Har du någon gång varit frustrerad över att saker inte händer? Du är nog inte ensam. Här följer några exempel på folksjukdomar som förekommer på många arbetsplatser (vissa förekommer dessvärre också i internationella förhandlingar om klimatet) . Hoppas du inte känner igen dig i alltför många.

Vänta-och-hoppas-mentalitet - vi tar inte initiativ till förbättringar utan väntar och hoppas på att någon annan ska våga göra det.

Förbättringsemfysem – vi beslutar om utveckling/förändring/förbättring utan att avsätta tid och andra resurser till att jobba med utveckling/förändring/förbättring och misstänker från början att det därför kommer att kvävas av vardagens våta filt.

Prioriteringsfrosseri - vi prioriterar upp nya saker utan att prioritera ner gamla.

Grandiositetsgrasserande – vi formulerar visioner om hur fantastiska vi ska bli, men vet hela tiden att det är och kommer att förbli illusioner.

Värdegrundsvalium – vi formulerar fina ord för att vi ska ha en värdegrund, men utan att ge tillräckligt utrymme för samtal, utan att komma överens om vad orden betyder, hur de ska komma till konkret uttryck och hur vi ska följa upp dem.

Önskelisteutveckling – vi tror att vi håller på med idéproduktion eller brainstorming för att hitta konkreta idéer vi kan göra själva, men istället tillverkar vi önskelistor som vi hoppas andra ska uppfylla.

Mötesmos – vi har möten utan att ha bestämt oss för meningen med mötet och om mötet syftar till att informera eller diskutera och/eller komma fram till beslut.

Agendabullemi – vi är överambitiösa när vi bestämmer agendan vilket får effekten att ingen av alla de viktiga frågor som ska hanteras ges tillräcklig tid och respekt.

Skendelaktighet – vi låter alla komma till tals med sina synpunkter innan ett beslut formellt fattas, men tar bara hänsyn till de synpunkter som stämmer med det informella beslut som redan tagits.

Uppgraderingsutveckling – vi uppgraderar förra årets mål och planer med automatisk koeffecient utan att ifrågasätta och diskutera om det finns nya förutsättningar och om riktningen fortfarande är riktig.

Planeringsdöden – vi ägnar så mycket tid åt att utveckla och/eller bryta ned mål och göra handlingsplaner att vi inte har tid och ork att verkligen handla i riktning mot det som mål och planer handlar om. 

Beslutsbegravning – vi fattar beslut som vi redan vid beslutstillfället vet inte kommer att bli varken genomförda eller uppföljda.

Ifrågasättandeflykt – vi undviker att påpeka vad vi egentligen håller på med (till exempel att vi ägnar oss åt något av ovanstående) även om det är uppenbart för oss.

 Det pågår saker i vårt välfärdssamhälle som är starkt oönskade. Ingen välkomnar väl indragningar i verksamhet, service och stöd som finns till för medborgarna. Men vad finns för alternativ till att hoppas på krismedel från statsmakterna då skatteintäkterna minskar samtidigt som kostnader för försörjningsstöd och annat rusar iväg i kommuner och förvaltningar? Kanske inte mycket annat än att iscensätta besparingsplaner. Men hur går det till?

I denna svåra situation sluter sig ofta ledningsgrupper på olika nivåer inåt. Det är en naturlig reaktion att  försöka stärka varandra inför det vi vet blir tufft. Det är lätt att förstå, eftersom de flesta beslut som måste fattas kommer att bli mycket impopulära hos såväl medarbetare som kanske måste sluta eller omplaceras och medborgare vars värdefulla välfärdsinrättning försämras eller stängs.

Men, hur skulle det se ut om ledningar gjorde precis tvärtom – öppnade upp i de svåraste av tider. Vad skulle hända om en kommun-, stadsdels- eller förvaltningschef sa så här till sina medarbetare:

”Vi kommer att behöva spara 26 miljoner i budgeten för 2010 jämfört med 2009. Det kommer att bli mycket svårt för oss alla och förmodligen leda till att vissa av oss måste hitta ny sysselsättning. Dessutom kommer med all sannolikhet servicen till medborgarna att försämras. Detta är verkligheten som den ser ut.
Men vi vill inte sitta inlåsta i konferensrum och besluta om hur de 26 miljonerna ska sparas. Vi vill inte besluta om besparingar enbart med utgångspunkt från de poster i kostnadsbudgeten som era respektive verksamheter och resultatenheter utgör. Även om det kanske skulle vara det ”enklaste” sättet – en verksamhet kostar si mycket och stryks den sparar vi så mycket. Vi vill göra besparingarna på ett sätt som har minsta möjliga skadliga inverkan på våra medborgare. För detta behöver vi er hjälp. Ni vistas dagligen i verksamheten och har därför större insikt i vad som skadar den minst ”

Ett utvecklingsprojekt, som inte är önskat, men nödvändigt sjösätts. Alla arbetsgrupper och arbetslag medverkar. Det börjar med att skapa en ökad insikt om de ekonomiska förhållandena i hela organisationen och en kritisk genomgång av den egna verksamhetens budgetposter. Detta följs av några träffar där arbetsgrupper och arbetslag utforskar sina egna verksamheter med lupp för att hitta små såväl som stora besparingsmöjligheter som så lite som möjligt är skadar verksamheten på sikt. Naturligtvis finns en genomtänkt struktur för alla delar av detta program. 

Frågan är: när får vi höra om ett sådant program?  

Har du också stött på människor som är väldigt positivt inställda till förändringar, men som inte själva är villiga att göra något för att bidra till att det ska bli någon förändring?

Denna kategori människor (som vi alla kanske ibland halkar in i) tillämpar en förändringsstrategi som vi kan kalla för ”vänta och hoppas”. Strategin kan yttra sig genom upprepade uttalanden om allt mellan himmel och jord som upplevs som ohållbart och som måste (eller borde) förändras. Som bristande resurser, klimatet på jobbet (eller hemma eller i biosfären), kollegor som inte samverkar, chefen, för många eller för få prioriteringar, utebliven uppskattning och feedback, sövande möten, orättvisor i världen eller vad som helst. 

Till de som begränsar sig till denna förändringsstrategi, vill vi framför allt säga: lycka till. Det kan hända att någon annan tar initiativ till den förändring du vill se. Kanske tar någon annan initiativ till saker som förbättrar det som behöver förbättras. Kanske kommer chefen med på nästa ledarutvecklingsprogram och kommer tillbaka som den ledare vi behöver för att trivas och få utlopp för din potential. Kanske ökar resurstilldelningen. Kanske kommer de som finns runt oss i vardagen helt plötsligt – utan förekommen anledning -  på vilken förträfflig människa vi är och börjar ge oss den uppskattning och bekräftelse vi både förtjänar och längtar efter. Kanske väcker någon frågan om vi kanske skulle kunna diskutera hur vi genomför våra möten. Kanske, kanske inte. Som sagt: lycka till.

En alternativ strategi är att ta egna initiativ för att åtminstone försöka bidra till förbättringar vi vill se. Att använda vårt alldeles egna handlingsutrymme. Inom varje människas handlingsutrymme finns miljarder saker som vi precis när som helst – utan att behöva komma överens med någon annan människa – bestämma oss för att ta initiativ till för att försöka förbättra för oss själva och andra.

Kanske börja med något som förbättrar något eller sluta med något som kanske försämrar. Eller göra lite mindre av något och lite mer av något annat. Eller göra något på ett lite annorlunda sätt. Eller försöka se på saker på ett lite annorlunda sätt och förhålla oss lite annorlunda till olika företeelser (som begränsade resurser). Eller bestämma oss för att bemöta människor lite annorlunda.

Sedan finns ju också ett stort outnyttjat utrymme inom vilket vi inte kan bestämma helt själva, men där vi kan ta initiativ till förändringar. Om exempelvis våra möten är tråkiga, kan vi kanske inte bestämma på egen hand att vi ska prova ett annat sätt att ha mötena, men vi kan – och det ligger inom vårt eget handlingsutrymme – när som helst bestämma oss för att väcka frågan om hur vi har våra möten, ta initiativ till en diskussion. Eller komma med ett konkret förslag som vi skulle kunna prova.

