra begär. Hur ska detta gå till? Många hävdar att tillväxt är ett måste. Vad händer om vi ifrågasätter denna ”sanning”? Tänk om vi skulle ägna lite tid, kraft och hjärnceller åt att försöka hitta formerna för ”Tillräcklighetsekonomin”.

Låt oss först titta lite på hur det ser ut i det rådande ekonomiska paradigmet.

Vi nås då och då av kriskantade budskap om att något företag har minskat sin vinst jämfört med förra året. Exempelvis från 4,5 till 3,9 miljarder. Hoppla, hoppla – det var inte bra. Eller? Hur hemskt låter det? Ja, det är klart att börskursen faller eftersom det i de finansiella sfärerna finns förväntningar på att vinsten ska öka varje år. Mycket är för lite. Tillräckligt räcker inte. Det måste öka också. Även en minskning av ökningstakten framhålls som problematisk.

Andra ”larmrapporter” kan basunera ut att BNP bara kommer att öka 1-2 % per år de kommande åren. Att ekonomin inte växer mer kan komma att innebära att välfärdssektorerna får mindre resurser. Från traditionalistekonomister framhålls en enda lösning på dessa hemskheter: Vi måste konsumera mer. För tillväxtens skull. För att vård, skola, omsorg och andra viktiga verksamheter ska kunna ha rimlig bemanning sägs det.

För välfärdens skull ska vi alltså konsumera mera. Och för sysselsättningen såklart. Men finns det en automatik i att ökade vinster och tillväxt leder till fler arbetstillfällen och mer resurser i välfärdsektorerna? Sedan år 2000 har BNP ökat från c:a 2.727 miljarder till c:a 3.500 miljarder 2011 – en ökning med 773 miljarder eller runt 28%.

Nå, har det blivit bättre i landet på dessa 11 år? Har välfärden utvecklats? Har barngrupperna i förskolan blivit mindre? Har grundskolan berikats med resurser till fler lärare och bättre stöd till eleverna? Finns fler engagerade medarbetare i äldreomsorgen? Har operationsköerna minskat? Den direkta patienttiden? Väntetiderna på akuten? Har arbetslösheten sjunkit? Eller sysselsättningsgraden? Har influtna vinstskatter från lönsamma företag ökat i omfattning? Har det blivit 28% bättre sedan år 2000? Svårt att svara sant på utan att gräva i statistiken.

Hur som helst verkar vi utan vidare granskning svälja en massa sanningar. Som att det är tillväxt som förbättrar välfärden och skapar sysselsättning. Börjar det bli dags att skölja och spotta ut?

Jamen – säger vissa – vi måste ju växa. En ”sanning” som ofta hörs är att företag som inte växer går under i den internationella konkurrensen. Vad är det som gör att exempelvis ett byggkonsultföretag som verkar i Västra Götaland eller ett lokalt verksamt städbolag måste växa? Utvecklas – visst. Men varför måste en verksamhet som fungerar nödvändigtvis växa? Om verksamheten är rätt så stabil och ger ett lagom överskott som räcker till att betala eventuella räntor och amorteringar och investeringar. Och lite skatt.

Men, kanske är det viktigt att växa för vissa verksamheter. I alla fall för en del av industrin – den del som tillverkar produkter som ”förutsätter” storskalig produktion, är ”utsatt” för snabb teknisk utveckling, global konkurrens, är investeringstung och kapitalkrävande. I sådan omgivning kanske man känner att det är viktigt att växa. I alla fall säger chefer i sådana branscher det. Men, vi har sett exempel på hur det går med företag som försöker växa men som uppenbarligen inte tillverkar tillräckligt attraktiva produkter. Företaget satsar på att växa och försöker finansiera expansionen. Skattebetalarna står för lönegarantier då konkursen kommer. Och lånegarantier om staten har gått in med sådana för att rädda arbetstillfällen. Nu ska Volvo växa och satsar Volvo 35 miljarder på utveckling och tillverkning i Sverige. Alla hurrar. Pengar lånas från Kina och svenska staten garanterar 3, 5 miljarder. Kalkylen bygger på att försäljningen av bensin/dieselslukande exklusiva premiumpersonbilar ska fördubblas. Och detta i tider av finanskris, klimatkris och en framtid med stigande priser för energi och material.

Den hittills rådande ekonomiska ”logiken” skulle lite drastiskt kunna sammanfattas ungefär så här:
– Jobba mera, tjäna mera
– Då kan du konsumera mera
– Då bidrar du till tillväxten
– Ökad tillväxt ger ökad välfärd
– Ökade klyftor är bra för de driver på tillväxten
– Sparande är däremot inte bra
– Låna istället gärna pengar till din konsumtion i närmaste bank
– Räntorna hålls låga och finansiella regleringar ska inte störa
– Om bankerna inte får tillbaka utlånade pengar, så räddar staten dem med skattemedel
– Om högbelånade företags satsningar misslyckas, täcker skattemedel lönegarantierna
– Så behöver du inte tänka på konsekvenserna –  jobba på och konsumera på bara

Trots totalt 6 års indoktrinerande ekonomistudier har undertecknad i alla år haft svårt att se hur denna ekonomiska ”logik” kan nämnas på samma vecka som begreppet hållbar utveckling. Miljöhänsyn finns överhuvudtaget inte med i den ”logiken”. Inte konstigt att många ur den äldsta nu levande generationen gapar av häpnad över utvecklingen av det ekonomiska tänkandet. De som lärde sig att det är bra att spara först och köpa sedan. Verkligheten har väl också visat att denna logik har varit mer en ideologi än verklighet.

Vi hamnat många mil från den ursprungliga betydelsen av ordet ekonomi. Nämligen:

Läran om hushållande med resurser i ett tillstånd av knapphet

Det är just där vi befinner oss och just den den läran vi behöver utvecklas i. Många läxor lär det bli framöver.

I Tillräcklighetsekonomin är pengar ett medel, inte ett mål. Sparande är sunt och ses som nödvändig grund för utveckling. Vinster kan vara tillräckliga för att avsätta till investeringar och ev. räntor och amorteringar. De måste inte med automatik öka varje år. Ett av våra favoritexempel på företag som tänker tillräckligt kan du läsa om här – i ett gammalt nyhetsbrev – under rubriken ”En pepparkaksbagare här bor i staden” (i samma nyhetsbrev från 2005 kan du passande nog också läsa en text om Förnöjsamhet och om mindre materialistiskt julfirande).

Är detta med Tillräcklighetsekonomin bara tomt och naivt drömmande? Det tror inte vi. De kriser vi nämnt – skuldkris, klimatkris och energiskris leder åt samma håll – lägre materiell konsumtion och förändrad inriktning på den ekonomiska aktiviteten (se bl.a rapporten Har tillväxten nått vägs ände?). Denna utveckling kommer, enligt allt fler, att göra det helt nödvändigt att övergå till något som kan kallas för Tillräcklighetsekonomi.

Det är tack och lov inte bara vi som tänker i termer av Tillräcklighetsekonomi. Läs till exempel Ingemar Tigerbergs utmärkta bok ”Från dystopi till ekoekonomi” (kapitel 3 heter Att konstruera en ekoekonomi). Läs mer om den boken här. Anders Wijkman och Johan Rockström har skrivit boken ”Bankruptning Nature” och i den efterlyser de en ny ekonomisk logik. I SvD 2012-12-05 fanns en artikel som sammanfattar deras tankar – och som vi sammanfattar nedan:

Vi behöver en ny typ av ekonomi, som bryter mönstret med en ständigt ökande energi- och materialomsättning. Skälen är främst tre.

1. Stigande priserna på energi och råvaror leder till lägre tillväxten blir lägre

2. Klimat och ekosystem är i fara som följd av nuvarande tillväxttänkande.

3. En omställning till cirkulär ekonomi där resurserna används effektivare, leder till att jobben ökar.

Dagens kris borde utnyttjas för att ta ett helhetsgrepp på utvecklingen, i stället för att bara skapa balans i finanserna. Naturens skafferi är inte oändligt stort och tiden är kort att åstadkomma en övergång till ett hållbart ekonomiskt system. Vad som krävs är en annan ekonomisk logik, där sociala och miljömässiga målsättningar ges starkt ökad prioritet.

En utveckling mot ökad resurseffektivitet förutsätter att affärsmodellerna ses över. Fokus måste vara att erbjuda hög kvalitet i kombination med längre livslängd, till exempel genom leasing av olika produkter – och tjäna pengar på vad som redan är producerat – i stället för att ständigt ta fram nya produkter. En bonuseffekt är att jobben blir flera i den serviceapparat som byggs upp.

Utvecklingen kan hjälpas på traven genom en skattereform. Lägg skatt på uttag av olika råvaror och sänk skatten på hållbar konsumtion och arbete. Ge samtidigt forskningen resurser för hållbar produktdesign och nya affärsmodeller. Genom ett sådant grepp kan den ekonomiska krisen användas för att utveckla en mera hållbar ekonomi, i ordets verkliga bemärkelse.

Se där. Nu vet vi vad som behöver göras för att närma oss Tillräcklighetsekonomin. Låt oss önska oss lycka till.

Nedtecknat av Fredrik W.

Vi lyssnade på & läste: Nina Björk

Publicerad tisdagen den 11:e december 2012

Nina Björks senaste bok heter Lyckliga i alla sina dagar – om pengars och människors värde.

Nina B skräder inte orden. Vare sig då man lyssnar på henne live eller då hon skriver. Hon konstaterar att den ökande produktiviteten kräver en motsvarande ökning av konsumiteten – att vi behöver köpa mer och mer eftersom vi blir mer och mer effektiva i att tillverka varor.

Förr drevs konsumtionen av att det var människor som behövde varor. Nu är det varorna som behöver människor för att bli köpta. Varor har hamnat i centrum istället för människors behov. Och vad ska varorna göra om vi inte köper dem? Varor tillverkas för att säljas och generera vinst. Och samhällsekonomin har blivit beroende av konsumtionen. För vad ska människor jobba med om vi inte konsumerar?

För välfärdens skull ska vi alltså konsumera mera. Trots att vi i rika länder inte ökar vår livskvalitet då vi ökar konsumtionen. Trots att vi får slita för att ha råd att köpa mer. Trots att det är vår fossildrivna konsumtion som sabbar miljön för våra efterkommande. Trots att naturresurserna inte räcker för ökning av levnadsstandarden i fattiga länder – där de faktiskt skulle öka sin livskvalitet genom ökad konsumtion.

Tänk om vi istället skulle vara nöjda? Den nöjda människan är det största hotet mot tillväxt och ökande marknader. Detta måste väl betraktas som ett systemfel – att det som är bra på individuell nivå är dåligt på kollektiv nivå. Och omvänt.

Det är inte det att vi är dumma i huvudet som konsumerar saker vi inte behöver. Det finns rejäla finansiella muskler som vill motverka vår nöjdhet: under år 2011 spenderades 62 miljarder SEK på att få oss att spendera SEK på saker vi inte alltid behöver. Jämförelsevis kan konstateras att statens budget för 2013 för universitetsutbildning och -forskning är på 57 miljarder.

Men det behövs mer än pengar för att hålla konsumtionen igång. Alla möjliga knep tas till. Att varufiera upplevelser och känslor är ett. Som att i marknadsföring av varor spela på drömmar om och längtan efter mänskliga värden som gemenskap, tillhörighet, bekräftelse, självkänsla, trygghet, mening, glädje, frid, med mera. I själva verket är det som säljs en soffa, ett nytt kök, en Thailandsresa, en fräck bil, inbrottslarm, en avslapnings-CD, fettsugning eller en personlig coach. Men konsumtionen förpackas i paket som ser ut som det vi egentligen längtar efter.

Några citat från den bransch som säljer saker till oss:

”Sälj drömmar, inte produkter eller tjänster” John Tabita, rådgivare inom sälj och marknad

”…till skillnad från materiella varumarknader, vilka till slut når en mättnad, är varufieringen av upplevelser alltid möjliga att förnya och marknaden mindre benägen att ta slut”
Martyn J Lee i ”Consumer Culture Reborn”

Ett annat trix är planerat åldrande – att medvetet designa och konstruera produkter med begränsad livsslängd; så de går sönder, tappar funktion eller känns föråldrade. Redan på 50-talet pratade marknadsförare om planerat åldrande som lösning på ”problemet” att varor håller för länge:

”Planerat åldrande: lösningen för mättade marknader” Martin Mayer i Dun´s Review and Modern Industry (feb 1959)

”Om varorna inte slits ut fortare, kommer fabrikerna att stå stilla och människorna bli arbetslösa” Leon Kelley, dir.

”Vi gör bra varor, vi uppmanar folk att köpa dem och året därpå lanserar vi medvetet något som gör de gamla varorna urmodiga, föråldrade” Brooks Stevens, formgivare

Nina Björk pratar och skriver en hel del om att konsumtionssamhället präglas av konkurrens. Företag konkurrerar om våra pengar. Vi själva konkurrerar och tävlar i många områden i livet – det gäller att vara bra i skolan och visa framfötterna i arbetslivet för att bli få de rätta jobben. Även välfärdsverksamheter konkurrerar. Skolor och olika vårdinrättningar får lägga pengar på marknadsföring – tävla om elever, patienter och åldringar.

Konkurrens bygger på rädsla att hamna i bakvatten. Nina B frågar sig: hur skulle det se ut om vi la lika mycket energi på att samarbeta som vi gör på att konkurrera.

Ekonomismens logik är klar. Och rådande. Nina menar att vi behöver en annan rationalitet och politik som bygger på det faktum att vi lever inom obönhörliga ekologiska gränser, som bygger på hållbarhet och på mänskliga behov.

Det är svårt att inte hålla med. Läs vårt inlägg om Tillräcklighetsekonomin.

Lyssnat, läst och tolkat av Fredrik W.

Utmana dig själv 2013

Publicerad tisdagen den 11:e december 2012

Om du tillhör de som gillar utmaningar – här kommer några förslag att prova under 2013.

Reflektera regelbundet. Om du har svårt att veta var du ska börja – ladda hem en LivskvalitetsProfil från den här sidan och använd den. Gör det typ varannan månad under året. Gärna tillsammans med eventuell partner eller vän. Eller starta en verkstad för reflektion, samtal och förbättring tillsammans med några andra. Material hittar du via denna sida.

Konsumtions-ramadan. Välj en månad då du inte får använda pengar, betalkort eller annat betalningsmedel under dygnets ljusa timmar. Det ska väl inte vara så svårt. Tänk på alla miljoner människor som under fastemånaden varken får äta eller dricka mellan soluppgång och solnedgång. Fira månadens slut med en tur till närmaste second-hand-affär, en kväll på stan med bio och middag eller svulstig pic-nic i parken. Den som vill ha en rejäl utmaning väljer en månad på sommarhalvåret. Enklast kanske är att haka på den riktiga ramadan då den inträffar (besked om detta kommer i god tid).

Relationsrenovering. En verkligt givande sysselsättning. Tänk att bilar ska besiktigas varje år, medan relationer bara förväntas fungera. När startas Svensk RelationsProvning? Så att vi får en professionell översyn av relationen en gång per år för 350:-. Kanske går relationen igenom besiktningen. Eller så får vi någon 1:a och får besiktiga om. I väntan på detta kan den RelationsVerkstad som vi tagit fram användas. Finns att ladda hem från den här sidan. Vi rekommenderar att programmet följs till punkt och pricka.

Bekräfta andra. Leta aktivt efter saker som andra gör som du tycker är bra eller egenskaper du uppskattar och tala om det för dem. Prova på jobbet. Och hemma. Vad är det värsta som kan hända om du provar detta? Någon blir generad? Eller chockad? Någon misstänker att du varit på någon slags käck positivitetskurs och tror att du bara övar på henne/honom och egentligen inte menar allvar? Någon får hybris? Och vad är det bästa som kan hända?

Rädda liv och miljö. Under första halvåret – köp inga bananer som inte är KRAV och FairTrade-märkta. Samma sak med kaffe och kakao. Undvik jätteräkor helt. Öka andelen vegetarisk mat. Ersätt ev. nötkött med vilt eller KRAV-kyckling. Köp bara second-hand-kläder (och om du absolut behöver något nytt – köp bara ekologiskt). Om du gör dessa saker bidrar du till att öka människors livslängd, förbättra deras arbetsförhållanden, till att minska spridning av giftiga kemikalier och reducera utsläpp av växthusgaser. När halvåret har gått – kör ett halvår till.

TV-fri vecka. Många som provar upptäcker hur mycket tid det egentligen finns. Som TV räknas också streaming eller play-tjänster, se program eller film på dator, läsplattor och i mobil. Den som tycker det är för lätt kan utöka till att under en vecka inte heller gå in på facebook och undvika att surfa.

Bilfri månad. För många är detta helt naturligt. Allt fler som bor i städer lever utan bil. Denna utmaning riktar sig dock till dig som normalt använder bil. Prova och se hur det är. Kolla in kollektivtrafiken. Använd cykel. Om du har långt att åka – testa en el-cykel.

Ekopilota. En del kommuner i Sverige har under de senaste åren genomfört projekt där ett antal kommuninvånare fått en utmaning eller ett uppdrag i månaden. Allt under mediabevakning och med stöd från en projektledning och inspirerande inspel från gästföreläsare. Bra grejer. Utmaningarna kan handla om olika saker som att minska sin energiförbrukning till att prova mer hållbara semestervanor. Men, man kan prova utmaningarna även utan att vara med i ett projekt.  Vi på Tidsverkstaden har på ett eller annat sätt medverkat i 7 olika projekt (se vilka här – scrolla ner lite). Om det ditt hushåll vill prova på några utmaningar inspirerade av andra, kan ni exempelvis kolla de uppdrag Klimatpiraterna i Falun-Borlänge tog på sig (uppdragen finns på högersidan på webbplatsen).

LYCKA TILL.

Hör gärna av dig om du antar någon av utmaningarna.

Paradis på Lusthuset

Publicerad måndagen den 10:e december 2012

Tidsverkstaden har sitt kontor i ett kontorskollektiv i centrala Göteborg som heter Lusthuset –  en ekonomisk förening för trivsam kontorssamvaro i trevliga lokaler med behaglig hyra.