Några spaningar och det här med att använda vårt eget handlingsutrymme i syfte att försöka få med andra på förändringar:
1. Om vi tar initiativ till förändring, så ökar chansen att en förändring blir av.
2. De förändringar vi själva tar initiativ till blir oftare i den riktning vi själva vill att förändringen ska ta.
3. Även om vi inte lyckas med förändringar vi tar initiativ till och föreslår för andra, så mår vi bättre av att ha försökt förändra än av att låta bli.
4. Om vi inte ger upp så kan droppen till sist urholka stenen

Här finns alltså inte bara reella möjligheter till faktisk förändring, utan också en källa till ökad upplevelse av vardagsmakt och välbefinnande

För dig som inte bara vill vänta och hoppas på att någon annan ska göra något – fundera gärna över vad du själv kan göra, rent konkret, utan att behöva komma överens med någon annan, för att bidra till förbättring av något som du verkligen vill förbättra. Sedan, när du utforskat ditt handlingsutrymme kan du ju bestämma dig för att verkligen använda det. Och verkligen göra något åt något.

Det är inte alltid som våra liv eller arbetsliv ser ut precis som vi vill att de ska se ut. Och det är klart att det ibland kan kännas som att vi inte kan rå på alla de omständigheter som påverkar vår konkreta livs- eller arbetssituation.

Ibland är det verkligen så, men även i de fall då vi faktiskt inte kan göra något åt en situation, kan vi alltid välja hur vi ska förhålla oss till situationen.  Och hur vi väljer att förhålla oss har en mycket stark inverkan på hur vi upplever situationen och på vårt välbefinnande som helhet.

Som vi ser det finns det bara fyra förhållningssätt att välja på då något inte är precis som vi vill att det ska vara – förbanning, förträngning, förnöjsamhet eller förändring. I kolossal korthet innebär dessa som följer:

Förbanning innebär att hantera det faktum att något är mindre bra genom att lufta vårt missnöje med att det är som det är – klaga, ondgöra oss. Utan att göra något åt situationen.

Förträngning innebär att vi försöker låta bli att tänka på det, känna av det och – absolut inte – prata om det. Helt enkelt försöka låtsas som det inte finns. Sopa det under mattan.

Förnöjsamhet innebär att vi faktiskt lyckas förlika oss med att det är som det är. Trots att det är som det är. Särskilt nyttigt är detta om vi faktiskt inte kan göra något alls åt det. Det hjälper också förnöjsamheten att använda aktiv uppskattning: att påminna oss om allt det andra som faktiskt är bra i vardagen, verksamheten eller relationen eller vad det nu handlar om.

Förändring innebär att vi använder någon liten del av vårt enorma egna handlingsutrymme för att göra något åt det som inte är som vi vill att det ska vara. Kanske kan vi inte fixa hela biffen själva. Kanske kan vi inte heller besluta om förändringen helt själva. Men, vi kan alltid ta ett initiativ till något som kan bidra åtminstone ett litet microsteg i riktning mot den förändring vi vill se. Och om vi inte ens kan göra det, så kan vi i alla fall förändra vårt förhållningssätt till saken. Som att gå från upplevt förändringsbehov till förnöjsamhet. Det är också en förändring.

Ett Gandhi-citat om förändring och det egna handlingsutrymmet: "You must be the change in the world you wish to see"

Det finns för närvarande två lediga platser i det kontorskollektiv där vi på Tidsverkstaden sitter. En temporär och en utan tidsbegränsning.

I Tidsverkstadens hörna finns en liten kontorsplats ledig under perioden 15 januari – 1 maj 2010. Hardy som normalt har platsen åker till Argentina. Platsen kostar under 2.000:- per månad. Allt utom fast telefonlinje ingår – bredband, möbler samt tillgång till mötesrum, kök, toa, kopiator, fax och 16-17 trevliga kontorskamrater i kontorskollektivet Lusthuset ek. för. (se mer på Lusthusets hemsida) .

Vad den ej tidsbegränsade platsen kostar vet vi inte i skrivande stund, men kontakta Fredrik om du är intresserad av någon av platserna.

Ibland förvånas vi. Som när vi läser intressanta reflektioner på oväntade ställen. Som Jonas Lindmarks krönika på morningstar.se – en site som handlar om aktier och fonder. Så här inleds krönikan:

Se illusionen i statusmarkörer

Vårt behov av att inte ha det sämre än andra ger en kapprustning som gör att medelklassen lägger för mycket pengar på statusmarkörer som bilar och kläder, påpekar professor Robert H Frank. Se igenom illusionen, så kan du prioritera fritid och annan osynlig konsumtion.

För mig som har tre barn är det uppenbart att de föds med en stark känsla för ”rättvisa”. Lyckan i att få något gott att dricka suddas ut om de ser att någon av de andra får mer i sitt glas. Glädjen över ett par fina skor försvinner när någon annan får ett nytt par. Att cykla är inte kul längre, om cykeln är ”gammal” jämfört med någon annans.

Känslan verkar sällan vara den otrevliga typen av avundsjuka, som missunnar andra det de har. I centrum står missnöjet med jämförelsen av det egna med andras. Det är sällan fel på juicen, skorna eller cykeln egentligen – förutom att tilldelningen är sämre än någon annan fått.

……….

Läs hela krönikan här.

Tipstack till Peter Nilsson, Falkenberg.

I mars 2009 kunde vi som microkund i en storbank lite stolt läsa om högsta verkställande ledningen som avstod bonus för hela 2008. Kändes lite gott att detta skikt i organisationen besinnar sin intjäning. Veckan efteråt hamnade morgonkaffet i knät då det stod klart att bankledningen istället ”justerade” sin fasta lön uppåt. Högsta chefen med 28%.

Detta i kombination med det faktum att nästan alla storbanker i sin iver att plussa på miljardvinsterna ägnat sig åt vanskliga äventyrligheter som inte på något sätt handlar om att stödja små eller stora företag som producerar väsentliga varor eller tjänster utan om att tjäna pengar på finansiella transaktioner – det vill säga flyttande av pengar från a till ö (ibland till en ö som heter Cayman eller någon ö bland Channel Islands) med hjälp av olika instrument.

Undras: hur bidrar sådan flytt av finanser till någon form av konstruktiv, hållbar och rättvis utveckling i vår värld? Gynnar detta spel med pengar någon annan än de som håller på med det? Gynnas företag som producerar viktiga varor eller tjänster? Gynnas den offentliga sektorn eller ideella organisationer? Gynnas vanliga löntagare? Bidrar detta till minskning av miljöproblemen? Eller till ökad rättvisa mellan i- och u-länder? Till fred och demokrati? Eller bättre TV-program? Eller vad? Bidrar det till något annat än utveckling av den ekonomiska situationen hos de företag och personer som är involverade i spelet?

Som följd av allt det här har vi i alla fall använt fötterna och bytt bank (hur mycket det nu sörjs av vår tidigare bank). Vi bytte till en som inte sysslar med finansiella instrument utan utlåning till hållbara verksamheter. Vi rekommenderar alla andra som också börjat utveckla allergiska reaktioner vad avser den traditionella finansiella sektorn att åtminstone undersöka alternativen.
 

Det är sannolikt inte lätt att vara ödmjuk i en tid som präglas av överord i syfte att framhålla egen grandiositet i konkurrens med andra. 

I ambitiöst putsade CV omnämns okvalificerade sommarjobb som ”flera år branschen”.  Alla är flexibla samarbetskonstnärer med glödande engagemang för just det som aktuell ansökan avser. Företag, kommuner och utbildningsinstanser basunerar ut budskap som ska få oss tro att just deras sockrade erbjudande befinner sig på en högre nivå än andras.

Men vad händer då någon i en folkmassa ställer sig på tå för att se (eller synas) bättre? Jo, andra som vill samma sak gör samma sak. Till slut står alla på tå. Är det utveckling med innehåll? Eller ett nollsummespel med kramp i vaderna som främsta konsekvens?

Låt oss hoppas att det finns det en framtid för ödmjukhet; för människor och organisationer som undviker inflationsdrivande ordflöden för att förhärliga sig själva. För sådant som vinner i längden för att det är gediget och verkligt. Då behöver vi nog hjälpas åt att skilja ödmjuk substans från innehållsbefriade illusionsnummer.

(text inspirerad av ett seminarium med Mats Alvesson och hans bok "Tomhetens Triumf")

Begreppet livspusslet har framgångsrikt myntats och marknadsförts av TCO – en av många lyckade lanseringar som denna organisation åstadkommit. Det finns ingen som helst anledning att kritisera TCO för detta. Tvärtom så är det beundransvärt att man tagit sig an en fråga som är central för såväl medlemmar i organisationen som alla andra moderna människor med en vardag som tenderar att fyllas med mer eller mindre värdefullt innehåll.