Nu har vi fått ett tillskott som passar väldigt bra in hos oss. Johan Paradis (vilket namn, va) har flyttat in på Lusthuset. Det låter något det… Johan jobbar för Energibanken som är Sveriges enda oberoende solcellskonsult. Mer info finns på Energibankens hemsida.

Bland de andra som förgyller vår vardagstillvaro på kontoret finns  Daxam Sustainability Services, Ecology & Pioneering, Green Cross Sweden, Miljögiraff, Genus/Mångfald/Media, Havström Journalistik och Design, Visiontree, Wingo, Tim Lloyd Wright AB, Butterfly R & C, RealStars, Citrus Utbildning, Webbverkstaden och GlaGlazo.

Filmer om finanskriser

Publicerad söndagen den 9:e december 2012

Filmer om finanskriser
Kanske låter inte detta som det roligaste man kan hitta på, men vi kan verkligen rekommendera några stycken. Men inte på fastande mage.

Så vad sägs om en liten filmfestival om skuld- och finanskris? Om du vill ha några upplysande timmar om mekanismerna bakom vår tids ekonomiska bekymmer kan vi rekommendera några filmer. Filmerna kräver full uppmärksamhet. Varning utfärdas också för ohämmad girighet och cynism.

Hur uppstår egentligen en finanskris? Och hur kommer det sig att de som ligger bakom kriserna tenderar att klara sig och att vanliga människor, skattebetalare och stater får betala för konsekvenserna?

Nedanstående filmer som kan räta ut en del av dessa frågetecken. Se dem gärna i denna ordningen:

1. Inside Job – Charles Ferguson (2010) – dokumentär

2. Margin Call – J C Chandor (2011) – spelfilm med bl.a Kevin Spacey och Jeremy Irons

3. Too Big To Fail – Curtis Hanson (2011) – spelfilm med bl.a James Woods och William Hurt

Klicka på resp. titel så kommer du direkt till en beskrivning av filmen på Filmtipset.se.

Så kan ”privatisering” gå

Publicerad lördagen den 8:e december 2012

Så kan privatisering gå
Statliga kraftbolaget British Energy gick dåligt och såldes ut. Det gick inte bättre för det och efter flera turer med olika ägarskap köptes bolaget av Electricité de France EDF – ett statligt ägt franskt bolag. ”Privatiseringen” ledde alltså till att franska staten ägde istället för engelska staten. Kanske inte vad engelsmännen tänkt sig. Kanske känns som ur askan, i elden?

Många av oss som inte automatiskt jublar då stater säljer ut vitala samhällsfunktioner, kan kanske trots allt finna viss humor i detta. Att både BE och EDF håller på med kärnkraft och kolkraft gör dock att eventuella småleenden stelnar i mungipan.

Saudisk prins: olja är lyx

Publicerad fredagen den 7:e december 2012

I nummer 29 av det förträffliga magasinet Camino kunde vi läsa om den saudiska prinsen Turki Al Faisal Saud som berättade att Saudiarabien ska satsa på att ställa om till 100 % förnybar energi. Wow.

De har insett att oljan sinar och då tycker Turki att det är onödigt att använda olja till så simpla ändamål som att driva bilar och generera el. Istället ska den allt mer begränsade oljan användas som den exklusiva råvara den borde varit i alla år den använts – endast till tillverkning av produkter som inte kan framställas på annat sätt.

Och säkert kan man så småningom hitta andra sätt att tillverka dessa produkter också.

turkialfaisalsaud

Ekocentrum + Tidsverkstaden = sant

Publicerad onsdagen den 29:e augusti 2012

Ekocentrum i Göteborg är en given plats för inspiration, möten och lärande för alla som redan är engagerade i att bidra till hållbar utveckling – men också för de som ännu inte är det. Bara det att man i lokalerna på Aschebergsgatan 44 i Göteborg hittar landets mest omfattande utställning med konkreta goda exempel på miljöanpassning gör det värt ett besök. På de kostnadsfria onsdagsföreläsningarna får man möjlighet att möta spännande människor som berättar om ny forskning, nya tankar och nya framsteg.

Sedan en tid samarbetar Ekocentrum och Tidsverkstadens Fredrik Warberg  när det gäller miljöutbildningar för verksamheter som är på gång att Miljödiplomeras, nätverksträffar för miljösamordnare och framtidspaningar. Utöver detta erbjuder Ekocentrum ett brett spektrum av utbildningar inom Hållbar Utveckling – fördjupningar, branschspecifika  och verksamhetsanpassade utbildningar.

Utöver allt som pågår där, är Ekocentrums lokaler i sig en attraktion. I huset finns mängder av lösningar och teknik som utgör exempel på ekologiskt byggande.

Vi är glada och stolta att få arbeta tillsammans med Ekocentrum. Besök deras hemsida här.

Framhävd skillnad

Publicerad onsdagen den 15:e augusti 2012

Så här kan man framhäva skillnaden mellan ful-bananer och fin-bananer. Ett gott exempel från ICA i Nyköping.

Bilden fanns i Veckans Affärer och är tagen av Rolf Christensen / Scanpix

Människor som lyssnar till sitt hjärta…

Publicerad torsdagen den 1:e december 2011

SVT söker människor som förändrat sitt liv!
Har du bytt jobb? Flyttat? Eller på annat sätt förändrat ditt liv?
I en reportageserie för SVT:s Gokväll har du möjlighet att berätta din story och därigenom inspirera andra att våga ta steget.
Alltför många människor vantrivs.  Med sitt jobb. Med sitt boende. Med sitt liv.
Drömmen om att göra det där man verkligen vill har bleknat med åren och livet handlar om att låta det ”rulla på”
Under våren 2012 (april, maj, juni) kommer SVT att producera en reportageserie som handlar om människor som förändrat sitt liv. Människor som bestämt sig för att följa sitt hjärta och genomföra drömmen man innerst inne alltid haft men aldrig tagit tag i. – Och därigenom hittat sig själv!!
* Vi letar efter personer/par/familjer som radikalt bytt liv. Människor som bytt jobb, flyttat, skaffat sig nya intressen.
* Vi letar också efter människor där uppsägning/sjukdom/olycksfall tvingat fram en förändring, men som slutat i något positivt. ”det svåra öppnade nya dörrar,”
Målet med reportageserien är att få människor att lyssna till sitt hjärta och våga ta det första steget. Du kan vara en viktig förebild.
Skriv några rader.
Ulric Bellman
SVT, Gokväll
ulric.bellman@svt.se
070-631 41 84

SVT söker människor som förändrat sitt liv!

Här följer några rader från Ulric Bellman på SVT som beskriver vad de söker:

Har du bytt jobb? Flyttat? Eller på annat sätt förändrat ditt liv? I en reportageserie för SVT:s Gokväll har du möjlighet att berätta din story och därigenom inspirera andra att våga ta steget.

Alltför många människor vantrivs.  Med sitt jobb. Med sitt boende. Med sitt liv.  Drömmen om att göra det där man verkligen vill har bleknat med åren och livet handlar om att låta det ”rulla på”

Under våren 2012 (april, maj, juni) kommer SVT att producera en reportageserie som handlar om människor som förändrat sitt liv. Människor som bestämt sig för att följa sitt hjärta och genomföra drömmen man innerst inne alltid haft men aldrig tagit tag i.  Och därigenom hittat sig själv!!

* Vi letar efter personer/par/familjer som radikalt bytt liv. Människor som bytt jobb, flyttat, skaffat sig nya intressen.

* Vi letar också efter människor där uppsägning/sjukdom/olycksfall tvingat fram en förändring, men som slutat i något positivt – ”det svåra öppnade nya dörrar,”

Målet med reportageserien är att få människor att lyssna till sitt hjärta och våga ta det första steget. Du kan vara en viktig förebild.

Skriv några rader till: Ulric Bellman, SVT, Gokväll. E-post: ulric.bellman@svt.se

070-631 41 84

Mannen som vill stoppa tomten?

Publicerad onsdagen den 2:e november 2011

På Dagens Industri den 2 november fanns undertecknad på förstasidan med bild och texten ”Han vill stoppa tomten”. Jag varken sa eller menade riktigt så. Nu ligger man antagligen risigt till….

Vill också påpeka för den som till äventyrs läser artikeln att mina barn faktiskt tyckte det var en bra grej efter en kort stunds eftertanke. Förstasidan och artikeln finns  här

Fredrik W.

Är Schlaug, Reinfeldt, riksdagen, Kennedy, Marx och Mills överens?

Publicerad tisdagen den 1:e november 2011

Birger Schlaug, som presenterar sig själv som avdankad politiker men också kan kallas fri debattör, gästade omställningskonferensen ”Ett annat Göteborg är möjligt” som gick av stapeln i Göteborg den 14-15 oktober.  Till att börja med följer några (ej exakt återgivna) av de tankar han luftade. Bland annat om bunkertänkande och en berättelse inifrån riksdagens herrbastu.

”Ekonomisk tillväxt” är svaret på de flesta frågor som ställs i dagens politiska klimat. Till exempel på frågan om vad som drivit utvecklingen av våra förbättrade livsvillkor.  Frågorna ställs (och svaren levereras) – enligt Birger – inifrån en mental bunker. Svaret på frågan är istället  att det är människors strävan efter ett bättre liv som drivit utvecklingen. Ekonomisk tillväxt har hittills varit en följd. Men, på den nivå som vår västliga levnadsstandard befinner sig, leder inte ökad tillväxt till ett bättre liv. Livstillfredsställelsen har heller inte ökat i västvärlden på de senaste 40-50 åren trots att de präglats av mycket stark tillväxt. Den fråga politiker behöver ställa för framtiden är istället: ”vad är ett bättre liv”? Och följdfrågan ”hur kan politiken bidra till förutsättningarna för ett gott liv”? Birger menar att vi får ett bättre liv om vi slutar fokusera på ekonomisk tillväxt. Det är inte helt lätt eftersom ”livsstilspropaganda” (reklam) för runt 55 miljarder SEK årligen försöker få oss att tro konsumtion är grejen. Detta är alltså ett skäl att sluta koncentrera politiken i västvärlden på tillväxt. Ett annat är såklart att det är helt ohållbart i ett ekologiskt perspektiv.

En intressant berättelse från insidan politiken var den som Birger beskrev från herrbastun i riksdagen (ibland är dessvärre svårt att inte tänka i bilder…). I nakenheten och värmen, berättar Birger, var politiker från alla läger överens om att ett gott liv för medborgarna är det helt naturliga målet för politiken att sträva efter och inte tillväxt. När de kom ut och fick på sig kavaj och slips och hamnade framför en mikrofon, så återkom mantrat om ekonomisk tillväxt. Nu var denna historia från år 2000, så något kan ju ha förändrats. Men så här utanför bastun har vi i alla fall inte sett så många tecken på minskat tillväxtfokus. Kanske borde politiker bada bastu oftare.

Johan Erlandsson, Ecoprofile tog fotot till höger på Fredrik Warberg, Tidsverkstaden, samt Birger Schlaug och Ingrid Westerfors från Ekobanken i samband med en paneldiskussion på omställningskonferensen.

Enigheten i bastun är inte överraskande i ljuset av hur överens vissa historiska personer med helt olika politiska idéer varit.Till exempel var två så vitt skilda ideologer som John Stewart Mills (som brukar benämnas som liberalismens fader) och Karl Marx överens om att när man nått det materiellt goda samhället, är det andra saker som är viktiga att fokusera på.  Som det goda livet. Betänker vi dessutom vad moderate riksdagsmannen, handelsministern och  professorn i nationalekonomi, Staffan Burenstam Linder, skrev redan 1969 i sin bok ”Den rastlösa välfärdsmänniskan”, så speglas enigheten om ohållbarheten i ständig tillväxt än mer:  ”…en ny form av ekonomiskt slaveri, som inte längre bottnar i kampen för ekonomisk överlevnad utan i en tillväxtmani som ibland, i de bokförda expansionsökningarnas namn, tvingar oss att fördela våra ekonomiska resurser, inklusive tiden, destruktivt – så att vi raserar sådana naturliga grundvalar för vår existens som luft, vatten, jord, naturskönhet och vår egen arvsmassa.

Till detta kan läggas nedanstående moderata högst aktuella citat – från ett av Fredrik Reinfeldts tal till moderaternas stämma den 20 oktober 2011.

”Rätt omfattande funderingar finns i vårt svenska samhälle kring konsumtionssamhället. Är det livets mening? Flest prylar när vi dör vinner – är det det som är syftet? Också den här tanken: om alla konsumerade lika mycket som vi, klarar världen av det totalt sett? Känslan av att vara lite mer försiktig med konsumtionen, göra den mer hållbar, bli mer rädd om man det man har. Ett ökat intresse för att sälja på Blocket och allt vad det heter, via nätet, det man har haft till någon annan. Familjer som diskuterar att avstå att ha julklappar på julafton. Stressen som många känner av, en sorts hets att konsumera och kanske ännu värre för de som inte alls har råd. Den typen av frågor är oerhört viktiga att lyssna in ………”

En sak hade varit om statsministern sagt så här på omställningskonferensen eller i någon annan grön omgivning – men på moderaternas stämma! Kommer vi att se dessa tankar omsättas i någon slags politik?

När vi ändå håller på – här kommer ett citat till om kritik kring BNP och ekonomisk tillväxt som mått för nationers framåtskridande. Robert Kennedy yttrade nedanstående i mars 1968, under sin valrörelse inför presidentvalet. I maj blev han mördad.

“Gross National Product measures neither the health of our children, the quality of their education, nor the joy of their play. It measures neither the beauty of our poetry, nor the strength of our marriages. It is indifferent to the decency of our factories and the safety of our streets alike. It measures neither our wisdom nor our learning, neither our wit nor our courage, neither our compassion nor our devotion to our country. It measures everything in short, except that which makes life worth living. It can tell us everything about our country, except those things that make us proud to be a part of it.

Så låt oss istället fokusera all politisk verksamhet på BNV – Befolkningens och Naturens Välbefinnande. I vår värld (tyvärr än så länge bara en fantasivärld) är detta ett samlingsindex för 9 olika mått. Om intresse finns ska vi gärna återkomma med mer detaljerad beskrivning av dessa. Den som inte vill sätta sig in i detta vårt möjligen tveksamma tankegods kan istället utforska måttet HPI – Happy Planet Index, som från vår horisont ser ut att vara ett av de bättre begreppen att mäta med. Kan kollas in på New Economics Foundations hemsida.


Faller du i Duktighetsfällan?

Publicerad onsdagen den 14:e september 2011

Vi lyssnade till en föreläsning med Alexander Perski som är docent vid Karolinska Institutet och Chef för Stressmottagningen vid Institutet för Psykosocial Medicin.  Här följer ett sammandrag:

Alexander Perski konstaterade inledningsvis att det är stressiga tider för stressforskare nu för tiden. Alla vill veta bakgrunden till att stressen breder ut sig som en våt filt över landet och – såklart – vad vi kan göra åt det. Förutom att många individer mår väldigt dåligt som följd av stress, kostar det samhället många miljarder. Exempelvis utbetalade Försäkringskassan drygt 3 miljarder direkt kopplat till diagnosen ”stressreaktioner” under 2009. Gränsdragningen mot andra diagnoser kan vara svår –  till exempel ”depression” och ”återkommande depression” (5,5 miljarder) och ”andra ångestsyndrom” (2,5 miljarder).

Kvinnor är den klart största riskgruppen. Båda andelen och antalet  kvinnor under i ålderkategorierna 16-24 år och 25-44 år  med ”stressrelaterat besvär” har ökat dramatiskt (mellan  1995-2005 från 6 till 22% resp. från 8-17% . Vid Stressmottagningen där Alexander är verksam är 70% av patienterna kvinnor. Den dominerande åldersgruppen är där 35-45 år.

Hur kan detta komma sig?

Perski påpekar att patienterna kommer från olika bakgrund, har olika jobb och privata livssituatoner, men att de har en sak gemensamt: DE HAR DÅLIG SJÄLVKÄNSLA.

Grundläggande självkänsla baseras på jag är något sånär nöjd med mig själv, att jag har ett värde som människa, att jag har åtminstone några egenskaper jag tycker är tillräckligt bra, hyser viss respekt för mig själv och tycker att jag som helhet duger och är OK. Rimliga (inte låga) ambitioner, krav och förväntningar på sig själv hjälper att bygga tillräcklig självkänsla. Kanske är det bra att ha rimliga förväntningar på sin självkänsla också och inte tro att den  ska vara på topp jämt

Upplevelsen av grundläggande egenvärde  grundläggs tidigt i våra liv (anknytning viktig), medan våra ambitioner formas senare i livet.

Det finns många sätt att se på självkänsla. Forskaren William James sammanfattar det som relationen mellan mina ambitioner och mina upplevda förmågor.  En annan forskare – Christofer Murk – talar om att självkänslan kan vara stabil och inte påverkas så mycket av vad som händer i vårt liv eller så kan den vara instabil. Instabilitet kan bero på att självkänslan är beroende av prestationer (att klara av, vara kompetent) eller beroende av andras gillande (värde som människa, relationer).

Det finns tre sätt att kompensera sviktande självkänsla – via relationer (hjälpa andra, vara viktig för andra för att duga), via prestationer (vara duktig, göra massa saker för att duga) eller perfektionism (strävan efter det perfekta dämpar ångesten att inte duga).

Alexander nämner två kategorier i riskgruppen kvinnor. ”Prestationsprincessor” och ”Uppgivna askungar”. Båda dessa har dålig grundläggande självkänsla, men skiljer sig övrigt genom att:

Prestationsprincessan har en hög prestationsbaserad självkänsla som yttrar sig genom a är engagerad i många olika aktiviteter, antar erbjudanden och utmaningar, är perfektionist i prestationerna, väljer livsposiition eller yrke som är krävande, betraktar även små misslyckanden som tragedier, har svårt att stänga av sin fysiologiska uppvarvning. Prestationsprincessan backar inte ur hopplösa situationer, utan anstränger sig istället ännu hårdare.

En uppgiven askunge har låg prestationsorienterad självkänsla, tror sig inte om mycket, upplever sig inte duga till så mycket, ser sig själv lite som en ”loser”, strävar hårt efter att göra sig viktig för någon eller några andra människor – genom att hjälpa eller offra sig.

Liksom det ofta är vägen in, är också vägen ut ur stressrelaterade tillstånd ofta att arbeta med att stärka självkänslan. Den går via ökad självinsikt, att sluta kompensera genom prestation, relation eller perfektion, att rimlifiera sina ambitioner så att de kommer i balans med den egna förmågan (vilket kan kräva justering uppåt eller nedåt), välja mer medvetet, tänka efter vad som är VERKLIGT viktigt, be om/kräv hjälp, prata med andra (stödgrupper, terapi) – du är inte ensam och förändringar i normer och ideal kan bara åstadkommas om många människor börjar göra saker annorlunda.Vi behöver inte vara smala, snygga, superpresterande, smarta och sociala bara för att normer och media förmedlar sådana idealbilder.

antecknat av Fredrik W.


Är du dig själv?

Publicerad tisdagen den 13:e september 2011

Citatet till höger är lånat från Loesje Sverige.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

Kolla din LivskvalitetsProfil

Publicerad lördagen den 10:e september 2011

Testa din LivskvalitetsProfil
LivskvalitetsProfilen innehåller 60 frågor om hur du upplever olika delar av din vardag. Syftet är att ge tillfälle till reflektion i form av en snabb översikt över vardagen. Den kan med fördel upprepas med jämna mellanrum.

Du kan alldeles gratis ladda hem vår nyligen uppdaterade LivskvalitetsProfil här.

Vi rekommenderar att du skriver ut Livskvalitetsprofilen, kopierar den dubbelsidigt och förstorar till A3-format, så att du kan vika den till en folder i A4-storlek. Såvida du inte har extremt bra syn på nära håll…

Månandens initiativ på jobbet

Publicerad lördagen den 10:e september 2011

Vill du testa saker som kan bidra till små förbättringar på jobbet? För dig själv och andra. Prova i så fall gärna att tillämpa någon av nedanstående ”initiativ” under den kommande månaden och se vad som händer. Om allt detta redan är en naturlig del av din arbetsvardag så får du väl hitta på något annat….

1. Jag ska aktivt leta efter saker som andra gör som jag tycker är bra och tala om det för dem.
Vad är det värsta som kan hända om du provar detta? Någon blir generad. Eller chockad. Någon misstänker att du varit på någon slags käck positivitetskurs och tror att du bara övar på henne/honom och egentligen inte menar allvar. Någon får hybris. Vad är det bästa som kan hända?

2. Jag ska säga som det är om något är otydligt eller oklart för mig.
Vad är det värsta som kan hända om du provar detta? Andra kan tro att du har svårt att förstå. Eller så är de tacksamma för att du hjälper till att klargöra luddiga besked eller beslut. Och att du är modig som vågar fråga.

3. Jag ska begära betänketid innan jag svarar ja eller nej när någon frågar om jag kan vara med på det ena eller det andra. Prova exempelvis att säga ”kul att du frågar – kan jag komma tillbaka till dig imorgon (eller om en timma) så ska jag bara kolla om det fungerar för mig” – eller något liknande.
Vad är det värsta som kan hända om du provar detta? Andra kan tro att du är ointresserad. Eller bara ska verka märkvärdig och upptagen. Det kan också hända att någon annan hinner svara ja så att du inte får vara med och du får göra något annat istället (vilket kan vara bra eller dåligt). Eller så är det enda som händer att du hinner reflektera över konsekvenserna av att tacka ja eller nej och kan fatta ett medvetet beslut då du fått tid att tänka efter. Visst händer det att vi ibland måste fatta beslut på stående fot, men hur ofta är det egentligen så att vi inte ens kan få en liten stund att tänka efter?

Lycka till. Rapportera gärna eventuella resultat till oss.

Om Ring P1 och fördelen med fast lön

Publicerad fredagen den 9:e september 2011

Mycket kan sägas om radioprogrammet Ring P1. Till exempel att det är ett forum där alla har möjlighet att  komma till tals med alla slags åsikter.  I sig ett kännetecken på att vi lever i någon slags demokrati med fungerande yttrandefrihet. Mycket mer än så ska vi inte säga om Ring P1(en kontorskollega var en gång med och startade programmet och vi vill inte äventyra stämningen på arbetsplatsen), men visst kan det vissa dagar uppfattas som en slags kompost för missnöjesyttringar som normalt inte hittar en bredare publik än de närmast fysiskt  närvarande. En förhoppning kopplad till den tanken kan väl vara att missnöjesmissilerna som sänds iväg möjligen kan evaporera ut i etern istället för att explodera över de som råkar vara i geografisk närhet till avsändaren. Också att ett samtal till Täppas Fogelberg, Alexandra Pascalidou eller andra kan ha en lätta-på-trycket-funktion för inringaren så att eventuella förhöjda blodtrycksvärden kan normaliseras något och minska risken för att missnöjet imploderar inom avsändaren.

(Illustrationen till höger är gjord av Juraj Cajchan och har använts i boken ”Rik på riktigt”)

Hur som helst. Härom veckan debatterades (tydligen över flera dagar) om bemanningsbranschens inverkan på arbetsmarknaden och arbetstryggheten (något som jag för tillfället avhåller mig från att kommentera). Nu hörde jag inte allt som sades i frågan, men uppenbarligen var en av aspekterna som togs upp den om osäkra inkomster och konsekvenserna av dylika förhållanden. Nåväl, den kvinna som ringde in gav en motbild till kritiska saker om branschen som tydligen sagts tidigare i veckan. Hon berättade att hon trivdes jättebra med att arbeta med olika  uppdrag på olika arbetsställen och visst hade en säker inkomst i form av fast månadslön. Det var väl bra att vi fick veta att fast lön förekommer i bemanningsbranschen, men det som väckte undertecknads reaktion var när hon uttryckte vilken den stora fördelen med att ha en fast lön är. Nämligen ”att jag kan gå till banken och låna pengar”.

Jaha. Är det som gör det bra att ha en fast lön? Kanske har jag missat något. Trodde att fördelen med att ha en fast lön är att ha lite koll på ekonomin, vilket skänker trygghet och gör att vi vet vilka konsumtionsramar vi har att röra oss inom och i vilken utsträckning vi kan planera framåt och eventuellt då och då har utrymme att slå oss lite lösa (dock inom ramarna) och ändå ha råd att betala räkningar. Vilket ger möjlighet till upplevelsen av en vardagligt realistisk blandning av ekonomisk trygghet, ekonomisk frihet och eventuell hoppfull längtan efter framtida standardökning.

Kanske är jag lite överkänslig, men vad säger ett sådant uttalande om vår tid? Är det ett tecken på att vi har gjort framsteg? I så fall känns det lite som då någon påstod att det var ett framsteg att kannibaler börjat ät med kniv och gaffel. Säger det inte något om att vi har blivit frikopplade från tanken att det finns vissa begränsningar för hur vi lever (och nu tänker jag tillfälligtvis inte på aspekten att vår västliga konsumtionsnivå är totalt ohållbar)? Det behövs väl  ingen civilekonomexamen för att förstå att inkomster och konsumtionsnivå behöver ha ett samband över tid för att den vardagsekonomiska ekvationen ska gå ihop. Eller har det helt – med benägen hjälp av finurliga finansinstitut –  fallit i kollektiv glömska att pengar som lånas en dag ska betalas tillbaka? Tänker inringarinnan köpa en ny bil för de lånade pengarna? Eller ta två veckor time-out med all-inclusive? Eller något annat lika grad av värdebeständighet? Eller kanske tänker hon låna pengar till ett eget hus eller bostadsrätt och räknar med att värdet ska stiga så att hon inte ska behöva använda framtida delar av sin fasta lön att betala tillbaka de pengar hon lånat med lönen som säkerhet. Det har visserligen fungerat så för många som köpt bostad, i alla fall under de senaste 30 åren.  Men den utvecklingen verkar vara på väg att förändras. Och hur går det då? Som i USA kanske, då de ”subprimelån” som växte fram ur tanken att fastigheter alltid stiger i värde och höll på att fälla hela världsekonomin när de inte steg längre, utan sjönk. Hade inte ofantliga mängder skattepengar använts till att rädda finansinstitut runt om i världen, hade betydligt fler än Leman Brothers och några andra spekulationsorganisationer gått under. Skattefinansierade räddningsaktioner av finansinstitut sker ju oftast till priset av nedskuren välfärd och/eller uteblivna reformer. Vanliga människor tenderar att i slutändan få betala räkningen för finanssektorns spekulationslekar och deras alltför frestande generösa utlåningspolicys (se filmen ”Inside Job” för mer kött på dessa ben). Samma sak kan kanske komma att visa sig om överpositiva politikers obändiga tro på ständig tillväxt och börsens ständigt ökande värde kommer på skam. Kanske blir det trots allt inte ”den som har flest prylar när han dör som vinner”. Kanske blir det istället så att den som via måttfull konsumtion inom ramen, har minst osäkrade lån och fiffiga fonder medan han/hon lever, som visar sig ha valt en fruktsam väg. Den som lever får se….

Några av syftena med Ring P1 är säkerligen att väcka känslor och skapa debatt. Tydligen fungerar det. Men det är skönt att ha en hemsida att kunna skriva av sig sin frustration på så man inte måste välja mellan att ringa Ring P1, drabba närmiljön eller lagra den inombords. Och detta inläggs missnöjesyttringar drabbar ju bara de som eventuellt hittat hit. Till fromma för kontorskollegor och sveriges radiolyssnare.

Griniga gubben


Mer pengar? Mindre kött? Färre barn?

Publicerad lördagen den 14:e maj 2011

Mer pengar? Mindre kött? Färre barn?

Frågor om hur vår tids kriser ska mildras berördes på föreläsning på Ekocentrum i i Göteborg.

Kenneth Hermele kom till stan (Göteborg) för ett föredrag om de multipla kriserna. Egentligen skulle han bara prata om finanskrisens konsekvenser, men blev på tåget upp sugen på att ta upp även matkrisen och klimatkrisen. Hermele styrker ingen medhårs – och det behöver han inte heller. Mer påläst person är svårt att hitta. Här följer ett utdrag från det han tog upp, samt lite blandat ur diskussionens vågor – som gick höga. Allt med reservation för smärre missuppfattningar.

Kenneths kommentar kring finanskrisen är rätt så talande för hans rättframma sätt: ”man ska inte låta en bra kris gå sig ur händerna..”. Han menade att en rejäl djupdykning kan vara det som behövs för att ge möjligheter till ett paradigmskifte. Nu blev det kanske inte så mycket med just det. Räddningspaketet för USA:s ekonomi uppgick till c:a 1.000 miljarder dollar. Beloppet för stimulans av Kinas ekonomi låg ungefär på samma nivå. Att jämföra med det samlade biståndet till den ”fattiga världen” som ligger på 100 miljoner dollar. Det känns om att det finns resurser. Frågan är hur man använder dem. Och då togs inte frågan upp om hur mycket olika länder satsar på sina ”försvar”.

När det gäller matkrisen meddelade herr Hermele att ”detta är det enda positiva jag kommer att säga idag”. Detta ljus i mörkret kom på frågan om hur vi – utan att ta i anspråk ytterligare skogsområden – som ju är så viktiga för koldioxiduppfångning och biologisk mångfald – i en nära framtid ska kunna föda 50% mer människor än idag. Den goda nyheten som förmedlades är att det går att göra det utan ytterligare avskogning. Men inte utan förändringar.
Idag upptas c:a 5 miljarder hektar av odlingsmark och betesmark för livsmedelsproduktion. Av dessa är 1,5 miljarder ha odlingsmark och 3,5 miljarder ha betesmark. Med användning denna befintliga yta kan vi idag (med förbättrad och mer rättvis fördelning) försörja 6 miljarder människor med ett genomsnittligt dagligt kaloriintag på 2.000 kalorier.
När vi blir 9 miljarder människor räcker det med samma yta – men bara om vi förändrar sammansättningen av kaloriintaget och därmed fördelningen mellan odlings- och betesmark. Kalorier från kött kräver betydligt mer yta än kalorier från odling av vegetabilier. Dagens genomsnittliga kaloriintag kommer till 35% från kött – som tar 70% av tillgänglig markyta. Om vi lyckas gå ner till 20% av dagligt intag från kött, lösgörs mer yta för odlingsmark. Då räcker befintliga ytor till att försörja 9 miljarder människor. Nu ska det påpekas att 35% är ett snitt där vi i västvärlden ligger skyhögt över exempelvis en genomsnittlig indier.
Dessa beräkningar manar onekligen till eftertanke kring vår köttkonsumtion.

Ett inspel från en deltagare handlade om en alternativ och kontroversiell lösning på framtida matkris. Deltagaren frågade församlingen hur många människor som skulle befolka Jorden år 2300 om vi idag gick över till att varje kvinna i snitt skulle föda 1,85 barn. Efter en del lustiga kommentarer kring ojämnheten i detta tal, gavs svaret: vi skulle vara 2,3 miljarder. Vi har inte kollat upp dessa beräkningar, men med reservation för detta är en reflektion att det kanske skulle kunna ges utrymme för en avrundning till 2 hela barn per kvinna…..
På denna idé om barnbegränsningslösning på matkrisen följde naturligtvis invändningar. Bland annat avseende vilka konsekvenser detta skulle få exempelvis för människor i fattiga jordbruksbygder och dessutom frågetecken kring hur en 1,85- eller 2-barnspolitik skulle kunna förverkligas. Hur som helst var det en het och intressant diskussion.

Det blev inte så mycket snack om klimatkrisen (inga klimatförnekare på plats), men däremot togs andra frågor upp. Som att det viktigaste för långsiktigt förbättrade förhållanden i utvecklingsländer är utbildning för kvinnor och möjligheter till microkrediter.

Åhörande
Fredrik W.

Vi lyssnade på: Jan Jörnmark

Publicerad söndagen den 3:e april 2011

Jan Jörnmark är ekonomie doktor och urban explorer. Vad det innebär och betyder kan du bäst kolla in på hans hemsida. Fotot till höger är taget av Jan Jörnmark och är bara ett av mängder som finns till beskådande på hans fascinerande hemsida.

Här följer några uppsnappade fragment från en föreläsning med Jan i mars i Göteborg. Om du får chansen – lyssna på honom sjäv.

På 90% av Sveriges yta minskar befolkningen. Detta är enligt Jan J en  följd av globaliseringen, där industrier  säljs ut till ägare utan anknytning till orten. Snart försvinner industrierna – särskilt de som ligger i glest befolkade områden och långt sina kunder. Trenden går mot att industrierna ska ligga nära köparna. Japanska stålverk ligger exempelvis vägg i vägg med Toyota som ska använda deras produkter.

När industrierna flyttar från en ort där de dominerat blir det tomt – inte bara på arbetstillfällen. Bostadsområden som byggdes i expansiontider överges och många rivs för att slippa underhållskostnader för tomma hus. Rivningarna leder till att orten ändrar skepnad, med stor tomma sår i vad som kan ha varit relativt centrala lägen.

Dessutom lämnas – ibland ofantligt stora – fabriksområden vind för våg och i förfall. Det händer att det dyker upp mer eller mindre seriösa entreprenörer med vilda idéer till framtida verksamheter och tas emot som frälsare av desperata kommunledningar. Men arbetsplatserna kommer inte tillbaka försvinner och de unga lämnar för storstäderna.

Det är långt ifrån bara Sverige som lever med denna utveckling/avveckling. I USA halverades antalet ”blue collar workers” mellan 1995 – 2010. Fabriksarbete var i första hälften av denna tidsperiod välbetalt i USA och många bodde i villor. När jobben försvann övergavs stora områden för att folk inte hade råd att bo kvar. Detroit gick från att vara 2-miljonerstad under bilindustrins expansionstid till nuvarande 800.000 invånare. I Detroit frodas vad som kallas för ”guerilla gardening” – spontan uppodling av ytor som frigjorts då eftersatta hus rivits eller lämnats till självförfall. Det har pratas om att börja odla spannmål på ett strukturerat sätt i cet som tidigare betraktats som relativt centrala delar av staden.

Jan Jörnmark ger inget hoppfullt skimmer över framtiden för det glest befolkade inlandet. Han hävdar att det enda sättet för industrier att finnas kvar på mindre tillgängliga orter, är genom ständig innovation och rationalisering/stordrift.  Men inte ens det räcker alltid.  Exempelvis startades – i en tidigare nedlagd industri – en mycket rationell fabrik i Deje, Värmland som tillverkade underlagspapp till heltäckningsmattor. Vi vet vad som hände med marknaden för heltäckningsmattor.

Noterat av Fredrik W.

Inspel från ”den förlorade generationen”

Publicerad lördagen den 2:e april 2011

Finns det verkligen en förlorad generation? Hur som helst kan du kolla in en kanske inte helt ny men fortfarande lysande och välgjord videosnutt med den titeln här

Tipstack till Hans Åkersten, Göteborg

Vill du vara med i TV?

Publicerad söndagen den 13:e mars 2011

Vi har fått en fråga från SVTs PLUS-redaktion  i Umeå, som vi härmed vidarebefordrar.

Hej,
PLUS-redaktionen är på jakt efter personer/familjer som vill förbättra sin livskvalitet genom att gå ner i arbetstid.
Vad som är livskvalitet är naturligtvis något högst personligt och individuellt så det tänker vi inte lägga oss i.

Däremot hoppas vi att genom att uppmärksamma frågan i teve, få fler att reflektera och kanske kan vi tillsammans lösa
några knutar som hindrar oss från att ta det efterlängtade steget.

För många kan ekonomin vara det som sätter käppar i hjulet och därför vill vi tillsammans med er och några experter
se om vi kan åstadkomma det utrymme som krävs.