Men, vad ger begreppet livspussel egentligen för signaler. Ja, det beror såklart på hur vi associerar och kanske är jag helt ensam om min fundering om begreppet livspussel som fungerande metafor för de kollisioner av ambitioner som våra vardagsliv utsätts för . Men, när jag tänker pussel så ser jag framför mig en kartong som innehåller 1.000-1.500 bitar som tillsammans – efter många timmars vändande och vridande – ska bygga upp den ofta vackra och lockande bild som paraderar på kartongens framsida.

När det gäller vanligt pusslande så känns det lite kul och utmanande att försöka foga ihop ett så ståtlig scenario som kartongen utlovar. Men, när det gäller vardagen börjar det redan här kännas lite jobbigt. Det här att jag ska pussla ihop min vardag efter någon slags idealbild av en vardag väcker genast mitt mer eller mindre mogna motstånd.

De här idealbilderna kan vara en icke oväsentlig del av problematiken med livspusslet. I ideal ingår ofta högt ställda ambitioner inom livets alla aspekter. Det är väl egentligen inte realistiskt att vi ska kunna fungera så felfritt i alla funktioner som tidsandan i det moderna samhället stundtals förespeglar oss. Arbetslivet och privatlivet inrymmer ibland orimliga ambitioner som reflekteras på och från oss själva och vår omgivning.

Kanske är det just den vackra bilden på omslaget som stör min förmåga att fullt ut omfamna begreppet ”livspussel”. Associationen kan bli att ”bara jag ger mig tid att vända på bitarna och tålmodigt försöka finna deras rätta plats i helheten, så kommer det att fungera bra”.

Men tänk om det istället är så att bilden är en illusion. Tänk om det är så att bilden inte nödvändigtvis rymmer en fungerande helhet. Kanske är det en helt annan bild som jag borde ha för ögonen då jag pusslar med min vardag – kanske mindre vacker, men mer realistisk. Kanske är det fel motiv för mig och kanske är bitarna alltför många. Kanske jag måste såga till och slipa på vissa för att de ska passa in.

Så, om jag för min egen del ska tänka i pussel-termer, så börjar jag med att skapa en för mina egna förutsättningar fungerande bild att sträva efter. En vardagsvision som bygger på de bitar som är mest väsentliga för mig och min omgivning – inte på ouppnåeliga bilder som satts samman av summan av ideal som råder i vår nuvarande tidsanda.

Till sist: hurra för TCO som gör något i frågan om välbefinnande i vardagen.

Vi utmanar alla att prova en vecka med radikalt minskad skärmtid. Utmaningen gäller från och med 21 april till och med den 27 april. Välj din egen nivå:
1. Inget TV-tittande under perioden.
2. Inget TV-tittande och inget tittande på TV-program eller filmer på DVD, dator eller andra tekniska prylar
3. Total urkoppling: helt skärmfri vecka, ingen användning av dator,  mobil eller andra apparater med skärm

Du som antar utmaningen, klarar av den och dessutom överlever, får gärna meddela oss hur det har fungerat och vilka funderingar som uppstått. Du kan kommentera  här nedan, i vårt forum eller via mail.

Undertecknad ska prova på nivå 2 under perioden. Det kan kanske fungera eftersom ishockeyslutspelet är slut och de flesta andra vintersporter också har tagit semester.

Lite bakgrund:
Den kanadensiska organisationen Adbusters arrangerar sedan många år en kampanj mellan den 21 och 27 april. Tidigare hette den ”Turn Off TV Week”, men numera finns ju så mycket skärmar att titta på en himla många program på så de har växlat upp ambitionerna till att omfatta alla möjliga tekniska prylar. De kallar det numer för ”Mental Detox Week” vilket kanske kan översättas med Mental Avgiftningsvecka. Se mer på Adbusters hemsida.

Fredrik W

Teckning är ritad av Sture Hegerfors och kommer från P.S – sista sidan i G-P.

"Happiness is when what you think, what you say, and what you do are in harmony"

"You must be the change you wish to see in the world"

En vis vän som i livsfas närmar sig de 70 har skrivit ned sina tankar och förhoppningar för 2009. Han är i mina ögon något av Skånes motsvarighet till Gandhi i sitt sätt att tänka. Det han skrivit är både till form och innehåll ett alternativ till hastigt påkomna nyårslöften som ofta handlar om saker vi ska börja med eller sluta med. Inget fel med det, men det här är verkligen en vision som heter duga och som vi har fått lov att publicera. /Fredrik

TANKAR OCH FÖRHOPPNINGAR FÖR 2009
………..
Jag vill leva verkligheten i mina drömmar och det fysiska livet. Odla och vårda mina nära, vänkontakter och växter. Lära och beröras av medmänniskor i nära-varande möten och genom böcker. Ta emot kärlek, de lyckliga stunder som är mig givna och efter förmåga – ge. Lyssna till trädens orgelmusik och njuta det stillsamma, saktmodiga livet – som berikar, förstorar och förlänger i både tid och rum. Jag ser horisonten och solnedgången. Jag ser och känner kretsloppets obevekliga förlopp.

Jag ser tillbaka och minns. Minns utan bitterhet och vemod. Försöker lära och förstå den väg som blev min. En del kunde blivit annorlunda. Jag kunde gjort andra val, men känner mig försonad och tacksam över min väg, min vandringsstav och det jag har fått att bära i min minnesbok.

Jag längtar våren med alla sina under. Allt sjudande liv i naturen; dofter, känslor, svällande  knoppar, sädesax, kottar och  förväntningar. Hyser ändlös förundran över Moder Jord som förbereder sig att ta hand om allt levande och bära det till mognad, skörd och återfödelse.

Jag vill odla mina drömmar och vara långfärdsresenär i det inre. Drömmar där allt är fullgott och resor där vägen är äventyret och målet givet! Jag vill möta var-dags-liv med bus, humor, skratt. Tacksamhet, njutning och nykter vakenhet.

Min längtan är inte yttre framgångar och berömmelse. Jag vill lämna triviala strider. Min strid är längtan, förståelse och  förändring på djupet. Jag vill lära tacksamhet. Jag vill lära mod. Tro på empatisk Kärlek. Tro på själens djupa outgrundliga källa. Jag vill lära mig acceptera det metafysiska jag inte kan förstå. Jag vill nyktert betrakta och  förstå det mänskligt begripliga, så väl som förundras över allt det för människan outgrundliga. Och av allt detta för kropp och själ ’tillaga en livets närande, välsmakande måltid’. Tro på den altruistiska läran som väg och mål.

Det låter ju fint, vackert och ädelt. Så vill jag. Så är min längtan. Så är det inte nu, inte ännu, blir aldrig helt – men det är mina vägmärken och kompass! Jag har en viktig resa framför mig, som kommer att bjuda på härdande strapatser, försakelser, besvikelser, sorger och förluster, men också på stora förunderliga upplevelser. Färden pågår. Lång eller kort, vet ingen. Målet, nu eller senare, vet alla!

Top 16 från Fredriks filmfestivalfrossa 2009 (utan egentlig inbördes rangordning). Håll utkik efter följande filmer när/om de går upp på biograferna:

Slumdog Millionaire – Danny Boyle (England)
Varm, spännande, rolig, hemsk, globaliseringsgranskande, mediekritisk och sockersöt film i ett.

Jag har älskat dig så länge – Phillipe Claudel (Frankrike)
Om att hantera egen skuld och omgivningens avsky med bibehållen integritet.

It´s not me, I swear – Philippe Falardeau (Kanada)
Vad gör man som barn för att få bort föräldrarnas bråk?

Revolutionary Road – Sam Mendes (USA)
Om den lokala tidsandans förtryck. Rätt slags grannskap betyder en del.

Synecdoche, New York – Charlie Kauffmann (USA)
Märklig och fascinerande film om en pjäs om hela livet – i all ödmjukhet…

Empty Nest – Daniel Burman (Argentina)
Ett måste för par som befinner sig i fasen då barnen flyttar hemifrån.

Francaise -  Soadu El Bouhati (Marocko/Frankrike)
Om förtryck av en flickas integritet och frihetslängtan

Masquerades – Lyes Salem (Algeriet)
Mycket kul kring eskalerande konsekvenser av en liten lögn

Eldorado – Bouli Lanners (Belgien)
Skön stämning, osannolika möten, lite hopp och mycket mänsklighet

33 scenes from life – Malgorzata Szumowska (Polen)
Lyckliga familjen är bräcklig då sjukdom slår till.