Kan du/ni tänka dig att vara med i teve  –  kontakta mig direkt för mer information.
mvh
Hasse Gustafsson
PLUS-redaktionen

070 – 395 28 60     e-post till Hasse

Inte helt sällan får vi förfrågningar från journalister som söker människor som redan har eller står i begrepp att genomföra olika slags självvalda förändringar i sina liv. När syftet känns bra och det känns som att artikeln/reportaget/programmet har potential att inspirera andra till konstruktiva förändringar, brukar vi efter bästa förmåga hjälpa till att förmedla en kontakt. Vi gör det genom att vidarebefordra journalistens förfrågan till människor har varit i kontakt med och som sagt att de om sammanhanget känns bra eventuellt kan tänka sig att ställa upp. Vi lämnar såklart aldrig ut några namn direkt till en journalist, utan har en maillista dit vi skickar journalistens fråga. Sedan får den som vill själv ta kontakt med journalisten.

Om du kan tänka dig att vara med på vår maillista över ”förändrare”, sänd ett mail till Fredrik på Tidsverkstaden.

Vad driver en Hälsofabrik?

Publicerad fredagen den 4:e mars 2011

Den norske filmaren Håvard Bustnes visade sin senaste film ”Health Factory” (Helsefabrikken) på filmfestivalen i Göteborg i januari 2011. Sällan har debattens vågor gått så höga efter en filmvisning. Festivalens personal fick fösa ut den engagerade publiken, som inte helt överraskande bestod av en stor del anställda i sjukvården. Vad väckte sådana känslor? Kanske var det filmens budskap om bakgrunden till och konsekvenserna av ”marknadsanpassningen” av hälso- och sjukvården.

Vi köpte ett exemplar av filmen av regissören på filmfestivalen i Göteborg har och fått tillåtelse att visa den för anställda och politiker inom hälso- och sjukvården. Vilket vi också gjorde vid två tillfällen under våren 2011. Båda med efterföljande samtal.

Vill du själv köpa filmen så kan du göra det via Faction Films hemsida.

Vi hoppas att SVT köper in filmen så att många fler får tillfälle att ta ställning till det kanske inte så hemskt kontroversiella,  men uppenbarligen ändå för vissa provocerande innehållet.

Så här presenterades filmen i programmet till årets upplaga av Göteborg International Film Festival:
”Sjukvården ska effektiviseras”, säger politikerna och ropar på marknadsanpassning. Frågan är bara hur man sätter ett pris på hälsa och vad händer när en förlossning med komplikationer ger mer pengar till sjukhuset än en utan. The Health Factory visar konsekvenserna med norska sjukvården som exempel. Vi får se landets förra hälsominister storögt imponeras av Toyotas bilfabriker och deras mekaniska logistik för att sedan införa och kräva tillämpning av samma principer inom sjukvården. Det blir smått Kafka-artat när en tidsstudieman från Ernst & Young mäter hur länge en sjuksköterska tröstar en rädd, äldre patient. Världens främsta experter på vårdfrågor säger sitt och det är en avhumaniserad bild av framtiden de målar upp i denna en av festivalens mest angelägna filmer.”

Tankar om tilldragelser

Publicerad torsdagen den 3:e mars 2011

Tillhör du de av oss som mest kör på  – utan att reflektera över hur du haft det och vill ha det? Någon sa:

”Om vi varken ser bakåt eller framåt – då får vi se upp”

Naturligtvis utan att efter blickar fram  och bak glömma bort att vara närvarande…   Men visst mår vi bra av en  stunds letande i historien efter det som varit kul, spännande, starkt, upplivande  och/eller utvecklande?

Vi stannade upp en stund själva och tittade hit och dit. Nedan finns resultatet av en stunds reflektion över de mest  minnesvärda aktiviteter vi medverkat i det senaste året – och några saker vi ser särskilt fram emot under året som ligger framför oss. Vi valt att så här officiellt bara nämna saker som ligger på det professionella planet….

Från året som gått

– Att hålla i workshopen  i stadsutvecklingsprocessen

– Seminariet om arbetslivskvalitet för det statliga verket

– Ledningen av den tvärvetenskapliga workshopen för forskningsprojektet inom miljö och livskvalitet

– Utvecklings-/planeringsdagarna med medarbetarna inom mödrahälsovården, äldreboendena, personalavdelningen, fackförvaltningen,  räddningscentralen,  studieförbundet och ST-läkarna.

– Verkstadsträffarna med familje- och ungdomsenheten

– Nätverksträffen med Agenda 21-samordnarna

– Framtidsspaningen med klimatidolerna i Kronoberg

– Medverkan i ”Leva Livet”-projektet

– Verkstadsledarutbildningen på Kärlingesunds gård

– Mötena med deltagarna i projektet för människor på väg tillbaka till givande sysselsättning

– Föreläsningsturnéen på temat ”En hållbar framtid?”

– Föreläsningarna för kostpersonalen, för medarbetarna på arbetslivsförvaltningen, i det kommunalt projektet, på folkhögskolan, på universitetsfakulteten,  för studieförbundet, för bankpersonalen, för de UGL-utbildade, för deltagarna på chefsdagarna och för allmänheten

– återträffen och 10-årsjubiléet med deltagarna från vår Vandrande Tidsverkstad från år 2000

Vi ser bland annat fram emot följande spännande aktiviteter under 2011:

– workshopen om tidsanvändning och klimat för allmänhet och klimatpiloter på Åland

– de naturnära och visionära vandrande utvecklingsdagarna med läkare från kliniken på det framsynta sjukhuset

– NaturTidsverkstaden med reflektion och  samtal om vardagen kombinerat med paddling av havskajak

April månads kulturtips

Publicerad tisdagen den 1:e mars 2011

Månadens lästips
Hur viktigt är det att vara lycklig? av Bengt Brülde. Filosofen som betraktas som Sveriges främste lyckoforskare ifrågasätter vikten av sitt forskningsfält redan i titeln på sin senaste bok. Den handlar de möjligheter till välbefinnande som finns i att söka höja meningshalten och leva ett moraliskt liv genom att göra bra saker för andra människor, snarare än att sträva efter ökning av den egna lyckan på andra vägar.

Månadens filmtips
Filmer som går på bio 1 april som vi – av olika orsaker – gillar:
Blue Valentine – vardagsrelationsdrama med grymt skådespeleri från Gosling och Williams.
Igelkotten – lågmäld, varm och mysig fransk film.
Sarahs Nyckel – berörande om kvinnas utforskning av historien. Kristin Scott Thomas totalbra som vanligt.
Svinalängorna – starkt om att växa upp med alkoholism i familjen
The King´s Speech – klart att Colin Firth fick Oscar, men Goeffey Rush´s karaktär logopeden äger ändå filmen
127 timmar – förvånansvärt att det går att göra såpass bra film då huvudpersonen fastnar efter 20 min
Möte i Toscana – Juliette Binoche briljerar i pratigt drama med vändningar

Hyfsat aktuell favoritfilm: The Good Heart av Dagur Kári. En bitterljuv film om Jacques, en gränslöst cynisk barägare som utser Lucas, en hemlös ung man till att ta över den sjaskiga baren. Jacques provoceras av att Lucas möter gästerna med oförblommerad godhet. Finns att hyra och är nyligen utkommen på DVD.

Äldre favoritfilm: Innan regnet faller av Milcho Manchevski. Tre snyggt sammanfogade episoder i en vacker, gripande och otäck berättelse från Balkan. Fantastisk musik och banbrytande hantering av olika tidsplan. Kom 2007. Om din videobutik har den är det ett kvalitetstecken.

Månadens TV-tips
Missa inte Världens händelser på SVT. Fördjupningar om viktiga händelser i nutidshistorien. Ett exempel var avsnittet om ANC och Nelson Mandela.

Nu när Borgen, den danska dramaserien på SVT slutat finner vi inga serier att tipsa om. Det var den bästa serien vi sett på år och dagar och det mest hoppfulla om politikens insida. Fram till sista avsnittet visade Birgitte Nyborg att man inte måste välja mellan pragmatism eller rättrådighet (även om detta dessvärre nyanserades en aning i sista delen). Borgen var ju dessvärre inte en dokumentär, men kan förhoppningsvis inspirera politiken. Sista avsnittet sändes den 6 april, men det sägs att det kommer en fortsättning.

Är det OK att drömma lite, eller?

Publicerad måndagen den 28:e februari 2011

Tänk om det var 2025… Dream on…

Ja, tänk om du förflyttade dig framåt i tiden. Säg till år 2025. Vad vill du kunna se då du tittar tillbaka från dagens datum år 2025? Vi fick i uppgift att göra det i ett föredrag vi höll för ett tag sedan. Vi blev då återigen påminda om då hur välgörande det är bygga bilder av framtida önskvärda tillstånd. Vi mår dels väldigt bra av det och dels så behövs dessa positiva framtidsbilder för att skapa kraft och rörelse i hållbar riktning. Vi håller gärna föredraget igen (kontakta Fredrik W) men varför inte göra en framtidsspaning själv? Eller tillsammans med några kompisar eller kollegor? Här kommer några frågor som kan fungera som underlag:

Vad har hänt? Vilka nya hållbara livsstilar har fått så stort genomslag att de börjat utgöra den nya normen? Hur ser de nya förebilderna ut? Hur har vi lyckats hejda klimatomställningen? Hur har statusmarkörerna kunnat förflyttas från dagens karriärs- och konsumtionsinriktning, mot meningsfullhet och bidrag till vårt gemensamma och miljöns välbefinnande? Hur ser de nya hållbara konsumtionsmönstren ut? Hur använder och prioriterar vi vår tid 2025?

Vilka faktorer har varit starkt bidragande till att det som har hänt har kunnat hända?  Vilka innovationer har underlättat förändringarna? Vilka forskningsresultat har varit viktiga? Vilka politiska beslut har möjliggjort?

Tänk om vi kunde tänka om…   Vill du  "tänka om…?" Vill du drömma dig framåt och bygga bilder av hur det förhoppningsvis ska bli och spåna över vad som har gjort att det blivit så som det blivit i dina framtidsbilder? Om du vill det och gör det, så får du gärna meddela vad du kommer fram till. Kanske kommer vi att publicera en del av det som kanske kommer in till oss.

Mars månads kulturtips

Publicerad söndagen den 27:e februari 2011

Månadens lästips
”Hetta” av Ian McEwan. Roman om cynisk och allmänt otrevlig vetenskapsman som snubblar över upptäckt som kan lösa bekymren med klimatomställningen. Upprörande, rolig och skriven med sedvanligt briljant McEwanskt språk.

”Välfärd utan tillväxt” av Tim Jackson. En av nutidens vassaste och mest kunniga kritiker av vår besatthet av tillväxt ger en trovärdig vision av hur vi kan utveckla vårt mänskliga samhälle utan att överskrida planetens ekologiska gränser.

Månadens filmtips
Aktuell: ”Hämnden” av Susanne Bier. En film som griper över många frågor. Allt från etiska dilemman i läkarrollen och biståndsproblematik, till konsekvenser av grupptryck och vårt behov av att bli sedda. Fick också en Oscar för bästa utländska film från 2010. Går på biograferna och komer säkert att göra det ett tag till.

Äldre: ”Första dagen på resten av ditt liv” av Rémi Bezançon. Titeln låter som en riktig klyscha, men detta feelgooddrama undviker alla sådana fällor. Handlar om fem dagar i en familjs liv som markerar en avgörande brytpunkt i deras liv då allt förändras. Är från 2008, men finns att hyra eller köpa hor välsorterade butiker.

Månadens TV-tips
”Armadillo” – dansk dokumentär som följer en grupp danska soldater i Afghanistan. Skildrar med brutal tydlighet vad krig kan göra med till synes någorlunda normala unga män. Finns på svt.play fram till 30 mars 2011.

”Jakten på lyckan” – TV-serie med väldigt speciell programledare som provar olika mer eller mindre populära ”metoder” för att bli lycklig. Förutom spänningen i att följa programledare Hannas balansakt mellan att vara friskt avspänd och ytligt platt är den stora behållningen filosofen Bengt Brüldes inspel om lyckoforskning. Finns på svt.play till 7 april.

Hej då, ekorrhjulet

Publicerad lördagen den 29:e januari 2011

Hej då, ekorrhjulet – människor som går mot strömmen

En nog så lockande titel för många. Thomas Lerner, journalist på Dagens Nyheter skrev under hösten 2009, på Insidan i DN,  en artikelserie om människor som hoppat av ekorrhjulet och tagit makten över sin tid. Nu har Thomas intervjuat ännu fler avhoppare och samlat deras tankar i denna bok som kom ut under hösten 2010.

Boken är indelad i tre delar: Kampen om tiden, Kampen om konsumtionen och Byta spår. Här finner du intervjuer med en mängd olika människor – allt från forskare till ”vanliga människor” som förändrat sina vardagsliv. Finns i bokhandeln (Ordalaget bokförlag)

”Ledarskap & Förnyelse” i ny nätkostym

Publicerad torsdagen den 28:e oktober 2010

Ledarskap & FörnyelseNätmagasinet för dig som är intresserad av hållbart ledarskap

Bosse Westermarks skapelse syftar till att stimulera till eftertanke och handling i hållbar riktning.

Från och med 1 november 2010  finns denna site i ny stilig och än mer användbar form. När kostymen nu är färdig kan vi rekommendera att hålla utkik över kommande spännande reflektioner och intervjuer.

Här kommer du till Ledarskap och Förnyelse

LevaLivet – projekt i Göteborg

Publicerad torsdagen den 28:e oktober 2010

Leva Livet

Leva Livet är ett projekt som drivs av Göteborgs Stad. Det handlar om att locka göteborgare till att öka sin livskvalitet samtidigt som miljön i Göteborg och världen mår bättre.  Projektet startade i september 2010 och pågår ett år framåt.

De 11 familjer som ingår i projektet kommer under året att få 7 utmaningar som handlar om att leva ett (ännu) mer hållbart vardagsliv. Förutom miljöinriktade utmaningar stimuleras familjerna att reflektera över sin livskvalitet och att använda sitt handlingsutrymme för att förbättra vardagslivet.

Kanske vill du utmana dig själv? Även du som bor utanför västkustens huvudstad är såklart också välkommen att följa projektet.

Gå till Leva Livets hemsida

Bland Leva-Livet-familjerna finns flera Göteborgs-profiler och andra sköna familjer – inte minst 8-barnsfamiljen Kamijo.  Martin och Eva-Ley har 2 tvillingpar gemensamt = 4 barn och dessutom 4 barn från tidigare förhållanden = 8 barn. Alla bor hemma. Undrar du över hur de löser vissa praktiska saker? Som vad de har för bil? Enkelt svar: de har ingen bil. Det finns ju spårvagnar här i stan. Inga problem. Men tänk hur det måste vara i tider av utvecklingssamtal i skolan….

Korta kalla fakta om konsumtionstrender

Publicerad fredagen den 12:e mars 2010

Nedan följer några kalla fakta om hur vår konsumtion har utvecklats när det gäller några av våra främsta vardagsvärstingar ur klimatsynpunkt. Parallellt med att vi försöker smälta nedanstående siffror kan vi betänka att vår upplevda livskvalitet faktsikt inte ökat sedan runt 1970. Och att detta inte bara gäller i Sverige utan i hela västvärlden.

Bostadsytan i Sverige har under perioden 1970 – 2000 ökat med 51 % (per capita) (Jonas Nässén, John Holmberg 2005)

Konsumtionen av nötkött i Sverige har under perioden 1990 – 2005 ökat med 47 % (kg/capita) (SIK 2009). Under samma period har den svenska produktionen av nötkött inte ökat.

Flygresorna globalt har under perioden 1990 – 2007 ökat med 122 % (person-km) (SIKA 2009). Detta innebär en ökning på i genomsnitt c:a 5 % per år.

Personbilarna och vår användning av dem här i Sverige har ju utvecklats en del genom åren. Det här har hänt under perioden 1975 – 2007: Personbilarnas vikt har ökat med 30%. Motoreffekten har ökat med 83 %. Bränsleffektiviteten har ökat med 30% (Sprei, Karlsson 2010). Antalet körda person-kilometer har ökat med 53 % (SIKA 2009). Tänk hur mycket mindre utsläpp biltrafiken hade givit upphov till om vi 1) hade minskat vikten på personbilarna, 2) undvikit att öka motoreffekten, 3) kört mindre bil. Då hade vi kanske med hjälp av den ökade bränsleeffektiviteten till och med lyckats minska utsläppen….

Tack för siffrorna, Jonas Nässén på Chalmers.

För mer information om vardagsvärstingarna, kolla in  BILEN, BIFFEN, BOSTADEN, Hållbara laster – smartare konsumtion
(Slutbetänkande av Utredningen om en handlingsplan för hållbar konsumtion – för hushållen. Stockholm 2005)

 

 

 

Naturens nyck kan pigga upp

Publicerad fredagen den 12:e mars 2010

Visst blir man lite glad ibland? Som när naturen överraskar….

Tack för bilden "Birdsmile", Björn Natthiko Lindeblad.

Hinder för utveckling

Publicerad fredagen den 12:e mars 2010

Har du någon gång varit frustrerad över att saker inte händer? Du är nog inte ensam. Här följer några exempel på folksjukdomar som förekommer på många arbetsplatser (vissa förekommer dessvärre också i internationella förhandlingar om klimatet) . Hoppas du inte känner igen dig i alltför många.

Vänta-och-hoppas-mentalitet – vi tar inte initiativ till förbättringar utan väntar och hoppas på att någon annan ska våga göra det.

Förbättringsemfysem – vi beslutar om utveckling/förändring/förbättring utan att avsätta tid och andra resurser till att jobba med utveckling/förändring/förbättring och misstänker från början att det därför kommer att kvävas av vardagens våta filt.

Prioriteringsfrosseri – vi prioriterar upp nya saker utan att prioritera ner gamla.

Grandiositetsgrasserande – vi formulerar visioner om hur fantastiska vi ska bli, men vet hela tiden att det är och kommer att förbli illusioner.

Värdegrundsvalium – vi formulerar fina ord för att vi ska ha en värdegrund, men utan att ge tillräckligt utrymme för samtal, utan att komma överens om vad orden betyder, hur de ska komma till konkret uttryck och hur vi ska följa upp dem.