Poppy Shakespear – Benjamin Ross (England)
Moment 22 i psykvården.

The Investigator – Atlila Gigor (Ungern)
Känslomässiga defekter leder till hemska händelser, men också viss röntgensyn när det gäller mänskliga krumbukter.

Recipies for Disaster – John Webster (Finland)
Charmig växthusbantningsdokumentär med ödmjuk glimt i ögat

Lake Tahoe – Fernando Eimbcke (Mexico)
Charmigt långsam och lustig rulle om en saknad reservdel.

Country Wedding – Valdís Óskarsdóttir (Island)
Tragikomiskt om bröllopet från helvetet

Faintheart – Vito Rocco (England)
Trycker på de flesta tillgängliga komiska feelgoodknappar som finns – och det fungerar faktiskt

Vad innebär egentligen "att vara närvarande"?
Jo, det talas mycket om vikten av att vara här och nu och mindful. Jag tror att närvarons funktion är att ladda våra mänskliga batterier med energi. Men jag blir faktsikt inte riktigt klok på när och hur vi egentligen räknas som varande närvarande.

Är jag närvarande när jag med hjälp av mina sinnen lyckas ta in sådant sker just här och nu -  lukt, ljud, smak, synintryck och hudens möte med omgivande textur och temperatur? Då jag blir känslomässigt berörd? När jag bara observerar tankar och känslor som far förbi? Då jag känner mig helt levande?
Allt detta är närvaro för mig. Dessutom kan jag ladda mina batterier då jag återvinner tidigare närvarostunder – vällagrade sinnesminnen från förr.

Men räknas jag verkligen som närvarande då jag repriserar tidigare upplevelser? Och hur närvarande eller hur frånvarande anses jag vara då jag absorberas av en bra bok, en engagerande film eller en stark idrottsupplevelse?
 
Oavsett vilket så ska jag försöka samla flera minnesvärda ”nun” under 2009. För nutida bruk och framtida återbruk.

Fredrik W

Ann-Christin Grammings bok om sitt år med köpstopp har kommit ut på Hexa Förlag. Med den titeln seglar hon upp som favorit till årets "leva-som-vi-lär-pris".

Kolla också in Ankis synnerligen välbesökta blogg

Så här beskrivs boken på Bokus (där den i skrivande stund kostar 75:-)

"Ett helt år utan shopping? 365 dagar utan cafébesök och nya kläder? 52 veckor utan att handla böcker, tidningar och skivor? Kan du tänka dig det?

Ann-Christin är född i mitten av 70-talet. Hon bor med man och två barn i en lägenhet i Göteborg. På fritiden dricker hon gärna te och läser böcker. Hennes blogg har blivit mycket uppmärksammad och hon har varit en flitig gäst i TV-soffor, tidningsartiklar och radioprogram."

Den amerikanske stå-upparen George Carlin kan väl närmast betraktas som en nutida Lenny Bruce, med allt vad det innebär av förmåga att uppröra känsliga personer. Här följer en av hans betraktelser:

”Det mest orättvisa med livet är hur det slutar. Alltså, livet är mycket tufft. Det tar mycket tid. Och vad är slutresultatet? Döden. Ska det vara bonusen? Jag tycker att livscykeln är helt bakvänd. Man skulle börja med att dö, för att ha det gjort. Sen bor man på ålderdomshem. Man blir utsparkad när man är för ung, man får en guldklocka och börjar jobba. Man jobbar fyrtio år tills man är ung nog att gå i pension. Man tar droger, dricker sprit, festar om, man förbereder sig för högstadiet. Man går på mellanstadiet, man blir liten, man leker, helt ansvarslös, man blir en liten baby, man återvänder till livmodern, man flyter omkring sina sista nio månader … och försvinner i en orgasm.”

Tidigare publicerat i månadsmagasinet Ordfront och återgivet i TidsverkstadsTankar nr 4 från 2002.

Till detta kan också läggas en annan , numera överspelad (inte bara för att George har avlidit), observation från George C:

"Att tillåta rökning i en del av en lokal är lika dumt som att säga att det är OK att urinera i en del av en simbassäng"

Mer eller mindre aktuella filmer

De ofrivilliga – Ruben Östlund
En tragisk komedi eller komisk tragedi.Om du inte har något emot att känna dig obekväm under en och en halv timma, så är detta bland det bästa man kan se. Vardagsnära drama med skådespeleri som ger en dokumentär känsla.

Into The Wild – Sean Penn
Vad är det som får en ung man att ge upp och ge bort allt det som många andra strävar efter och ge sig ut i vildmarken?

Äldre favoriter
Hemligheter och lögner – Mike Leigh
En liten läckerhet som är betydligt mer feelgood än titeln kan ge anledning att tro. Som vanligt när det gäller Leigh är det vardagsnära.

Ingenmansland – Denis Tanovic
Bitterljuvt varmt och satiriskt komedidrama om de små människornas goda vilja som försvåras av nationer och FN.

Local Hero - Bill Forsyth
Världens varmaste uppgörelse med den globala exploateringen av naturresurser?

Nedan finner du julklappstips från Jörgen Larsson (delvis med hjälp av prenumeranterna på hans sändlista för motverkande av tidsbrist). Du kan anmäla dig till Jörgens sändlista på forskningsprojektes hemsida: www.familjeliv-utan-tidsbrist.nu

Klapptipsen är också helt OK ur miljösynpunkt.

Ge av din tid (om du har gott om den)
- 3 färdiga hemlagade fredagsmiddagar levererade till dörren
- Ommålning av ett rum
- Fönsterputsning
- Medverkan vid förrådsrensning
- Barnpassning
- Klippkort där man själv ger något man kan – massage, snickarhjälp, datorsupport eller annat
 
Tidskrävande men billiga klappar 
- Inbjudan till en Tidsverkstad
- Fynd från second hand butiker
- Sina egna favoritrecept inskrivna i en fin liten bok
- Helhetsansvar för tvätt, disk och städning under begränsad tid
- En bok eller film som du redan har läst eller tittat på
- Ge bort början på en berättelse som mottagaren får fortsätta att skriva på eller fantisera om.
- En fin anteckningsbok till äldre släkting där tanken är att mottagaren skriver om sitt liv i

Göra saker tillsammans
- Promenad med matsäck
- Konsert, bio, teater eller annan kulturklapp
- Fika eller restaurangbesök

Snabbfixade men pengakrävande julklappar
- ActionsAid www.julklapparmotfattigdom.se t.ex. en get eller en barnmorska till en by
- Presentkort på massage, bio eller annat
- En ”lugn-och-ro-låda” med något som mottagaren gillar, t ex båttidning, cigarr och en flaska whisky
- Bra bok: exemplvis Christian Azar – Makten över klimatet eller Lester Browns Plan B 3.0
- En kvarts ko via Erikshjälpen http://www.erikshjalpen.se/view.php?artid=690
- Medlemskap i någon förening
- En prenumeration på middag genom www.middagsfrid.se Hemkörning av mat med recept för veckan.
- Hängmatta eller hängstol, t ex från www.storafamnen.nu
 
Hoppas att du har fått någon bra julklappsidé.

Hälsar Jörgen Larsson

Visst kan det kännas som att tiden går olika fort beronde av vad vi fyller den med. En vanlig förklaring är att det går fort när vi har roligt och långsamt när vi har tråkigt. Men är det så enkelt? Och vad är roligt och vad är tråkigt?

Tänk på din egen sommarledighet (om du haft någon). Om du åkte omkring mellan olika spännande aktiviteter så känns det sannolikt som att tiden gick fort under tiden, men i efterhand är förmodligen känslan att du hunnit med mycket och fått uppleva många saker. Och då kan det kännas som semestern varit lång – oavsett om det du gjort varit roligt eller tråkigt.

Om du å andra sidan levt ledigheten i en lugn lunk med sjlävvalda, vardagliga vanor, så kändes tiden antagligen lång under tiden, men efteråt när du ser tillbaka på semestern kanske du upplever att det gått fort eftersom det saknas särskilda saker att hänga upp i minnet.

Eller så har du blandat vilsam semesterlunk med minnesvärd aktivitetsledighet.

Oavsett om vi upplever att det gått fort eller långsamt, är väl det viktigaste med ledighet ändå att vi lyckas ladda våra mänskliga batterier med tillräcklig energi så att vi också orkar uppleva den vanliga vardagen som värdefull.