Önskelisteutveckling – vi tror att vi håller på med idéproduktion eller brainstorming för att hitta konkreta idéer vi kan göra själva, men istället tillverkar vi önskelistor som vi hoppas andra ska uppfylla.

Mötesmos – vi har möten utan att ha bestämt oss för meningen med mötet och om mötet syftar till att informera eller diskutera och/eller komma fram till beslut.

Agendabullemi – vi är överambitiösa när vi bestämmer agendan vilket får effekten att ingen av alla de viktiga frågor som ska hanteras ges tillräcklig tid och respekt.

Skendelaktighet – vi låter alla komma till tals med sina synpunkter innan ett beslut formellt fattas, men tar bara hänsyn till de synpunkter som stämmer med det informella beslut som redan tagits.

Uppgraderingsutveckling – vi uppgraderar förra årets mål och planer med automatisk koeffecient utan att ifrågasätta och diskutera om det finns nya förutsättningar och om riktningen fortfarande är riktig.

Planeringsdöden
– vi ägnar så mycket tid åt att utveckla och/eller bryta ned mål och göra handlingsplaner att vi inte har tid och ork att verkligen handla i riktning mot det som mål och planer handlar om.

Beslutsbegravning – vi fattar beslut som vi redan vid beslutstillfället vet inte kommer att bli varken genomförda eller uppföljda.

Ifrågasättandeflykt – vi undviker att påpeka vad vi egentligen håller på med (till exempel att vi ägnar oss åt något av ovanstående) även om det är uppenbart för oss.

Fyra förhållningssätt att välja på

Publicerad fredagen den 12:e mars 2010

Det är inte alltid som våra liv eller arbetsliv ser ut precis som vi vill att de ska se ut. Och det är klart att det ibland kan kännas som att vi inte kan rå på alla de omständigheter som påverkar vår konkreta livs- eller arbetssituation.

Ibland är det verkligen så, men även i de fall då vi faktiskt inte kan göra något åt en situation, kan vi alltid välja hur vi ska förhålla oss till situationen.  Och hur vi väljer att förhålla oss har en mycket stark inverkan på hur vi upplever situationen och på vårt välbefinnande som helhet.

Som vi ser det finns det bara fyra förhållningssätt att välja på då något inte är precis som vi vill att det ska vara – som arbetsgrupp eller individ: förbanning, förträngning, förnöjsamhet eller förändring. I kolossal korthet innebär dessa som följer:

Förbanning innebär att hantera det faktum att något är mindre bra genom att lufta vårt missnöje med att det är som det är – klaga, ondgöra oss. Utan att göra något åt situationen.

Förträngning innebär att vi försöker låta bli att tänka på det, känna av det och – absolut inte – prata om det. Helt enkelt försöka låtsas som det inte finns. Sopa det under mattan.

Förnöjsamhet innebär att vi faktiskt lyckas förlika oss med att det är som det är. Trots att det är som det är. Särskilt nyttigt är detta om vi faktiskt inte kan göra något alls åt det. Det hjälper också förnöjsamheten att använda aktiv uppskattning: att påminna oss om allt det andra som faktiskt är bra i vardagen, verksamheten eller relationen eller vad det nu handlar om.

Förändring innebär att vi använder någon liten del av vårt enorma egna handlingsutrymme för att göra något åt det som inte är som vi vill att det ska vara. Kanske kan vi inte fixa hela biffen själva. Kanske kan vi inte heller besluta om förändringen helt själva. Men, vi kan alltid ta ett initiativ till något som kan bidra åtminstone ett litet microsteg i riktning mot den förändring vi vill se. Och om vi inte ens kan göra det, så kan vi i alla fall förändra vårt förhållningssätt till saken. Som att gå från upplevt förändringsbehov till förnöjsamhet. Det är också en förändring.

Ett Gandhi-citat om förändring och det egna handlingsutrymmet: "You must be the change in the world you wish to see"

Vänta och hoppas?

Publicerad måndagen den 14:e september 2009

Har du också stött på människor som är väldigt positivt inställda till förändringar, men som inte själva är villiga att göra något för att bidra till att det ska bli någon förändring?

Denna kategori människor (som vi alla kanske ibland halkar in i) tillämpar en förändringsstrategi som vi kan kalla för ”vänta och hoppas”. Strategin kan yttra sig genom upprepade uttalanden om allt mellan himmel och jord som upplevs som ohållbart och som måste (eller borde) förändras. Som bristande resurser, klimatet på jobbet (eller hemma eller i biosfären), kollegor som inte samverkar, chefen, för många eller för få prioriteringar, utebliven uppskattning och feedback, sövande möten, orättvisor i världen eller vad som helst. 

Till de som begränsar sig till denna förändringsstrategi, vill vi framför allt säga: lycka till. Det kan hända att någon annan tar initiativ till den förändring du vill se. Kanske tar någon annan initiativ till saker som förbättrar det som behöver förbättras. Kanske kommer chefen med på nästa ledarutvecklingsprogram och kommer tillbaka som den ledare vi behöver för att trivas och få utlopp för din potential. Kanske ökar resurstilldelningen. Kanske kommer de som finns runt oss i vardagen helt plötsligt – utan förekommen anledning –  på vilken förträfflig människa vi är och börjar ge oss den uppskattning och bekräftelse vi både förtjänar och längtar efter. Kanske väcker någon frågan om vi kanske skulle kunna diskutera hur vi genomför våra möten. Kanske, kanske inte. Som sagt: lycka till.

En alternativ strategi är att ta egna initiativ för att åtminstone försöka bidra till förbättringar vi vill se. Att använda vårt alldeles egna handlingsutrymme. Inom varje människas handlingsutrymme finns miljarder saker som vi precis när som helst – utan att behöva komma överens med någon annan människa – bestämma oss för att ta initiativ till för att försöka förbättra för oss själva och andra.

Kanske börja med något som förbättrar något eller sluta med något som kanske försämrar. Eller göra lite mindre av något och lite mer av något annat. Eller göra något på ett lite annorlunda sätt. Eller försöka se på saker på ett lite annorlunda sätt och förhålla oss lite annorlunda till olika företeelser (som begränsade resurser). Eller bestämma oss för att bemöta människor lite annorlunda.

Sedan finns ju också ett stort outnyttjat utrymme inom vilket vi inte kan bestämma helt själva, men där vi kan ta initiativ till förändringar. Om exempelvis våra möten är tråkiga, kan vi kanske inte bestämma på egen hand att vi ska prova ett annat sätt att ha mötena, men vi kan – och det ligger inom vårt eget handlingsutrymme – när som helst bestämma oss för att väcka frågan om hur vi har våra möten, ta initiativ till en diskussion. Eller komma med ett konkret förslag som vi skulle kunna prova.

Några spaningar och det här med att använda vårt eget handlingsutrymme i syfte att försöka få med andra på förändringar:
1. Om vi tar initiativ till förändring, så ökar chansen att en förändring blir av.
2. De förändringar vi själva tar initiativ till blir oftare i den riktning vi själva vill att förändringen ska ta.
3. Även om vi inte lyckas med förändringar vi tar initiativ till och föreslår för andra, så mår vi bättre av att ha försökt förändra än av att låta bli.
4. Om vi inte ger upp så kan droppen till sist urholka stenen

Här finns alltså inte bara reella möjligheter till faktisk förändring, utan också en källa till ökad upplevelse av vardagsmakt och välbefinnande

För dig som inte bara vill vänta och hoppas på att någon annan ska göra något – fundera gärna över vad du själv kan göra, rent konkret, utan att behöva komma överens med någon annan, för att bidra till förbättring av något som du verkligen vill förbättra. Sedan, när du utforskat ditt handlingsutrymme kan du ju bestämma dig för att verkligen använda det. Och verkligen göra något åt något.

Om jämförelsens förbannelse

Publicerad fredagen den 8:e maj 2009

Ibland förvånas vi. Som när vi läser intressanta reflektioner på oväntade ställen. Som Jonas Lindmarks krönika på morningstar.se – en site som handlar om aktier och fonder. Så här inleds krönikan:

Se illusionen i statusmarkörer

Vårt behov av att inte ha det sämre än andra ger en kapprustning som gör att medelklassen lägger för mycket pengar på statusmarkörer som bilar och kläder, påpekar professor Robert H Frank. Se igenom illusionen, så kan du prioritera fritid och annan osynlig konsumtion.

För mig som har tre barn är det uppenbart att de föds med en stark känsla för ”rättvisa”. Lyckan i att få något gott att dricka suddas ut om de ser att någon av de andra får mer i sitt glas. Glädjen över ett par fina skor försvinner när någon annan får ett nytt par. Att cykla är inte kul längre, om cykeln är ”gammal” jämfört med någon annans.

Känslan verkar sällan vara den otrevliga typen av avundsjuka, som missunnar andra det de har. I centrum står missnöjet med jämförelsen av det egna med andras. Det är sällan fel på juicen, skorna eller cykeln egentligen – förutom att tilldelningen är sämre än någon annan fått.

……….

Läs hela krönikan här.

Tipstack till Peter Nilsson, Falkenberg.

Bankbytardags?

Publicerad onsdagen den 15:e april 2009

I mars 2009 kunde vi som microkund i en storbank lite stolt läsa om högsta verkställande ledningen som avstod bonus för hela 2008. Kändes lite gott att detta skikt i organisationen besinnar sin intjäning. Veckan efteråt hamnade morgonkaffet i knät då det stod klart att bankledningen istället ”justerade” sin fasta lön uppåt. Högsta chefen med 28%.

Detta i kombination med det faktum att nästan alla storbanker i sin iver att plussa på miljardvinsterna ägnat sig åt vanskliga äventyrligheter som inte på något sätt handlar om att stödja små eller stora företag som producerar väsentliga varor eller tjänster utan om att tjäna pengar på finansiella transaktioner – det vill säga flyttande av pengar från a till ö (ibland till en ö som heter Cayman eller någon ö bland Channel Islands) med hjälp av olika instrument.

Undras: hur bidrar sådan flytt av finanser till någon form av konstruktiv, hållbar och rättvis utveckling i vår värld? Gynnar detta spel med pengar någon annan än de som håller på med det? Gynnas företag som producerar viktiga varor eller tjänster? Gynnas den offentliga sektorn eller ideella organisationer? Gynnas vanliga löntagare? Bidrar detta till minskning av miljöproblemen? Eller till ökad rättvisa mellan i- och u-länder? Till fred och demokrati? Eller bättre TV-program? Eller vad? Bidrar det till något annat än utveckling av den ekonomiska situationen hos de företag och personer som är involverade i spelet?

Som följd av allt det här har vi i alla fall använt fötterna och bytt bank (hur mycket det nu sörjs av vår tidigare bank). Vi bytte till en som inte sysslar med finansiella instrument utan utlåning till hållbara verksamheter. Vi rekommenderar alla andra som också börjat utveckla allergiska reaktioner vad avser den traditionella finansiella sektorn att åtminstone undersöka alternativen.
 

Tomhetens triumf?

Publicerad torsdagen den 12:e mars 2009

Det är sannolikt inte lätt att vara ödmjuk i en tid som präglas av överord i syfte att framhålla egen grandiositet i konkurrens med andra. 

I ambitiöst putsade CV omnämns okvalificerade sommarjobb som ”flera år branschen”.  Alla är flexibla samarbetskonstnärer med glödande engagemang för just det som aktuell ansökan avser. Företag, kommuner och utbildningsinstanser basunerar ut budskap som ska få oss tro att just deras sockrade erbjudande befinner sig på en högre nivå än andras.

Men vad händer då någon i en folkmassa ställer sig på tå för att se (eller synas) bättre? Jo, andra som vill samma sak gör samma sak. Till slut står alla på tå. Är det utveckling med innehåll? Eller ett nollsummespel med kramp i vaderna som främsta konsekvens?

Låt oss hoppas att det finns det en framtid för ödmjukhet; för människor och organisationer som undviker inflationsdrivande ordflöden för att förhärliga sig själva. För sådant som vinner i längden för att det är gediget och verkligt. Då behöver vi nog hjälpas åt att skilja ödmjuk substans från innehållsbefriade illusionsnummer.

(text inspirerad av ett seminarium med Mats Alvesson och hans bok "Tomhetens Triumf")

Livspusslet – en lurig liknelse?

Publicerad torsdagen den 12:e mars 2009

Begreppet livspusslet har framgångsrikt myntats och marknadsförts av TCO – en av många lyckade lanseringar som denna organisation åstadkommit. Det finns ingen som helst anledning att kritisera TCO för detta. Tvärtom så är det beundransvärt att man tagit sig an en fråga som är central för såväl medlemmar i organisationen som alla andra moderna människor med en vardag som tenderar att fyllas med mer eller mindre värdefullt innehåll.

Men, vad ger begreppet livspussel egentligen för signaler. Ja, det beror såklart på hur vi associerar och kanske är jag helt ensam om min fundering om begreppet livspussel som fungerande metafor för de kollisioner av ambitioner som våra vardagsliv utsätts för . Men, när jag tänker pussel så ser jag framför mig en kartong som innehåller 1.000-1.500 bitar som tillsammans – efter många timmars vändande och vridande – ska bygga upp den ofta vackra och lockande bild som paraderar på kartongens framsida.

När det gäller vanligt pusslande så känns det lite kul och utmanande att försöka foga ihop ett så ståtlig scenario som kartongen utlovar. Men, när det gäller vardagen börjar det redan här kännas lite jobbigt. Det här att jag ska pussla ihop min vardag efter någon slags idealbild av en vardag väcker genast mitt mer eller mindre mogna motstånd.

De här idealbilderna kan vara en icke oväsentlig del av problematiken med livspusslet. I ideal ingår ofta högt ställda ambitioner inom livets alla aspekter. Det är väl egentligen inte realistiskt att vi ska kunna fungera så felfritt i alla funktioner som tidsandan i det moderna samhället stundtals förespeglar oss. Arbetslivet och privatlivet inrymmer ibland orimliga ambitioner som reflekteras på och från oss själva och vår omgivning.

Kanske är det just den vackra bilden på omslaget som stör min förmåga att fullt ut omfamna begreppet ”livspussel”. Associationen kan bli att ”bara jag ger mig tid att vända på bitarna och tålmodigt försöka finna deras rätta plats i helheten, så kommer det att fungera bra”.

Men tänk om det istället är så att bilden är en illusion. Tänk om det är så att bilden inte nödvändigtvis rymmer en fungerande helhet. Kanske är det en helt annan bild som jag borde ha för ögonen då jag pusslar med min vardag – kanske mindre vacker, men mer realistisk. Kanske är det fel motiv för mig och kanske är bitarna alltför många. Kanske jag måste såga till och slipa på vissa för att de ska passa in.

Så, om jag för min egen del ska tänka i pussel-termer, så börjar jag med att skapa en för mina egna förutsättningar fungerande bild att sträva efter. En vardagsvision som bygger på de bitar som är mest väsentliga för mig och min omgivning – inte på ouppnåeliga bilder som satts samman av summan av ideal som råder i vår nuvarande tidsanda.

Till sist: hurra för TCO som gör något i frågan om välbefinnande i vardagen.

Total TV-time-out i 168 timmar?

Publicerad torsdagen den 12:e mars 2009

Vi utmanar alla att prova en vecka med radikalt minskad skärmtid. Utmaningen gäller från och med 21 april till och med den 27 april. Välj din egen nivå:
1. Inget TV-tittande under perioden.
2. Inget TV-tittande och inget tittande på TV-program eller filmer på DVD, dator eller andra tekniska prylar
3. Total urkoppling: helt skärmfri vecka, ingen användning av dator,  mobil eller andra apparater med skärm

Du som antar utmaningen, klarar av den och dessutom överlever, får gärna meddela oss hur det har fungerat och vilka funderingar som uppstått. Du kan kommentera  här nedan eller via mail.

Undertecknad ska prova på nivå 2 under perioden. Det kan kanske fungera eftersom ishockeyslutspelet är slut och de flesta andra vintersporter också har tagit semester.

Lite bakgrund:
Den kanadensiska organisationen Adbusters arrangerar sedan många år en kampanj mellan den 21 och 27 april. Tidigare hette den ”Turn Off TV Week”, men numera finns ju så mycket skärmar att titta på en himla många program på så de har växlat upp ambitionerna till att omfatta alla möjliga tekniska prylar. De kallar det numer för ”Mental Detox Week” vilket kanske kan översättas med Mental Avgiftningsvecka. Se mer på Adbusters hemsida.

Fredrik W

Teckning är ritad av Sture Hegerfors och kommer från P.S – sista sidan i G-P.

Gandhi-godis

Publicerad onsdagen den 11:e februari 2009

"Happiness is when what you think, what you say, and what you do are in harmony"

 

"You must be the change you wish to see in the world"

 

Istället för mesiga nyårslöften

Publicerad måndagen den 9:e februari 2009

En vis vän som i livsfas närmar sig de 70 har skrivit ned sina tankar och förhoppningar för 2009. Han är i mina ögon något av Skånes motsvarighet till Gandhi i sitt sätt att tänka. Det han skrivit är både till form och innehåll ett alternativ till hastigt påkomna nyårslöften som ofta handlar om saker vi ska börja med eller sluta med. Inget fel med det, men det här är verkligen en vision som heter duga och som vi har fått lov att publicera. /Fredrik

TANKAR OCH FÖRHOPPNINGAR FÖR 2009
………..
Jag vill leva verkligheten i mina drömmar och det fysiska livet. Odla och vårda mina nära, vänkontakter och växter. Lära och beröras av medmänniskor i nära-varande möten och genom böcker. Ta emot kärlek, de lyckliga stunder som är mig givna och efter förmåga – ge. Lyssna till trädens orgelmusik och njuta det stillsamma, saktmodiga livet – som berikar, förstorar och förlänger i både tid och rum. Jag ser horisonten och solnedgången. Jag ser och känner kretsloppets obevekliga förlopp.

Jag ser tillbaka och minns. Minns utan bitterhet och vemod. Försöker lära och förstå den väg som blev min. En del kunde blivit annorlunda. Jag kunde gjort andra val, men känner mig försonad och tacksam över min väg, min vandringsstav och det jag har fått att bära i min minnesbok.

Jag längtar våren med alla sina under. Allt sjudande liv i naturen; dofter, känslor, svällande  knoppar, sädesax, kottar och  förväntningar. Hyser ändlös förundran över Moder Jord som förbereder sig att ta hand om allt levande och bära det till mognad, skörd och återfödelse.

Jag vill odla mina drömmar och vara långfärdsresenär i det inre. Drömmar där allt är fullgott och resor där vägen är äventyret och målet givet! Jag vill möta var-dags-liv med bus, humor, skratt. Tacksamhet, njutning och nykter vakenhet.

Min längtan är inte yttre framgångar och berömmelse. Jag vill lämna triviala strider. Min strid är längtan, förståelse och  förändring på djupet. Jag vill lära tacksamhet. Jag vill lära mod. Tro på empatisk Kärlek. Tro på själens djupa outgrundliga källa. Jag vill lära mig acceptera det metafysiska jag inte kan förstå. Jag vill nyktert betrakta och  förstå det mänskligt begripliga, så väl som förundras över allt det för människan outgrundliga. Och av allt detta för kropp och själ ‘tillaga en livets närande, välsmakande måltid’. Tro på den altruistiska läran som väg och mål.

Det låter ju fint, vackert och ädelt. Så vill jag. Så är min längtan. Så är det inte nu, inte ännu, blir aldrig helt – men det är mina vägmärken och kompass! Jag har en viktig resa framför mig, som kommer att bjuda på härdande strapatser, försakelser, besvikelser, sorger och förluster, men också på stora förunderliga upplevelser. Färden pågår. Lång eller kort, vet ingen. Målet, nu eller senare, vet alla!

Fina festivalfilmer

Publicerad söndagen den 8:e februari 2009

Top 16 från Fredriks filmfestivalfrossa 2009 (utan egentlig inbördes rangordning). Håll utkik efter följande filmer när/om de går upp på biograferna:

Slumdog Millionaire – Danny Boyle (England)
Varm, spännande, rolig, hemsk, globaliseringsgranskande, mediekritisk och sockersöt film i ett.

Jag har älskat dig så länge – Phillipe Claudel (Frankrike)
Om att hantera egen skuld och omgivningens avsky med bibehållen integritet.

It´s not me, I swear – Philippe Falardeau (Kanada)
Vad gör man som barn för att få bort föräldrarnas bråk?

Revolutionary Road – Sam Mendes (USA)
Om den lokala tidsandans förtryck. Rätt slags grannskap betyder en del.

Synecdoche, New York – Charlie Kauffmann (USA)
Märklig och fascinerande film om en pjäs om hela livet – i all ödmjukhet…

Empty Nest – Daniel Burman (Argentina)
Ett måste för par som befinner sig i fasen då barnen flyttar hemifrån.

Francaise –  Soadu El Bouhati (Marocko/Frankrike)
Om förtryck av en flickas integritet och frihetslängtan

Masquerades – Lyes Salem (Algeriet)
Mycket kul kring eskalerande konsekvenser av en liten lögn

Eldorado – Bouli Lanners (Belgien)
Skön stämning, osannolika möten, lite hopp och mycket mänsklighet

33 scenes from life – Malgorzata Szumowska (Polen)
Lyckliga familjen är bräcklig då sjukdom slår till.

Poppy Shakespear – Benjamin Ross (England)
Moment 22 i psykvården.

The Investigator – Atlila Gigor (Ungern)
Känslomässiga defekter leder till hemska händelser, men också viss röntgensyn när det gäller mänskliga krumbukter.

Recipies for Disaster – John Webster (Finland)
Charmig växthusbantningsdokumentär med ödmjuk glimt i ögat

Lake Tahoe – Fernando Eimbcke (Mexico)
Charmigt långsam och lustig rulle om en saknad reservdel.

Country Wedding – Valdís Óskarsdóttir (Island)
Tragikomiskt om bröllopet från helvetet

Faintheart – Vito Rocco (England)
Trycker på de flesta tillgängliga komiska feelgoodknappar som finns – och det fungerar faktiskt

 

Vad innebär ”närvarande”?

Publicerad onsdagen den 14:e januari 2009

Vad innebär egentligen "att vara närvarande"?
Jo, det talas mycket om vikten av att vara här och nu och mindful. Jag tror att närvarons funktion är att ladda våra mänskliga batterier med energi. Men jag blir faktsikt inte riktigt klok på när och hur vi egentligen räknas som varande närvarande.

Är jag närvarande när jag med hjälp av mina sinnen lyckas ta in sådant sker just här och nu –  lukt, ljud, smak, synintryck och hudens möte med omgivande textur och temperatur? Då jag blir känslomässigt berörd? När jag bara observerar tankar och känslor som far förbi? Då jag känner mig helt levande?
Allt detta är närvaro för mig. Dessutom kan jag ladda mina batterier då jag återvinner tidigare närvarostunder – vällagrade sinnesminnen från förr.

Men räknas jag verkligen som närvarande då jag repriserar tidigare upplevelser? Och hur närvarande eller hur frånvarande anses jag vara då jag absorberas av en bra bok, en engagerande film eller en stark idrottsupplevelse?
 
Oavsett vilket så ska jag försöka samla flera minnesvärda ”nun” under 2009. För nutida bruk och framtida återbruk.

Fredrik W

”Köp inte den här boken”

Publicerad lördagen den 29:e november 2008

Ann-Christin Grammings bok om sitt år med köpstopp har kommit ut på Hexa Förlag. Med den titeln seglar hon upp som favorit till årets "leva-som-vi-lär-pris".

Kolla också in Ankis synnerligen välbesökta blogg

Så här beskrivs boken på Bokus (där den i skrivande stund kostar 75:-)

"Ett helt år utan shopping? 365 dagar utan cafébesök och nya kläder? 52 veckor utan att handla böcker, tidningar och skivor? Kan du tänka dig det?

Det kunde Ann-Christin Gramming. Under ett helt år vägrade hon köpa annat än det mest livsnödvändiga. I den här boken berättar hon medryckande och inspirerande om sina upplevelser som "konsumtionsrebell".

"Köp inte den här boken!" är skriven i dagboksformat och berättar lättsamt om hur det är att inte konsumera. Här hittar du massor av konkreta och praktiska tips för din egen väg till en uthållig konsumtion.

Ann-Christin är född i mitten av 70-talet. Hon bor med man och två barn i en lägenhet i Göteborg. På fritiden dricker hon gärna te och läser böcker. Hennes blogg har blivit mycket uppmärksammad och hon har varit en flitig gäst i TV-soffor, tidningsartiklar och radioprogram."

 

Omvänd livscykel?

Publicerad fredagen den 28:e november 2008

Den amerikanske stå-upparen George Carlin kan väl närmast betraktas som en nutida Lenny Bruce, med allt vad det innebär av förmåga att uppröra känsliga personer. Här följer en av hans betraktelser:

”Det mest orättvisa med livet är hur det slutar. Alltså, livet är mycket tufft. Det tar mycket tid. Och vad är slutresultatet? Döden. Ska det vara bonusen? Jag tycker att livscykeln är helt bakvänd. Man skulle börja med att dö, för att ha det gjort. Sen bor man på ålderdomshem. Man blir utsparkad när man är för ung, man får en guldklocka och börjar jobba. Man jobbar fyrtio år tills man är ung nog att gå i pension. Man tar droger, dricker sprit, festar om, man förbereder sig för högstadiet. Man går på mellanstadiet, man blir liten, man leker, helt ansvarslös, man blir en liten baby, man återvänder till livmodern, man flyter omkring sina sista nio månader … och försvinner i en orgasm.”

Tidigare publicerat i månadsmagasinet Ordfront och återgivet i TidsverkstadsTankar nr 4 från 2002.

Till detta kan också läggas en annan , numera överspelad (inte bara för att George har avlidit), observation från George C:

"Att tillåta rökning i en del av en lokal är lika dumt som att säga att det är OK att urinera i en del av en simbassäng"

 

Filmtips för mörka kvällar

Publicerad fredagen den 28:e november 2008

Mer eller mindre aktuella filmer

De ofrivilliga – Ruben Östlund
En tragisk komedi eller komisk tragedi.Om du inte har något emot att känna dig obekväm under en och en halv timma, så är detta bland det bästa man kan se. Vardagsnära drama med skådespeleri som ger en dokumentär känsla.

Into The Wild – Sean Penn
Vad är det som får en ung man att ge upp och ge bort allt det som många andra strävar efter och ge sig ut i vildmarken?

Äldre favoriter
Hemligheter och lögner – Mike Leigh
En liten läckerhet som är betydligt mer feelgood än titeln kan ge anledning att tro. Som vanligt när det gäller Leigh är det vardagsnära.

Ingenmansland – Denis Tanovic
Bitterljuvt varmt och satiriskt komedidrama om de små människornas goda vilja som försvåras av nationer och FN.

Local Hero – Bill Forsyth
Världens varmaste uppgörelse med den globala exploateringen av naturresurser?

Jörgens julklappstips

Publicerad lördagen den 22:e november 2008

Nedan finner du julklappstips från Jörgen Larsson (delvis med hjälp av prenumeranterna på hans sändlista för motverkande av tidsbrist). Du kan anmäla dig till Jörgens sändlista på forskningsprojektes hemsida: www.familjeliv-utan-tidsbrist.nu

Klapptipsen är också helt OK ur miljösynpunkt.

Ge av din tid (om du har gott om den)
– 3 färdiga hemlagade fredagsmiddagar levererade till dörren
– Ommålning av ett rum
– Fönsterputsning
– Medverkan vid förrådsrensning
– Barnpassning
– Klippkort där man själv ger något man kan – massage, snickarhjälp, datorsupport eller annat
 
Tidskrävande men billiga klappar 
– Inbjudan till en Tidsverkstad
– Fynd från second hand butiker
– Sina egna favoritrecept inskrivna i en fin liten bok
– Helhetsansvar för tvätt, disk och städning under begränsad tid
– En bok eller film som du redan har läst eller tittat på
– Ge bort början på en berättelse som mottagaren får fortsätta att skriva på eller fantisera om.
– En fin anteckningsbok till äldre släkting där tanken är att mottagaren skriver om sitt liv i

Göra saker tillsammans
– Promenad med matsäck
– Konsert, bio, teater eller annan kulturklapp
– Fika eller restaurangbesök

Snabbfixade men pengakrävande julklappar
– ActionsAid www.julklapparmotfattigdom.se t.ex. en get eller en barnmorska till en by
– Presentkort på massage, bio eller annat
– En ”lugn-och-ro-låda” med något som mottagaren gillar, t ex båttidning, cigarr och en flaska whisky
– Bra bok: exemplvis Christian Azar – Makten över klimatet eller Lester Browns Plan B 3.0
– En kvarts ko via Erikshjälpen http://www.erikshjalpen.se/view.php?artid=690
– Medlemskap i någon förening
– En prenumeration på middag genom www.middagsfrid.se Hemkörning av mat med recept för veckan.
– Hängmatta eller hängstol, t ex från www.storafamnen.nu
 
Hoppas att du har fått någon bra julklappsidé.

Hälsar Jörgen Larsson

Går tiden olika fort?

Publicerad tisdagen den 26:e augusti 2008

Visst kan det kännas som att tiden går olika fort beronde av vad vi fyller den med. En vanlig förklaring är att det går fort när vi har roligt och långsamt när vi har tråkigt. Men är det så enkelt? Och vad är roligt och vad är tråkigt?

Tänk på din egen sommarledighet (om du haft någon). Om du åkte omkring mellan olika spännande aktiviteter så känns det sannolikt som att tiden gick fort under tiden, men i efterhand är förmodligen känslan att du hunnit med mycket och fått uppleva många saker. Och då kan det kännas som semestern varit lång – oavsett om det du gjort varit roligt eller tråkigt.

Om du å andra sidan levt ledigheten i en lugn lunk med sjlävvalda, vardagliga vanor, så kändes tiden antagligen lång under tiden, men efteråt när du ser tillbaka på semestern kanske du upplever att det gått fort eftersom det saknas särskilda saker att hänga upp i minnet.

Eller så har du blandat vilsam semesterlunk med minnesvärd aktivitetsledighet.

Oavsett om vi upplever att det gått fort eller långsamt, är väl det viktigaste med ledighet ändå att vi lyckas ladda våra mänskliga batterier med tillräcklig energi så att vi också orkar uppleva den vanliga vardagen som värdefull.

Vad tror du om det här med att det kan kännas som att tiden går fort eller långsamt?

Att jobba mindre är bra för miljön….

Publicerad fredagen den 8:e augusti 2008

Att jobba mindre är bra för miljön. I alla fall enligt många framsynta forskare och andra insiktfulla personer.

Se en film med medverkan av bland andra George Monbiot här och lär dig bland annat mer om "rebound-effekten".

Enuff is enuff

Publicerad söndagen den 15:e juni 2008

Detta inspel är kontroversiellt. Av flera skäl. Dels innehåller det ett tips om och därför reklam för en sak som kostar pengar, vilket verkligen inte är normalt för Tidsverkstaden (men vi tjänar inget på att tipsa). Dessutom innebär detta tips en möjlig inskränkning i människors frihet att använda sin tid till något som de kanske – åtminstone på kort sikt och i lagom dos – tycker är väsentligt.

Men här kommer det ändå.

Enuff är en programvara som man kan installera på sin hemdator och som ger möjlighet för den som är "Administrator" att ställa in max antal timmar som olika användare kan använda datorn. Dessutom kan man ställa in mellan vilka tider under veckans olika dagar som dessa max antal timmar kan användas. På sin hemsida kallar leverantören Enuff för "nyckeln till ett balanserat datorliv"

På detta kan man se olika. För föräldrar kan det innebära en befrielse från tjat om att stänga av för nu är klockan (vad den nu är) och "nu har du suttit alldeles för länge" och svar som "det har jag inte alls".  I kombination med en viss (spelad eller ej) teknisk inkompetens som gör ändring i inställningarna mycket svåra, kan (efter en kort inkörningstid med utrymme för uttryck som exemeplvis "*****a fascistsystem") allt tjat om datoranvändning i hemmet försvinna. Men vi lämnar naturligtvis inga garantier utan grundar bara tipset på egenupplevda erfarenheter (när vår yngste son nu blivit myndig har vi slutat att använda programmet) 

Man kan prova Enuff gratis i 30 dagar och sedan köpa om man vill. Info på  http://www.akrontech.com/

Aktuellt filmtips

Publicerad lördagen den 14:e juni 2008

I dessa dagar då debatten går hög om förslaget till utökade möjligheter för Försvarets Radioanstalt att signalspana på och lagra mobilsamtal och e-posttrafik, kan vi varmt rekommendera den tyska filmen De andras liv – en mycket bra film oavsett vilka frågor som är aktuella, men kanske särskilt intressant just nu.

Katastrof eller kalenderbyte?

Publicerad tisdagen den 10:e juni 2008

Ja, vad händer då Maya-indianernas flertusenåriga kalender tar slut år 2012? Detta ger upphov till många olika teorier. Om du googlar på "2012" hittar du mer eller mindre sansade spekulation om allt från jordens undergång till ett utbrett sprituellt uppvaknande.

Orsaken till denna divergerande spekulation grundar sig alltså på det faktum att den 21 december 2012 är den sista dagen i Maya-indianernas kalender.

En i våra ögon uppfriskande historia i sammanhanget berättades av Oren Lyons, indianhövding som bland annat jobbar med ursprungsbefolkningsfrågor i FN och är  regelbunden besökare av Sverige. Oren frågade nyfiket en Maya-indian om detta med att kalendern tar slut:

– So, what happens then? Will it be the end of the world or a starting point for a wide spiritual awakening?

–  Well, no, I guess, since the old one will be out of date, we´ll just have to make a new calendar, to cover the next 2 or 3.000 years…

(ungefärligt återgivet)

Koll på vad som händer i världen?

Publicerad tisdagen den 10:e juni 2008

Om du är helt säker på att du vill veta vad som händer just nu i världen så kan du klicka vidare hit

 

 

Semestern hägrar…

Publicerad måndagen den 9:e juni 2008

Vad ska ni göra på semestern? En fråga på ett kärt tema som vi pratar om halva våren och som ger plats för drömmar om berikande besök och aktiviteter eller orörda tidsspann med utrymme för spontanitet, dagsform och återhämtning som fyller på kraft och kreativitet.

Men hur nära drömmen finns verkligheten? Semestern kan vara kravfylld med umgängen som ska odlas och som kanske gillas av några i semesterföljet medan andra får bita sig i tungan under besöken. Ensamhetskänslor och sociala överdoser utan egna stunder. Trasiga relationer som vägrar ta ledigt utan följer med på semestern.

Vad är en bra semester? En fråga att ställa oss själva då det finns tid att reflektera – helst innan ledigheten tecknas in av vanans autopilot. Kanske kommer vi på nya vanor vi verkligen vill ha. Kanske kan en relation hinna renoveras under semestern.

Har hört att en bra semester är en kontrast till vardagen. Är det därför undertecknad trivs så bra dubbelvikt i en liten fuktig segelbåt utan bekvämligheter, men med upplevelsen att jag har all tid i världen?

Fredrik W (ungefärligt citerat ur spalten "Livsfrågan" som Fredrik då och då skriver i för Kyrkans Tidning)

Exempel efterlyses

Publicerad måndagen den 9:e juni 2008

Detta är en sorts annons. Vi vill ha kontakt människor som frivilligt valt att "växla ner" eller på andra sätt medvetet förändrat sitt vardagsliv i riktning mot en mer hållbar livskvalitet. Och som kan tänka sig att berätta om sina erfarenheter för att kunna inspirera andra.

Bakgrunden till vårt sökande är att vi får många frågor från journalister om vi kan tipsa om människor som medvetet förändrat sitt vardagsliv. Det är bra att det skrivs mycket om människor som i konkret handling visar att det finns goda möjligheter till en hållbar livskvalitet via medveten disponering av tid, ork och pengar. Vi tycker att det är viktigt att sprida sådana exempel för att väcka tankar hos andra.