Vad tror du om det här med att det kan kännas som att tiden går fort eller långsamt?

Att jobba mindre är bra för miljön. I alla fall enligt många framsynta forskare och andra insiktfulla personer.

Se en film med medverkan av bland andra George Monbiot här och lär dig bland annat mer om "rebound-effekten".

Detta inspel är kontroversiellt. Av flera skäl. Dels innehåller det ett tips om och därför reklam för en sak som kostar pengar, vilket verkligen inte är normalt för Tidsverkstaden (men vi tjänar inget på att tipsa). Dessutom innebär detta tips en möjlig inskränkning i människors frihet att använda sin tid till något som de kanske – åtminstone på kort sikt och i lagom dos – tycker är väsentligt.

Men här kommer det ändå.

Enuff är en programvara som man kan installera på sin hemdator och som ger möjlighet för den som är "Administrator" att ställa in max antal timmar som olika användare kan använda datorn. Dessutom kan man ställa in mellan vilka tider under veckans olika dagar som dessa max antal timmar kan användas. På sin hemsida kallar leverantören Enuff för "nyckeln till ett balanserat datorliv"

På detta kan man se olika. För föräldrar kan det innebära en befrielse från tjat om att stänga av för nu är klockan (vad den nu är) och "nu har du suttit alldeles för länge" och svar som "det har jag inte alls".  I kombination med en viss (spelad eller ej) teknisk inkompetens som gör ändring i inställningarna mycket svåra, kan (efter en kort inkörningstid med utrymme för uttryck som exemeplvis "*****a fascistsystem") allt tjat om datoranvändning i hemmet försvinna. Men vi lämnar naturligtvis inga garantier utan grundar bara tipset på egenupplevda erfarenheter (när vår yngste son nu blivit myndig har vi slutat att använda programmet) 

Man kan prova Enuff gratis i 30 dagar och sedan köpa om man vill. Info på  http://www.akrontech.com/

I dessa dagar då debatten går hög om förslaget till utökade möjligheter för Försvarets Radioanstalt att signalspana på och lagra mobilsamtal och e-posttrafik, kan vi varmt rekommendera den tyska filmen De andras liv – en mycket bra film oavsett vilka frågor som är aktuella, men kanske särskilt intressant just nu.

Ja, vad händer då Maya-indianernas flertusenåriga kalender tar slut år 2012? Detta ger upphov till många olika teorier. Om du googlar på "2012" hittar du mer eller mindre sansade spekulation om allt från jordens undergång till ett utbrett sprituellt uppvaknande.

Orsaken till denna divergerande spekulation grundar sig alltså på det faktum att den 21 december 2012 är den sista dagen i Maya-indianernas kalender.

En i våra ögon uppfriskande historia i sammanhanget berättades av Oren Lyons, indianhövding som bland annat jobbar med ursprungsbefolkningsfrågor i FN och är  regelbunden besökare av Sverige. Oren frågade nyfiket en Maya-indian om detta med att kalendern tar slut:

- So, what happens then? Will it be the end of the world or a starting point for a wide spiritual awakening?

-  Well, no, I guess, since the old one will be out of date, we´ll just have to make a new calendar, to cover the next 2 or 3.000 years…

(ungefärligt återgivet)

Om du är helt säker på att du vill veta vad som händer just nu i världen så kan du klicka vidare hit

Vad ska ni göra på semestern? En fråga på ett kärt tema som vi pratar om halva våren och som ger plats för drömmar om berikande besök och aktiviteter eller orörda tidsspann med utrymme för spontanitet, dagsform och återhämtning som fyller på kraft och kreativitet.

Men hur nära drömmen finns verkligheten? Semestern kan vara kravfylld med umgängen som ska odlas och som kanske gillas av några i semesterföljet medan andra får bita sig i tungan under besöken. Ensamhetskänslor och sociala överdoser utan egna stunder. Trasiga relationer som vägrar ta ledigt utan följer med på semestern.

Vad är en bra semester? En fråga att ställa oss själva då det finns tid att reflektera – helst innan ledigheten tecknas in av vanans autopilot. Kanske kommer vi på nya vanor vi verkligen vill ha. Kanske kan en relation hinna renoveras under semestern.

Har hört att en bra semester är en kontrast till vardagen. Är det därför undertecknad trivs så bra dubbelvikt i en liten fuktig segelbåt utan bekvämligheter, men med upplevelsen att jag har all tid i världen?

Fredrik W (ungefärligt citerat ur spalten "Livsfrågan" som Fredrik då och då skriver i för Kyrkans Tidning)

Detta är en sorts annons. Vi vill ha kontakt människor som frivilligt valt att "växla ner" eller på andra sätt medvetet förändrat sitt vardagsliv i riktning mot en mer hållbar livskvalitet. Och som kan tänka sig att berätta om sina erfarenheter för att kunna inspirera andra.

Bakgrunden till vårt sökande är att vi får många frågor från journalister om vi kan tipsa om människor som medvetet förändrat sitt vardagsliv. Det är bra att det skrivs mycket om människor som i konkret handling visar att det finns goda möjligheter till en hållbar livskvalitet via medveten disponering av tid, ork och pengar. Vi tycker att det är viktigt att sprida sådana exempel för att väcka tankar hos andra.

Kan du tänka dig att någon gång, då du själv vill, bli intervjuad av en journalist i syfte att inspirera andra till konstruktiva förändringar som ger högre och hållbar livskvalitet? Maila i så fall till oss.

OBS! Om du skulle höra av dig till oss, kommer vi inte att ge ditt namn till någon, utan då förfrågningar kommer ber vi journalisten maila några rader om vad det är han/hon tänker spegla. Detta mail vidarebefordrar vi sedan till dig och så kan du ta kontakt med journalisten eller låta bli. Om sedan du väljer att medverka i exempelvis en tidningsintervju, ska du såklart be att få läsa igenom artikeln innan publicering för att kunna rätta till eventuella felaktigheter.

Vi tycker också att det är väsentligt att ”vanliga” människor syns i den ofta lyxbetonade inriktningen på exempel på "downshifting" och andra vardagsförändringar som förekommer i media. Men du behöver inte ha flyttat ut till landet för att leva på egenodlade grönsaker, du får gärna bo i stan och bo kvar där du bor. Du behöver inte heller vara lika konsumtionskonsekvent som Anki som köpstoppade sig själv hela 2007 (läs om hennes spännande projekt på http://notbuying.blogspot.com/ ). Du behöver bara ha gjort förändringar med syfte att leva mer hållbart för dig själv och din omgivning. Du måste inte heller ha älskat alla förändringar du gjort – ibland är det ju också riktigt jobbigt. Det är bra att bilden av hur det är att förändra vardagen blir så nyanserad som verkligheten är.

När det gäller nedväxling så kan det – som vi ser det – se olika ut:
- de som frivilligt valt att jobba mindre, tjäna mindre och konsumera mindre och mer medvetet
- de som frivilligt valt att konsumera mindre och annorlunda (mindre miljöbelastande, rättvist, växlat materiellt mot immateriellt
- de som valt att tidsväxla genom att medvetet minska meningslös tid för att få mer tid till sådant som ger verkligt värde i vardagslivet
- de som valt (och lyckats med) att växla ner krav, förväntningar och bekräftelsebehov från sig själv och omgivningen

I tider då hållbara förebilder för unga människor inte precis står i kö och Blondinbellas blogg* har 30-40.000 besök per vecka är det uppfriskande att upptäcka att de trots allt finns. När Camino Magasin i början av april genomförde ett  "venue" i Göteborg blev det särskilt tydligt att det går att kombinera intresse för design, mode, hälsa och inredning med engagemang i miljö-, rättvise- och fredsfrågor. Något som inte alltid varit klockrent kompatibelt.

Förutom föredrag, musik och installationer trängdes utställare av allt möjligt mer än normalt hållbart. Besökarna kunde få upp ögonen för allt från snygga snowboards, fräcka möbler som tillverkas av returmaterial, cyklar, ekofashion, hemtextil, barnkläder och träningskläder till smycken, hudvård, hårvård, kaffe, te, choklad och hemkörd ekologisk frukt och grönt.

Camino är ett fristående magasin som stimulerar en allt annat än tråkig och samtidigt hållbar livsstil. Bland magasinets vänner myllrar det av goda exempel på verksamheter som visar att detta är möjligt. Kolla mer på www.caminomagasin.se

*Blondinbella går på gymnasiet i Stockholm och i sin blogg berättar hon om vad hon gör, har på sig och handlar. Som följd av det stora antalet besökare på bloggen tjänar hennes bolag bra via annonsintäkter.

Fettisdagen är passerad, men vissa konsekvenser kan fortfarande finnas kvar. Under ett fettisdagsfrosseri infann sig tanken om det kanske är dags att införa utläggsrätter för semlor.  Utläggsrätter är en avgift vi betalar för att vi utnyttjar rätten att lägga ut midjemåttet genom att smaska semlor medan många människor svälter.

Inom EU finns sedan flera år handel med utsläppsrätter med syfte att de som släpper ut mer än sin beskärda del får kompensera genom att köpa utsläppsrätter från verksamheter som minskar sina utsläpp av växthusgaser mer än sin del.

Men tillbaks till semlorna. Tänk dig att du frivilligt betalar 5:50 extra per semla du köper. Du får då ett kvitto som garanterar att dessa pengar går till ett paket högenergikex för undernärda barn (kan köpas via UNICEF). Din semla kan på så sätt bidra till att minska svält samtidigt som du njuter av bulle, mandelmassa, grädde och florsocker.

Nu väntar vi bara på att konditoribranschen kastar sig över detta förslag och inleder samarbete med lämpliga internationella aktörer….

Kort om semlans historia
Semlan åts från början enbart på fettisdagen. Fettisdagen är i kristendomen den sista dagen i fastlagsveckan som är den period då man åt upp sig inför de kommande sju veckornas fasta fram till påsk. Senare, när svenskarna inte längre brydde sig om att fasta före påsk, blev det tradition att äta samlor varje tisdag under fastans sju veckor. Numera äts semlor att från starx efter jul och fram till påsk.

I år ställde vi om till sommartid den 30 mars. Är detta med sommartid månne inte jobbigt bara för morgontrötta utan har det också effekter på klimatet?

Läs Örjan Danielssons artikel

Downshifting är ett nytt svenskt ord som allt mer förekommer i media. Men vad är det då? Enligt den amerikanska forskaren Juliette Schor, som skrivit boken The Overspent American, innebär downshifting att man medvetet satsar mindre tid och ork på att tjäna pengar för att istället få mer tid och ork till andra saker som ökar välbefinnandet. I praktiken handlar det för många om att förkorta sin arbetstid, byta till ett mindre tids- och orkkrävande eller mer meningsfullt arbete – för att istället försöka förgylla vardagen med värdefulla saker som inte kräver lika mycket pengar.

Vi på Tidsverkstaden har på senare tid överskjöljts av förfrågningar om att medverka i artiklar, radioprogram och TV-soffor på temat downshifting. Men betyder medias intresse verkligen att downshifting är något som blir vanligare? Ligger det i luften? Journalisterna frågar oss om vi ser en trend. Vi vet inte och har ingen statistik att falla tillbaka på,så vi säger att vi hoppas att det ska bli en trend (eftersom det ökar förutsättningarna för hållbar livskvalitet), men att det hittills mer känns som en motström i en annars stark tidsanda i riktning mot motsatsen: jobba mer, tjäna mer och konsumera mer (det vill säga ekorrhjulets och konsumtionssamhällets drivande mekanismer).

Vad tror du? Vad tycker du? Vi vill gärna ha igång en diskussion om downshifting. Gå in på vårt diskussionsforum och delta med ditt tyck och tänk och dina erfarenheter. Gå direkt till forumet.

Olov Agné, samtalscoach, webutvecklare och medarbetare på Föreningen Tidsverkstaden reflekterade under tre fredagskvällar i februari i radioprogrammet "Vid dagens slut" i SR-P1 över smått och stort i vardagen.

Programmen hade tre olika teman: lagom,  förebilder och föregångare, samt enkelhet. 

 Du kan läsa texten till de tre programmen här

Utöver verkligheten själv, är kanske film en av de mest reflektionsstimulerande företeelser som finns. Vi tipsar då och då om filmer vi tycker är bra både som film och som underlag för reflektion. Nu till exempel.

Månadens aktuella och inaktuella filmer januari 2008
Vid himlens utkant – Fatih Akin
Handlar om Nejats vardag och hans färd från Bremen till Istanbul och alla de öden som korsar hans liv. Låter kanske inte så intressant för alla, men bör hamna på favoritlistan för de som gillar exempelvis Shortcuts, Sliding doors och Innan regnet faller.

4 månader, 3 veckor och 2 dagar – Cristian Mungiu
Bukarest strax före kommunismens fall. Studentskan Otilia hjälper sin rumskamrat Gabita med en illegal abort. Ingen feelgood-film direkt, men sällan är en biosalong så laddad av anspänning med så små medel.

Gamla favoriter med aktuella teman
Kinasyndromet – James Bridges, 1978
Ett inslag i den fortfarande högst aktuella energidebatten. Spännande, skrämmande och välspelat. Genuin 70-talskänsla med unga Jack Lemon, Michael Douglas och Jane Fonda.

Gudarna måste vara tokiga 1 och 2 – Jamie Uys
Vad är civilisation egentligen? Och vems kultur kan kallas civiliserad? Frågor som behandlas med hysterisk humor och kraftig kritik mot västvärldens självgoda uppfattningar om saken.

Under Göteborgs Filmfestival (fredag 25 januari – måndag 4 februari) försvinner vi in i biomörkret, för att (men inte bara därför) kunna tipsa om fler aktuella filmer.

Vill du se hela listan över Tidsverkstadens filmtips klickar du här

Här är länken Global Rich List där du kan kolla upp hur din inkomst förhåller sig till resten av världen. Efter besöket – vilket förhållningssätt väljer du till det faktum att du har den inkomst du har: förnöjsamhet eller förändring?

Inspirerade av George Carlins tankar om en omvänd livscykel (som du kan läsa här) funderar vi vidare i liknande banor.

Hur skulle det se ut om vi vände på pensionssystemet? Tänk om det istället kunde kallas ”expansionssystem”. Tänk om vi fick möjlighet att gå i ”expansion” sammanlagt 5 år mellan 30 och döden – när vi själva vill. Med kvarvarande möjlighet att spara allt till 65. För de som arbetar skulle expansionsystemet innebära en lagstadgad rätt att ta 6 månaders time-out för expansion var 4:e år. Alla miljarder som idag används till A-kassa, försäkringskassa, arbetsmarknadsåtgärder, socialbidrag och studiebidrag läggs i samma kassa och införlivas i expansionssytemet och i fortsättningen heter det att ”jag är i expansion”, när vi behöver tillgång till systemet.

Vad ser vi mer i den omvända världens kristallkula? Skolverket inför livskunskap och hållbar utveckling som kärnämnen på alla nivåer. Socialstyrelsens nya direktiv är att underlätta för människor att utveckla sina sociala gemenskaper. Riksförsäkringsverket blir Friskförsäkringsverket med uppdrag att uppmuntra oss att ta en årlig time-out-vecka för reflektion över hur vi kan undvika de risker som en taskigt fungerande vardag kan föra med sig. Finansdepartementet kompletteras med Finnasdepartementet med uppgift att stimulera medborgarnas närvaro i nuet. Konsumentverkets roll blir att öka vår medvetenhet om följderna med överkonsumtion – för den egna vardagen, andras livsvillkor och för miljön. Folkhälsoinstitutet blir Livskvalitetsinstitutet.

I media möter vi nya hjältar – de som lyckas förena ett meningsfullt och engagerande arbete med tillräcklig tid till nära relationer, goda gemenskaper och laddning av sina egna batterier. Inom politiken kan vi märka nya mantran – nu är det växt och kvalitet som gäller istället för tillväxt och kvantitet.

Vaknade vi sen eller?

Texten är någorlunda återvunnen från TidsverkstadsTankar nr 4 från 2002

I vår del av världen finns många i-landsproblem. Ett av dessa är att hitta vettiga presenter till människor som redan har de mest överhängande materiella behoven tillgodosedda (och i många fall i vårt land är detta mycket milt uttryckt).

Inför julen 2007 tipsade vi på denna hemsida om att ge bort en get i julklapp med hjälp av Getbanken Pakkam i Indien (se mer om detta i ett tidigare inlägg). Nu meddelar Getbanken Pakkams representanter som vi haft kontakt med att de fått ihop tillräckligt med getter för att komma igång. Eller "to get going" som de säger. Ett stort tack till alla som gett getter.