Kan du tänka dig att någon gång, då du själv vill, bli intervjuad av en journalist i syfte att inspirera andra till konstruktiva förändringar som ger högre och hållbar livskvalitet? Maila i så fall till oss.

OBS! Om du skulle höra av dig till oss, kommer vi inte att ge ditt namn till någon, utan då förfrågningar kommer ber vi journalisten maila några rader om vad det är han/hon tänker spegla. Detta mail vidarebefordrar vi sedan till dig och så kan du ta kontakt med journalisten eller låta bli. Om sedan du väljer att medverka i exempelvis en tidningsintervju, ska du såklart be att få läsa igenom artikeln innan publicering för att kunna rätta till eventuella felaktigheter.

Vi tycker också att det är väsentligt att ”vanliga” människor syns i den ofta lyxbetonade inriktningen på exempel på "downshifting" och andra vardagsförändringar som förekommer i media. Men du behöver inte ha flyttat ut till landet för att leva på egenodlade grönsaker, du får gärna bo i stan och bo kvar där du bor. Du behöver inte heller vara lika konsumtionskonsekvent som Anki som köpstoppade sig själv hela 2007 (läs om hennes spännande projekt på http://notbuying.blogspot.com/ ). Du behöver bara ha gjort förändringar med syfte att leva mer hållbart för dig själv och din omgivning. Du måste inte heller ha älskat alla förändringar du gjort – ibland är det ju också riktigt jobbigt. Det är bra att bilden av hur det är att förändra vardagen blir så nyanserad som verkligheten är.

När det gäller nedväxling så kan det – som vi ser det – se olika ut:
– de som frivilligt valt att jobba mindre, tjäna mindre och konsumera mindre och mer medvetet
– de som frivilligt valt att konsumera mindre och annorlunda (mindre miljöbelastande, rättvist, växlat materiellt mot immateriellt
– de som valt att tidsväxla genom att medvetet minska meningslös tid för att få mer tid till sådant som ger verkligt värde i vardagslivet
– de som valt (och lyckats med) att växla ner krav, förväntningar och bekräftelsebehov från sig själv och omgivningen

Måste miljömedvetet vara muppigt?

Publicerad tisdagen den 8:e april 2008

I tider då hållbara förebilder för unga människor inte precis står i kö och Blondinbellas blogg* har 30-40.000 besök per vecka är det uppfriskande att upptäcka att de trots allt finns. När Camino Magasin i början av april genomförde ett  "venue" i Göteborg blev det särskilt tydligt att det går att kombinera intresse för design, mode, hälsa och inredning med engagemang i miljö-, rättvise- och fredsfrågor. Något som inte alltid varit klockrent kompatibelt.

Förutom föredrag, musik och installationer trängdes utställare av allt möjligt mer än normalt hållbart. Besökarna kunde få upp ögonen för allt från snygga snowboards, fräcka möbler som tillverkas av returmaterial, cyklar, ekofashion, hemtextil, barnkläder och träningskläder till smycken, hudvård, hårvård, kaffe, te, choklad och hemkörd ekologisk frukt och grönt.

Camino är ett fristående magasin som stimulerar en allt annat än tråkig och samtidigt hållbar livsstil. Bland magasinets vänner myllrar det av goda exempel på verksamheter som visar att detta är möjligt. Kolla mer på www.caminomagasin.se

*Blondinbella går på gymnasiet i Stockholm och i sin blogg berättar hon om vad hon gör, har på sig och handlar. Som följd av det stora antalet besökare på bloggen tjänar hennes bolag bra via annonsintäkter.

Utläggsrätter för semlor?

Publicerad tisdagen den 18:e mars 2008

Fettisdagen är passerad, men vissa konsekvenser kan fortfarande finnas kvar. Under ett fettisdagsfrosseri infann sig tanken om det kanske är dags att införa utläggsrätter för semlor.  Utläggsrätter är en avgift vi betalar för att vi utnyttjar rätten att lägga ut midjemåttet genom att smaska semlor medan många människor svälter.

Inom EU finns sedan flera år handel med utsläppsrätter med syfte att de som släpper ut mer än sin beskärda del får kompensera genom att köpa utsläppsrätter från verksamheter som minskar sina utsläpp av växthusgaser mer än sin del.

Men tillbaks till semlorna. Tänk dig att du frivilligt betalar 5:50 extra per semla du köper. Du får då ett kvitto som garanterar att dessa pengar går till ett paket högenergikex för undernärda barn (kan köpas via UNICEF). Din semla kan på så sätt bidra till att minska svält samtidigt som du njuter av bulle, mandelmassa, grädde och florsocker.

Nu väntar vi bara på att konditoribranschen kastar sig över detta förslag och inleder samarbete med lämpliga internationella aktörer….

Kort om semlans historia
Semlan åts från början enbart på fettisdagen. Fettisdagen är i kristendomen den sista dagen i fastlagsveckan som är den period då man åt upp sig inför de kommande sju veckornas fasta fram till påsk. Senare, när svenskarna inte längre brydde sig om att fasta före påsk, blev det tradition att äta samlor varje tisdag under fastans sju veckor. Numera äts semlor att från starx efter jul och fram till påsk.

Sommartid och global uppvärmning

Publicerad måndagen den 17:e mars 2008

I år ställde vi om till sommartid den 30 mars. Är detta med sommartid månne inte jobbigt bara för morgontrötta utan har det också effekter på klimatet?

Läs Örjan Danielssons artikel

Downshifting – att växla vardag

Publicerad måndagen den 21:e januari 2008

Downshifting är ett nytt svenskt ord som allt mer förekommer i media. Men vad är det då? Enligt den amerikanska forskaren Juliette Schor, som skrivit boken The Overspent American, innebär downshifting att man medvetet satsar mindre tid och ork på att tjäna pengar för att istället få mer tid och ork till andra saker som ökar välbefinnandet. I praktiken handlar det för många om att förkorta sin arbetstid, byta till ett mindre tids- och orkkrävande eller mer meningsfullt arbete – för att istället försöka förgylla vardagen med värdefulla saker som inte kräver lika mycket pengar.

Vi på Tidsverkstaden har på senare tid överskjöljts av förfrågningar om att medverka i artiklar, radioprogram och TV-soffor på temat downshifting. Men betyder medias intresse verkligen att downshifting är något som blir vanligare? Ligger det i luften? Journalisterna frågar oss om vi ser en trend. Vi vet inte och har ingen statistik att falla tillbaka på,så vi säger att vi hoppas att det ska bli en trend (eftersom det ökar förutsättningarna för hållbar livskvalitet), men att det hittills mer känns som en motström i en annars stark tidsanda i riktning mot motsatsen: jobba mer, tjäna mer och konsumera mer (det vill säga ekorrhjulets och konsumtionssamhällets drivande mekanismer).

Vad tror du? Vad tycker du? Vi vill gärna ha igång en diskussion om downshifting. Gå in på vårt diskussionsforum och delta med ditt tyck och tänk och dina erfarenheter.

Tankar vid dagens slut

Publicerad söndagen den 20:e januari 2008

Olov Agné, samtalscoach, webutvecklare och medarbetare på Föreningen Tidsverkstaden reflekterade under tre fredagskvällar i februari i radioprogrammet "Vid dagens slut" i SR-P1 över smått och stort i vardagen.

Programmen hade tre olika teman: lagom,  förebilder och föregångare, samt enkelhet. 

 Du kan läsa texten till de tre programmen här

Filmtipset januari 2008

Publicerad söndagen den 20:e januari 2008

Utöver verkligheten själv, är kanske film en av de mest reflektionsstimulerande företeelser som finns. Vi tipsar då och då om filmer vi tycker är bra både som film och som underlag för reflektion. Nu till exempel.

Månadens aktuella och inaktuella filmer januari 2008
Vid himlens utkant – Fatih Akin
Handlar om Nejats vardag och hans färd från Bremen till Istanbul och alla de öden som korsar hans liv. Låter kanske inte så intressant för alla, men bör hamna på favoritlistan för de som gillar exempelvis Shortcuts, Sliding doors och Innan regnet faller.

4 månader, 3 veckor och 2 dagar – Cristian Mungiu
Bukarest strax före kommunismens fall. Studentskan Otilia hjälper sin rumskamrat Gabita med en illegal abort. Ingen feelgood-film direkt, men sällan är en biosalong så laddad av anspänning med så små medel.

Gamla favoriter med aktuella teman
Kinasyndromet – James Bridges, 1978
Ett inslag i den fortfarande högst aktuella energidebatten. Spännande, skrämmande och välspelat. Genuin 70-talskänsla med unga Jack Lemon, Michael Douglas och Jane Fonda.

Gudarna måste vara tokiga 1 och 2 – Jamie Uys
Vad är civilisation egentligen? Och vems kultur kan kallas civiliserad? Frågor som behandlas med hysterisk humor och kraftig kritik mot västvärldens självgoda uppfattningar om saken.

Under Göteborgs Filmfestival (fredag 25 januari – måndag 4 februari) försvinner vi in i biomörkret, för att (men inte bara därför) kunna tipsa om fler aktuella filmer.

Vill du se hela listan över Tidsverkstadens filmtips klickar du här

Hur mycket pengar tjänar du?

Publicerad lördagen den 19:e januari 2008

Här är länken Global Rich List där du kan kolla upp hur din inkomst förhåller sig till resten av världen. Efter besöket – vilket förhållningssätt väljer du till det faktum att du har den inkomst du har: förnöjsamhet eller förändring?

Omvända-världen-visioner

Publicerad fredagen den 18:e januari 2008

Inspirerade av George Carlins tankar om en omvänd livscykel (som du kan läsa här) funderar vi vidare i liknande banor.

Hur skulle det se ut om vi vände på pensionssystemet? Tänk om det istället kunde kallas ”expansionssystem”. Tänk om vi fick möjlighet att gå i ”expansion” sammanlagt 5 år mellan 30 och döden – när vi själva vill. Med kvarvarande möjlighet att spara allt till 65. För de som arbetar skulle expansionsystemet innebära en lagstadgad rätt att ta 6 månaders time-out för expansion var 4:e år. Alla miljarder som idag används till A-kassa, försäkringskassa, arbetsmarknadsåtgärder, socialbidrag och studiebidrag läggs i samma kassa och införlivas i expansionssytemet och i fortsättningen heter det att ”jag är i expansion”, när vi behöver tillgång till systemet.

Vad ser vi mer i den omvända världens kristallkula? Skolverket inför livskunskap och hållbar utveckling som kärnämnen på alla nivåer. Socialstyrelsens nya direktiv är att underlätta för människor att utveckla sina sociala gemenskaper. Riksförsäkringsverket blir Friskförsäkringsverket med uppdrag att uppmuntra oss att ta en årlig time-out-vecka för reflektion över hur vi kan undvika de risker som en taskigt fungerande vardag kan föra med sig. Finansdepartementet kompletteras med Finnasdepartementet med uppgift att stimulera medborgarnas närvaro i nuet. Konsumentverkets roll blir att öka vår medvetenhet om följderna med överkonsumtion – för den egna vardagen, andras livsvillkor och för miljön. Folkhälsoinstitutet blir Livskvalitetsinstitutet.

I media möter vi nya hjältar – de som lyckas förena ett meningsfullt och engagerande arbete med tillräcklig tid till nära relationer, goda gemenskaper och laddning av sina egna batterier. Inom politiken kan vi märka nya mantran – nu är det växt och kvalitet som gäller istället för tillväxt och kvantitet.

Vaknade vi sen eller?

Texten är någorlunda återvunnen från TidsverkstadsTankar nr 4 från 2002

I-landsproblem och U-landsproblem

Publicerad måndagen den 7:e januari 2008

I vår del av världen finns många i-landsproblem. Ett av dessa är att hitta vettiga presenter till människor som redan har de mest överhängande materiella behoven tillgodosedda (och i många fall i vårt land är detta mycket milt uttryckt).

Inför julen 2007 tipsade vi på denna hemsida om att ge bort en get i julklapp med hjälp av Getbanken Pakkam i Indien (se mer om detta i ett tidigare inlägg). Nu meddelar Getbanken Pakkams representanter som vi haft kontakt med att de fått ihop tillräckligt med getter för att komma igång. Eller "to get going" som de säger. Ett stort tack till alla som gett getter.

Men de här bortskämda bekymren slutar ju inte med julen. Hela året håller vänner och bekanta på att fylla år och fira en massa andra bemärkelsedagar där presenter är ett mer eller mindre naturligt eller förväntat inslag. Det här att ge bort en present till människor som egentligen inte behöver presenter är kanske mest en markering. Varför inte då göra en riktigt meningsfull markering för att verkligen hylla den person som står som föremål för firandet – möjligheten till den goda känsla det inneär att bara genom att finnas till och fylla år, kunna medverka till att fylla fattiga människors allra mest grundläggande behov.

Så, varför inte ge bort saker i dina goda vänners namn till människor i Afrika. Med hjälp av Action Aid kan du ge bort en kakaoplanta för 100:- som bidrar till någons livsuppehälle istället för en chokladask till någon som bara blir för fet. Eller skolböcker för 150:- till barn som håller på att lära sig läsa istället för en kokbok på rea. Till någon som är särskilt barnkär kanske du hellre vill ge bort en by-barnmorska och din djurälskande vän kanske blir glad för en prisvärd afrikansk get som bidrar till en familjs överlevnad.  Klicka här för att se och läsa mer om presenter som gör skillnad.

Vi gillar detta och annat arbete som görs av Action Aid. De koncentrerar sig på stöd till kvinnor och flickor i fattigdomsdrabbade områden eftersom just kvinnor och flickor är särskilt viktiga i kampen mot fattigdom.

Julen som du vill ha den nästa år?

Publicerad måndagen den 7:e januari 2008

Tänk så många människor som firar jul på annat sätt än de egentligen vill. Vi på Tidsverkstaden (och säkert du med) möter många människors reflektioner över denna så märkliga tid på året. Naturligtvis hör vi om (och ser på stadens gator) den hysteriska jakten efter julklappar. Vi hör också en del som verkligen älskar julen – människor som av olika skäl lyckats få som de vill ha den.

Men det finns så många andra som år efter år mal på i julens kvarnhjul. Familje- och släkttraditioner kring jul kan till exempel som inte mycket annat bidra tilla att mala ner normalt någorlunda fungerande relationer. Ärligt talat: om du nu tillhör de som firar jul genom att åka runt som ett skållat troll mellan föräldrar, svärföräldrar, f.d svärföräldrar, egna och eventuella tidigare partners släktingar och äta lite sylta här och lite där och dela ut julklappar som du krystat fram och stressat runt för handla och som mottagarna säkert skulle vara lika lyckliga utan och sedan komma hem och behöva vila fram till trettondagen (minst) för att sedan (i bästa fall, d v s du har varit ledig och du har ett jobb att gå till) klara av att gå till jobbet… om du nu tillhör denna inte alls obetydliga numerär julfirare….  vad tror du skulle hända om du skulle fråga runt bland de du firar jularna med om hur de alla egentligen, om de skulle få bestämma själva, skulle vilja att julen såg ut… hur många tror du egentligen skulle tycka att det : a)  är gott med kalvsylta (eller andra till julen hörande, men under resten av året ofta vilande rätter) och därför viktigt att ha sådant på julbordet, b) är viktigt att alla får julklappar av alla, c) att vi måste öppna alla tillsammans och verka glatt överraskade då vi vecklat upp ännu en i stort sett onödig gåva, d) att vi måste träffas just under julhelgen, e) att det är mysigt att sitta i bil, buss eller på tåg under stor del av den (i bästa fall) lediga julhelgen för att träffa människor som vi brukar träffa på jul men kanske inte egentligen vill träffa på just jul?

Tänk om det är så att de allra flesta egentligen är rätt less på sitt sätt att fira jul, men att ingen bara riktigt vågat väcka ett ifrågasättande. Tänk om ingen egentligen vill ha det som vi alltid haft det utan vi haft det som vi haft det bara för att vi haft det som vi haft det. Kanske har vi haft et som vi haft det för att våra föräldrar haft det som vi haft det.

Varför inte – nu när minnena av julen fortfarande är någorlunda levande – ta tid till en reflektion över hur du verkligen vill att julen ska se ut. Oavsett om du älskar det sätt du firar jul på eller inte så får du gärna använda följande frågor:

a) Hur ser nästa jul ut om jag väljer själv utifrån den situation jag befinner mig i?

b) Vad kan jag göra –  konkret och på egen hand – för att få nästa jul åtminstone lite mer så som jag vill ha den?

Ta gott om tid på dig att tänka efter och känna efter. Prata gärna med dina vänner om julfirandet. Skicka gärna också frågorna vidare till de i din omgivning som du firar jul med. Lyssna på vad de säger och berätta vad du tänker om nästa jul.

God Jul 2008.

 

Reflektionsfilm på måndag morgon?

Publicerad måndagen den 7:e januari 2008

Nic Askew är en speciell filmare som varje måndag  morgon kl 09.00 publicerar en kort film för att få oss att reflektera. Om du prenumererar, vilket är gratis, så får du ett mail varje måndag morgon då han gjort en ny film. På sin hemsida beskriver han själv filmerna han gör som "short films about life and human spirit" och "short films that do something".

Kolla in denna veckas film och tidigare genom att klicka här.

Intervjuad om hållbar konsumtion?

Publicerad måndagen den 7:e januari 2008

Kan du tänka dig att bli intervjuad i en doktorsavhandling om hållbar konsumtion? Bor du i eller nära Stockholm? 

Om du svarar ja på dessa frågor, kontakta Cynthia Isenhour.  Du kan läsa hennes egen förfrågan här nedan. 

Are you interested in the ideals of Tidsverkstaden and/or voluntary simplicity? Are you living in or near the Stockholm area?  If so, your assistance is needed. An American PhD candidate named Cynthia Isenhour is here in Sweden conducting research on alternative consumer movements and sustainability.  She is looking for individuals interested in Tidsverkstaden’s work and/or voluntary simplicity. Volunteers will be asked to participate in a short interview (approximately 1.5 hours).  A small subset of participants may also be asked to volunteer for more in-depth research involving an additional 3-6 hours over six months.  The research is being conducted in affiliation with the Department of Social Anthropology at the University of Stockholm, the Division of Human Ecology at Lund University and the Department of Political Science at Karlstad University. Financially the research is supported  by the Wenner-Gren Foundation for Anthropological Research, the American-Scandinavian Foundation, and the US International Institute of Education’s Fulbright Program.  If you are interested, or would like more information, please contact Cynthia

Rapport om tidspress

Publicerad söndagen den 6:e januari 2008

Jörgen Larsson, som är en av Tidsverkstadens grundare, kom i oktober 2007 ut med forskningsrapporten ”Om föräldrars tidspress – orsaker och förändringsmöjligheter”.

Ladda hem rapporten här, eller beställ den som bok (för 100 kr) här.

Du kan prenumerera på nyheter om Jörgens forsking. Gå in på www.familjeliv-utan-tidsbrist.nu

Vill du veta mer, kontakta Jörgen.

Länkar till mediarapportering om forskningsrapporten:
SVT Rapport
P4 Riks Tillsammans: (070929, andra timmen)
GT:s ledare
Svenska Dagbladet
DN

Politisk penalism som piggar upp?

Publicerad onsdagen den 26:e december 2007

Om du inte är alltför positivt inställd till George W Bush, känner dig en aning elak och dessutom fortfarande är lite leklysten efter julen, så kanske du kan finna en stunds rått nöje i länken du kommer till om du klickar här

OBS. Om han fastnar är det bara att dra loss honom med musen.

Om du tycker det är obehagligt – tänk på att det är animerat och bara på låstas.

Citat från Bodil Malmstens blogg:

Publicerad lördagen den 22:e december 2007

“Tror du verkligen inte att det kan bli värre? Vad negativ du är! Det kan alltid bli värre”

Här hittar du Bodil Malmstens blogg: http://www.finistere.se/blogg/

 

Om ekorrhjulets förmåga att fånga

Publicerad lördagen den 22:e december 2007

"Ekorrhjulet fångar oss därför att vi anstränger oss för att tjäna så mycket pengar att vi kan köpa saker vi egentligen inte vill ha och inte har tid att använda. Allt för att vi ska kunna upprätthålla en livsstil vi inte står ut med för att hålla skenet uppe inför grannar och vänner vi egentligen inte bryr oss om"
 
Utan att kategoriskt påstå att det är exakt så det förhåller sig, kan vi i vilket fall som helst konstatera att Kajsa Larsson Berglind uttrycket det så i boken Det finns ett hål i ekorrhjulet.

På engelska används begreppet rat-race istället för ekorrhjul. En engelskspråkig person påpekade att ”the problem with the rat-race is, that even if you win, you´re still a rat”.

Ekorrhjulet drivs sannolikt av kraftig konsumtionslängtan. Bakom sådan längtan finns antagligen andra djupare liggande faktorer. Kanske upplevd brist på bekvämlighet? Eller en önskan om att bli sedd, uppfattad som framgångsrik eller att man är "med"? Oavsett orsak så behöver vi mer pengar för att kunna konsumera mer och det kan vi få genom att jobba mer eller hitta ett mer välavlönat jobb. Många välbetalda jobb kräver dock en stor tidsinsats och om vi jobbar mer, går det också åt mer tid. Vi får då mindre tid till annat. Då kan det hända att vi försöker kompensera detta genom att köpa färdiglagad mat och hitta hushållsmaskiner och andra fiffiga redskap som spar tid åt oss i hemarbetet. Eller kanske vi (om vi tycker vi har råd) tar hjälp av så kallade hushållsnära tjänster. Detta kanske kostar mer pengar än vi gjorde av med innan vi började jobba mer för att kunna konsumera mer och som resultat fick mindre tid över och därför tvingades konsumera mer, jobba mer och få mindre tid som vi kompenserar via ökad konsumtion, som kräver mer pengar … Och så vidare runt i ekorrhjulet.

Var slutar internet egentligen?

Publicerad lördagen den 22:e december 2007

Klicka här för att se var internet tar slut.

Julklappstipset – get a goat

Publicerad torsdagen den 13:e december 2007

Tips till dig som funderar över vad du ska hitta på för julklapp till någon som redan har allt som han eller hon behöver och som du därför tidigare gett rätt onyttiga saker – du kan ge en get.

En granne till en av Tidsverkstadens grundare fick en gång en tupp i julklapp av sin bror. Till tveksam glädje både för födelsadagsbarnet och närboende i det relativt olantliga grannskapet. Det gick inte många mornar innan fjäderfäet förpassades till mer passande omgivningar.

Finessen med att ge en get är att mottagaren slipper ha den i lägenheten eller på tomten. Geten ges istället till Getbanken Pakkam i Kerala, Indien.

Så här fungerar det
Getbanken Pakkam är en microkreditverksamhet som startades 2007 i samarbete med Pakkam Group Sweden . Den fungerar så att getter köps in med hjälp av svenska bidragsgivare. Den som vill ha en get sparar ett mindre belopp på ett sparkonto i den egna mikrokreditrörelsen. När man har fått geten ska man leverera de två första honkillingarna tillbaka till getbanken. Då får man tillbaka sitt sparkapital. Honkillingarna ges på samma sätt vidare till nya getägare. Getbanken Pakkam ger familjerna näringsrik mjölk för husbehov och pengar när avkomman säljs. Med tillräckligt många getter kan de boende i Pakkam eventuellt även starta vidareförädling av mjölken.

Om du vill ge en get i julklapp, sände ett mail till hultqvistbirgitta@hotmail.com och tala om vem du vill ge geten till och adressen till den personen.  Sätt sedan in 500:- på Nordeas bankkonto 4042 17 42921, betalningsmottagare Birgitta Hultqvist. Märk med ”Getbanken Pakkam” samt ditt namn och adress.

Betala in före 17 december så hinner den som ska få julklappen få sitt Certifikat före jul. Men, även efter jul är det en bra idé att ge bort getter. eller köpa en själv.

Pakkam – vad är det?
Pakkam är en by i delstaten Kerala i Indien. Många familjer i Pakkam är med i SPACE. SPACE är en kooperativ organisation som verkar för ekologisk odling för att stödja i första hand kvinnor och jordlösa att befria sig från långivares höga räntor samt för rättvis turism. SPACE grundades 2001 som en reaktion på att många bönder i Indien har blivit skuldsatta i så stor omfattning att enda utvägen de ser är att begå självmord. SPACE bedriver bl a en välfungerande mikrokreditrörelse. Rörelsen ger fattiga småbönder möjlighet att låna mindre belopp räntefritt.

A propos frågan om utvecklingen …

Publicerad onsdagen den 12:e december 2007

… går framåt eller inte, kunde vi i Göteborgs-Posten den 4 november 2007 läsa att platt-TV-apparater nu har börjat dyka upp på återvinningscentralerna. Så sent som år 2004 var platt-TV årets julklapp (enligt HUI – Handelns Utredingsinstitut) och redan börjar de hamna i återvinning.

Är detta ett tecken på att utvecklingen går framåt? Och vilken utveckling har i så fall gått framåt? Kvaliteten? Eller kan det vara ett uttryck för att vi börjar tröttna på våra prylar och därför slänger dem? Eller är detta tecken på att den tillväxtdrivande tekniska utvecklingen som skapar begär efter nya finesser skrider framåt? Eller är det en god signal som visar att återvinningssystemen fungerar? Eller säger det något om att vårt överflödssamhälle har börjat bita sig själv i svansen?

Fundera gärna också på frågan om du tycker att det är ett framsteg om kannibaler börjar äta med kniv och gaffel.

Hummer-kalas i Renton

Publicerad onsdagen den 14:e november 2007

Vad skulle du göra om du vann sex miljoner dollar på Lotto? Brendan Thonton i Renton utanför Seattle, Washington, fick en ovanlig idé när han gjorde det.

Brendan är en runt genomsnittet miljöintresserad man i lägre medelåldern som hade tur på Lotto. Familjen gillade att resa och Brendan hade i alla år haft lite surt samvete för flygresorna till Grenada, Belize och Guadelope. Nu åkte de på semester i en hel månad till La Reunion – en ö utanför Madagaskar. Det var varmt och vackert, men något störde idyllen. Det var som en molande och dunkel känsla som började pulsera i Brendan. Efter några dagars oro förstod han att det var det dåliga miljösamvetet som började göra sig oförträngbart. Brendan fattade ett beslut om att betala tillbaka på sin miljöskud. De sex miljonerna dollar gav Brendan visst utrymme till avbetalning.

När semestern var över var familjen glad att komma hem till Renton igen. Nu skulle samvetsskulden börja krympa. Till att börja med så fattades beslut om total flygfasta i fem år (lätt att säga efter alla de resorna skulle man kunna tycka, men också: bättre sent än aldrig). Sedan köpte de lågernergivitvaror och installerade solfångare på det nya huset de köpt. Men detta var bara början.

Nästa avbetalningsbeslut kan vid första påseendet verka lite märkligt. De valde att köpa fyra bilar. Och inte vilka bilar som helst, de köpte fyra st begagnade Hummer av årsmodell 2006 – ingen miljöbil direkt. Istället bland det absolut det värsta man kan tänka sig i bilväg. För dig som inte är insatt i amerikanska muskler-men-ingen-hjärna-bilar kan vi berätta att Hummern från början hette HumVee och var ett militärt fordon som bkand annat användes i Gulfkriget. Historien säger att det var en annan muskelmogul, Arnold Schwarzenegger, som övertalade militären att göra en civil version av Hummern (Arnold själv har på senare år börjat utveckla den del av hjärnan som styr miljömedvetandet). En Hummer av modell H2 av 2008 års modell har en 6.2 liters V8:a på 393 hk, med en bränsleförbrukning på runt två liter per mil vid normal körning – vad det nu är för en Hummerförare och har ett nybilspris i Sverige från 665.000 kr och uppåt beroende av utrustning. Du kan bilda dig en egen uppfattning om Hummern på  www.hummer.com

Tillbaks till Brendan och hans familj. Hur kan någon vettig människa kalla detta ett hållbart beteende? Ja, men vänta ett tag. Du vet ju inte ännu vad Brendan gjorde med bilarna. Trodde du verkligen att han och familjen skulle köra omkring i dem? Nej, istället anlitade Brendan ett arbetslag från en lokal bilverkstad för ett udda uppdrag: att demontera och källsortera bilarna.

– Jag ser det som en slags defensiv miljöinvestering, säger Brendan Thonton. Alla amerikaner vet attt en Hummer har en extremt lång livstid och istället för att dessa koldoxidsprutande monster ska härja på vägarna i kanske 20-25 till, så plockar vi ner dem direkt och låter alla delar gå till återvinning.

Visst kan detta betraktas som kapitalförstöring, men när de nu ändå åkte omkring på vägarna så innebär demonteringen i alla fall att de inte kan bränna mer CO2. Och delarna gick inte till återanvändning – något som naturligtvis är bättre i normala fall. Brendans tilltag kan kanske jämföras med de som köper utsläppsrätter för att kompensera ett bultande semesterresesamvete.

Brendan fick också frågon om hur han kunde komma på denna i mångas ögon befängda tanke. Han svarade med hänsvisning till att den nya grannen var en osedvanligt osympatisk och kaxig växthuseffektsförnekare som stoltserar med sin Hummer och att skulle kännas lite kul att ge honom något att tänka på. Kanske inte världens mest ädla motiv, men det ledde i alla fall till att just de många hundra tusen liter bensin som skulle drivit dessa monsterbilar inte förbränns.

Dessvärre fick inte Brendans Hummer-kalas den uppmärksamhet han tänkt sig. Media visade sig helt ointresserade av att rapportera om denna för många uppenbarligen starkt provocernade händelse. Kanhända just därför. Vi har fått uppgift om Brendan genom personliga kontakter. Han heter egentligen något annat. Brendan och hans familj har nu flyttat från Renton (som egentligen också heter något annat, men också ligger utanför Seattle).

Vad tycker du om det Brendan gjorde?

Lyckan kommer, lyckan går …

Publicerad tisdagen den 6:e november 2007

Konferens om lycka
Den 27-28 oktober genomfördes världens första lyckokonferens på Göteborgs universitet. Konferensen anordnades av Charity International och Filosofiska Institutionen på Göteborgs universitet. Den samlade några av Europas främsta lyckoforskare, samt filosofer, ekonomer, psykologer och politiker. Bland besluten från konferensen kan nämnas att möjligheterna att ta fram ett lyckoindex för att styra politiken ska undersökas, samt ett tvärpolitiskt seminarium om lycka ska arrangeras i riksdagen.

Vi på Tidsverkstaden blir av detta bara styrkta i vår uppfattning om att målet med all politisk verksamhet rimligen borde vara att driva utvecklingen mot vad som skulle kunna kallas Hållbart Välbefinnande. Om vi vill ditåt, borde en av de första stegen vara att skrota måttstocken BNP – denna föråldrade idé om att mäta framsteg endast med hur mycket som produceras räknat i ekonomiska termer. Vi vill se BNV som det nya måttet. Det står för Befolkningens och Naturens Välbefinnande. Är det inte det som alla folkvalda egentligen ska ha för ögonen i alla motioner, propositioner och beslut?

De presentatoner som gjorde på konferensen finns (på engelska) på Charity nternationals hemsida www.charity.se under rubrikerna Lyckoforskning – Lyckokonferenser.

Bok om lycka och lidande
Den göteborgske filosofen Bengt Brülde – som var en av huvudattraktionerna på konferensen – sammanfattar den senaste lyckoforskningen i sin nya bok som heter ”Lycka och lidande: begrepp, metod och förklaring”.  Tonvikten i boken ligger på psykologiska faktorers betydelse för upplevelsen av lycka, till exempel vilken påverkan vår personlighet och våra förhållningssätt har på vårt välbefinnande och vår livstillfredsställelse. Bengt visar bland annat att det är bra för vår egen lycka att göra bra saker för andra, att inkomst och social position har begränsad påverkan på lyckan och att hälsa inte är så avgörande som vi kanske tror. Det framgår av forskningen att det är viktigt med relationer, ett arbete och en aktiv fritid. I boken kan man också läsa om vilket slags samhälle som är bäst att leva i ur lyckosynpunkt.

 

Köpfri dag 24 november

Publicerad måndagen den 5:e november 2007

Den 24 november är årets köpfria dag – en dag då vi uppmanas till total konsumtions-fasta. Initiativet kommer ursprungligen från The Media Foundation i Vancouver, Canada och har spridit sig till 63 länder i den kommersialiserade världen.

Att det är just den 24 november kan förklaras med att detta datum är den inofficiella starten för julhandeln i världen. I USA och Canada firas "Buy Nothing Day" den 23 november eftersom just denna fredag normalt är en av de största shoppingdagarna på året där.

Syftet med dagen är flera. Från arrangörernas sida handlar det mycket om att peka på den orättvisa fördelningen av konsumtionen i världen och dessutom på hur konsumismen påverkar vår livskvalitet, hälsa och ork att engagera oss i saker som är större än vår egen lilla värld.

För oss här i Sverige gäller ju samma sak, men möjligen i lite mindre skala än så länge. Hur som helst kan det vara intressant att upptäcka hur medvetna och fast beslutade vi måste vara för att lyckas undvika att köpa något alls under 24 timmar. Denna upptäckt kan ju leda vidare till väsentliga reflektioner om hur vi konsumerar till vardags.

Utan ”de fyras gäng”

Publicerad söndagen den 4:e november 2007

En rätt vanlig småbarnsfamilj som flyttat från centrala staden till en lantlig tillvaro 5 mil ifrån, överväger att klara sig utan tidning, telefon, dator och TV-abonnemang i det nya hemmet. Skulle du kunna vara utan dessa fyra saker som för många moderna människor är självklara?

Ifrågasättandet för familjen i fråga underlättas av att de köpt ett gammalt hus utan bredband och i ett omåde där de analoga TV-sändningarna är nedsläckta. Den helt normala impulsen vore naturligtvis att
snabbt som ögat få de fyra “bekvämligheterna” på plats. Men, istället frågar de sig hur vardagen skulle se ut utan.

Det finns flera perspektiv på detta. Låt oss börja med det ekonomiska. Runt 15.000:- per år kan de fyra kosta, beroende på val av variant. Hur många timmars arbete, pendling och annat går det åt det att tjäna ihop detta? Låt oss gissa lågt på runt 170 timmar – d v s en månads arbete. Rent teoretisk skulle detta bortval kunna ge en ledig månad per år på pluskontot – bara ur ekonomisk synvinkel.

Sedan frigörs tid genom att minska tid till “de fyra”. Om familjen drar ned från ett ungerfärligt svenskt genomsnitt på 2,5 tim till en halvtimma, så får de två vuxna i familjen 2 tim var i hemmet per dag att använda till annat än tidning, TV, telefon och dator. Som till exempel att umgås, läsa, ta en promenad, lyssna på musik, ägna tid åt sitt barn, fixa extra omsorgsfullt lagad mat eller – för att optimera livskvaliteten – kombinera några av dessa.

Sammantaget skulle bortvalet av “de fyra” i så fall ge de vuxna i familjen 1.630 tim till annat. Per år. För denna familj är det rimligt eftersom de har ett litet barn, dator med bredband finns på jobbet, caféet har tidningen, mobilerna har svarare och den gamla TV:n, videon och DVD:n fungerar för att hyra film när den andan faller på…..

Fundering från TidsverkstadsTankar nr 15 2006

Månadens citat….

Publicerad måndagen den 30:e november -0001

… a propos vinterns väderlek

Föreningen Tidsverkstaden   •   Södra Larmgatan 6   •   411 16 Göteborg   •   e-post: info@tidsverkstaden.se
Copyright © 2017 Föreningen Tidsverkstaden  •  Om cookies  •  Webmaster  •   Credits  •   Powered by WordPress