Men de här bortskämda bekymren slutar ju inte med julen. Hela året håller vänner och bekanta på att fylla år och fira en massa andra bemärkelsedagar där presenter är ett mer eller mindre naturligt eller förväntat inslag. Det här att ge bort en present till människor som egentligen inte behöver presenter är kanske mest en markering. Varför inte då göra en riktigt meningsfull markering för att verkligen hylla den person som står som föremål för firandet – möjligheten till den goda känsla det inneär att bara genom att finnas till och fylla år, kunna medverka till att fylla fattiga människors allra mest grundläggande behov.

Så, varför inte ge bort saker i dina goda vänners namn till människor i Afrika. Med hjälp av Action Aid kan du ge bort en kakaoplanta för 100:- som bidrar till någons livsuppehälle istället för en chokladask till någon som bara blir för fet. Eller skolböcker för 150:- till barn som håller på att lära sig läsa istället för en kokbok på rea. Till någon som är särskilt barnkär kanske du hellre vill ge bort en by-barnmorska och din djurälskande vän kanske blir glad för en prisvärd afrikansk get som bidrar till en familjs överlevnad.  Klicka här för att se och läsa mer om presenter som gör skillnad.

Vi gillar detta och annat arbete som görs av Action Aid. De koncentrerar sig på stöd till kvinnor och flickor i fattigdomsdrabbade områden eftersom just kvinnor och flickor är särskilt viktiga i kampen mot fattigdom.

Tänk så många människor som firar jul på annat sätt än de egentligen vill. Vi på Tidsverkstaden (och säkert du med) möter många människors reflektioner över denna så märkliga tid på året. Naturligtvis hör vi om (och ser på stadens gator) den hysteriska jakten efter julklappar. Vi hör också en del som verkligen älskar julen – människor som av olika skäl lyckats få som de vill ha den.

Men det finns så många andra som år efter år mal på i julens kvarnhjul. Familje- och släkttraditioner kring jul kan till exempel som inte mycket annat bidra tilla att mala ner normalt någorlunda fungerande relationer. Ärligt talat: om du nu tillhör de som firar jul genom att åka runt som ett skållat troll mellan föräldrar, svärföräldrar, f.d svärföräldrar, egna och eventuella tidigare partners släktingar och äta lite sylta här och lite där och dela ut julklappar som du krystat fram och stressat runt för handla och som mottagarna säkert skulle vara lika lyckliga utan och sedan komma hem och behöva vila fram till trettondagen (minst) för att sedan (i bästa fall, d v s du har varit ledig och du har ett jobb att gå till) klara av att gå till jobbet… om du nu tillhör denna inte alls obetydliga numerär julfirare….  vad tror du skulle hända om du skulle fråga runt bland de du firar jularna med om hur de alla egentligen, om de skulle få bestämma själva, skulle vilja att julen såg ut… hur många tror du egentligen skulle tycka att det : a)  är gott med kalvsylta (eller andra till julen hörande, men under resten av året ofta vilande rätter) och därför viktigt att ha sådant på julbordet, b) är viktigt att alla får julklappar av alla, c) att vi måste öppna alla tillsammans och verka glatt överraskade då vi vecklat upp ännu en i stort sett onödig gåva, d) att vi måste träffas just under julhelgen, e) att det är mysigt att sitta i bil, buss eller på tåg under stor del av den (i bästa fall) lediga julhelgen för att träffa människor som vi brukar träffa på jul men kanske inte egentligen vill träffa på just jul?

Tänk om det är så att de allra flesta egentligen är rätt less på sitt sätt att fira jul, men att ingen bara riktigt vågat väcka ett ifrågasättande. Tänk om ingen egentligen vill ha det som vi alltid haft det utan vi haft det som vi haft det bara för att vi haft det som vi haft det. Kanske har vi haft et som vi haft det för att våra föräldrar haft det som vi haft det.

Varför inte – nu när minnena av julen fortfarande är någorlunda levande – ta tid till en reflektion över hur du verkligen vill att julen ska se ut. Oavsett om du älskar det sätt du firar jul på eller inte så får du gärna använda följande frågor:

a) Hur ser nästa jul ut om jag väljer själv utifrån den situation jag befinner mig i?

b) Vad kan jag göra -  konkret och på egen hand - för att få nästa jul åtminstone lite mer så som jag vill ha den?

Ta gott om tid på dig att tänka efter och känna efter. Prata gärna med dina vänner om julfirandet. Skicka gärna också frågorna vidare till de i din omgivning som du firar jul med. Lyssna på vad de säger och berätta vad du tänker om nästa jul.

God Jul 2008.

Nic Askew är en speciell filmare som varje måndag  morgon kl 09.00 publicerar en kort film för att få oss att reflektera. Om du prenumererar, vilket är gratis, så får du ett mail varje måndag morgon då han gjort en ny film. På sin hemsida beskriver han själv filmerna han gör som "short films about life and human spirit" och "short films that do something".

Kolla in denna veckas film och tidigare genom att klicka här.

Kan du tänka dig att bli intervjuad i en doktorsavhandling om hållbar konsumtion? Bor du i eller nära Stockholm? 

Om du svarar ja på dessa frågor, kontakta Cynthia Isenhour.  Du kan läsa hennes egen förfrågan här nedan. 

Are you interested in the ideals of Tidsverkstaden and/or voluntary simplicity? Are you living in or near the Stockholm area?  If so, your assistance is needed. An American PhD candidate named Cynthia Isenhour is here in Sweden conducting research on alternative consumer movements and sustainability.  She is looking for individuals interested in Tidsverkstaden’s work and/or voluntary simplicity. Volunteers will be asked to participate in a short interview (approximately 1.5 hours).  A small subset of participants may also be asked to volunteer for more in-depth research involving an additional 3-6 hours over six months.  The research is being conducted in affiliation with the Department of Social Anthropology at the University of Stockholm, the Division of Human Ecology at Lund University and the Department of Political Science at Karlstad University. Financially the research is supported  by the Wenner-Gren Foundation for Anthropological Research, the American-Scandinavian Foundation, and the US International Institute of Education’s Fulbright Program.  If you are interested, or would like more information, please contact Cynthia

Jörgen Larsson, som är en av Tidsverkstadens grundare, kom i oktober 2007 ut med forskningsrapporten ”Om föräldrars tidspress – orsaker och förändringsmöjligheter”.

Ladda hem rapporten här, eller beställ den som bok (för 100 kr) här.

Du kan prenumerera på nyheter om Jörgens forsking. Gå in på www.familjeliv-utan-tidsbrist.nu

Vill du veta mer, kontakta Jörgen.

Länkar till mediarapportering om forskningsrapporten:
SVT Rapport
P4 Riks Tillsammans: (070929, andra timmen)
GT:s ledare
Svenska Dagbladet
DN

Om du inte är alltför positivt inställd till George W Bush, känner dig en aning elak och dessutom fortfarande är lite leklysten efter julen, så kanske du kan finna en stunds rått nöje i länken du kommer till om du klickar här. 

OBS. Om han fastnar är det bara att dra loss honom med musen.

Om du tycker det är obehagligt – tänk på att det är animerat och bara på låstas.

“Tror du verkligen inte att det kan bli värre? Vad negativ du är! Det kan alltid bli värre”

Här hittar du Bodil Malmstens blogg: http://www.finistere.se/blogg/

"Ekorrhjulet fångar oss därför att vi anstränger oss för att tjäna så mycket pengar att vi kan köpa saker vi egentligen inte vill ha och inte har tid att använda. Allt för att vi ska kunna upprätthålla en livsstil vi inte står ut med för att hålla skenet uppe inför grannar och vänner vi egentligen inte bryr oss om"
 
Utan att kategoriskt påstå att det är exakt så det förhåller sig, kan vi i vilket fall som helst konstatera att Kajsa Larsson Berglind uttrycket det så i boken Det finns ett hål i ekorrhjulet.

På engelska används begreppet rat-race istället för ekorrhjul. En engelskspråkig person påpekade att ”the problem with the rat-race is, that even if you win, you´re still a rat”.

Ekorrhjulet drivs sannolikt av kraftig konsumtionslängtan. Bakom sådan längtan finns antagligen andra djupare liggande faktorer. Kanske upplevd brist på bekvämlighet? Eller en önskan om att bli sedd, uppfattad som framgångsrik eller att man är "med"? Oavsett orsak så behöver vi mer pengar för att kunna konsumera mer och det kan vi få genom att jobba mer eller hitta ett mer välavlönat jobb. Många välbetalda jobb kräver dock en stor tidsinsats och om vi jobbar mer, går det också åt mer tid. Vi får då mindre tid till annat. Då kan det hända att vi försöker kompensera detta genom att köpa färdiglagad mat och hitta hushållsmaskiner och andra fiffiga redskap som spar tid åt oss i hemarbetet. Eller kanske vi (om vi tycker vi har råd) tar hjälp av så kallade hushållsnära tjänster. Detta kanske kostar mer pengar än vi gjorde av med innan vi började jobba mer för att kunna konsumera mer och som resultat fick mindre tid över och därför tvingades konsumera mer, jobba mer och få mindre tid som vi kompenserar via ökad konsumtion, som kräver mer pengar … Och så vidare runt i ekorrhjulet.

Klicka här för att se var internet tar slut.

Tips till dig som funderar över vad du ska hitta på för julklapp till någon som redan har allt som han eller hon behöver och som du därför tidigare gett rätt onyttiga saker – du kan ge en get.

En granne till en av Tidsverkstadens grundare fick en gång en tupp i julklapp av sin bror. Till tveksam glädje både för födelsadagsbarnet och närboende i det relativt olantliga grannskapet. Det gick inte många mornar innan fjäderfäet förpassades till mer passande omgivningar.

Finessen med att ge en get är att mottagaren slipper ha den i lägenheten eller på tomten. Geten ges istället till Getbanken Pakkam i Kerala, Indien.

Så här fungerar det
Getbanken Pakkam är en microkreditverksamhet som startades 2007 i samarbete med Pakkam Group Sweden . Den fungerar så att getter köps in med hjälp av svenska bidragsgivare. Den som vill ha en get sparar ett mindre belopp på ett sparkonto i den egna mikrokreditrörelsen. När man har fått geten ska man leverera de två första honkillingarna tillbaka till getbanken. Då får man tillbaka sitt sparkapital. Honkillingarna ges på samma sätt vidare till nya getägare. Getbanken Pakkam ger familjerna näringsrik mjölk för husbehov och pengar när avkomman säljs. Med tillräckligt många getter kan de boende i Pakkam eventuellt även starta vidareförädling av mjölken.

Om du vill ge en get i julklapp, sände ett mail till hultqvistbirgitta@hotmail.com och tala om vem du vill ge geten till och adressen till den personen.  Sätt sedan in 500:- på Nordeas bankkonto 4042 17 42921, betalningsmottagare Birgitta Hultqvist. Märk med ”Getbanken Pakkam” samt ditt namn och adress.

Betala in före 17 december så hinner den som ska få julklappen få sitt Certifikat före jul. Men, även efter jul är det en bra idé att ge bort getter. eller köpa en själv.

Pakkam – vad är det?
Pakkam är en by i delstaten Kerala i Indien. Många familjer i Pakkam är med i SPACE. SPACE är en kooperativ organisation som verkar för ekologisk odling för att stödja i första hand kvinnor och jordlösa att befria sig från långivares höga räntor samt för rättvis turism. SPACE grundades 2001 som en reaktion på att många bönder i Indien har blivit skuldsatta i så stor omfattning att enda utvägen de ser är att begå självmord. SPACE bedriver bl a en välfungerande mikrokreditrörelse. Rörelsen ger fattiga småbönder möjlighet att låna mindre belopp räntefritt.

… går framåt eller inte, kunde vi i Göteborgs-Posten den 4 november 2007 läsa att platt-TV-apparater nu har börjat dyka upp på återvinningscentralerna. Så sent som år 2004 var platt-TV årets julklapp (enligt HUI – Handelns Utredingsinstitut) och redan börjar de hamna i återvinning.

Är detta ett tecken på att utvecklingen går framåt? Och vilken utveckling har i så fall gått framåt? Kvaliteten? Eller kan det vara ett uttryck för att vi börjar tröttna på våra prylar och därför slänger dem? Eller är detta tecken på att den tillväxtdrivande tekniska utvecklingen som skapar begär efter nya finesser skrider framåt? Eller är det en god signal som visar att återvinningssystemen fungerar? Eller säger det något om att vårt överflödssamhälle har börjat bita sig själv i svansen?

Fundera gärna också på frågan om du tycker att det är ett framsteg om kannibaler börjar äta med kniv och gaffel.

Vad skulle du göra om du vann sex miljoner dollar på Lotto? Brendan Thonton i Renton utanför Seattle, Washington, fick en ovanlig idé när han gjorde det.

Brendan är en runt genomsnittet miljöintresserad man i lägre medelåldern som hade tur på Lotto. Familjen gillade att resa och Brendan hade i alla år haft lite surt samvete för flygresorna till Grenada, Belize och Guadelope. Nu åkte de på semester i en hel månad till La Reunion – en ö utanför Madagaskar. Det var varmt och vackert, men något störde idyllen. Det var som en molande och dunkel känsla som började pulsera i Brendan. Efter några dagars oro förstod han att det var det dåliga miljösamvetet som började göra sig oförträngbart. Brendan fattade ett beslut om att betala tillbaka på sin miljöskud. De sex miljonerna dollar gav Brendan visst utrymme till avbetalning.

När semestern var över var familjen glad att komma hem till Renton igen. Nu skulle samvetsskulden börja krympa. Till att börja med så fattades beslut om total flygfasta i fem år (lätt att säga efter alla de resorna skulle man kunna tycka, men också: bättre sent än aldrig). Sedan köpte de lågernergivitvaror och installerade solfångare på det nya huset de köpt. Men detta var bara början.

Nästa avbetalningsbeslut kan vid första påseendet verka lite märkligt. De valde att köpa fyra bilar. Och inte vilka bilar som helst, de köpte fyra st begagnade Hummer av årsmodell 2006 – ingen miljöbil direkt. Istället bland det absolut det värsta man kan tänka sig i bilväg. För dig som inte är insatt i amerikanska muskler-men-ingen-hjärna-bilar kan vi berätta att Hummern från början hette HumVee och var ett militärt fordon som bkand annat användes i Gulfkriget. Historien säger att det var en annan muskelmogul, Arnold Schwarzenegger, som övertalade militären att göra en civil version av Hummern (Arnold själv har på senare år börjat utveckla den del av hjärnan som styr miljömedvetandet). En Hummer av modell H2 av 2008 års modell har en 6.2 liters V8:a på 393 hk, med en bränsleförbrukning på runt två liter per mil vid normal körning – vad det nu är för en Hummerförare och har ett nybilspris i Sverige från 665.000 kr och uppåt beroende av utrustning. Du kan bilda dig en egen uppfattning om Hummern på  www.hummer.com

Tillbaks till Brendan och hans familj. Hur kan någon vettig människa kalla detta ett hållbart beteende? Ja, men vänta ett tag. Du vet ju inte ännu vad Brendan gjorde med bilarna. Trodde du verkligen att han och familjen skulle köra omkring i dem? Nej, istället anlitade Brendan ett arbetslag från en lokal bilverkstad för ett udda uppdrag: att demontera och källsortera bilarna.

- Jag ser det som en slags defensiv miljöinvestering, säger Brendan Thonton. Alla amerikaner vet attt en Hummer har en extremt lång livstid och istället för att dessa koldoxidsprutande monster ska härja på vägarna i kanske 20-25 till, så plockar vi ner dem direkt och låter alla delar gå till återvinning.

Visst kan detta betraktas som kapitalförstöring, men när de nu ändå åkte omkring på vägarna så innebär demonteringen i alla fall att de inte kan bränna mer CO2. Och delarna gick inte till återanvändning – något som naturligtvis är bättre i normala fall. Brendans tilltag kan kanske jämföras med de som köper utsläppsrätter för att kompensera ett bultande semesterresesamvete.

Brendan fick också frågon om hur han kunde komma på denna i mångas ögon befängda tanke. Han svarade med hänsvisning till att den nya grannen var en osedvanligt osympatisk och kaxig växthuseffektsförnekare som stoltserar med sin Hummer och att skulle kännas lite kul att ge honom något att tänka på. Kanske inte världens mest ädla motiv, men det ledde i alla fall till att just de många hundra tusen liter bensin som skulle drivit dessa monsterbilar inte förbränns.

Dessvärre fick inte Brendans Hummer-kalas den uppmärksamhet han tänkt sig. Media visade sig helt ointresserade av att rapportera om denna för många uppenbarligen starkt provocernade händelse. Kanhända just därför. Vi har fått uppgift om Brendan genom personliga kontakter. Han heter egentligen något annat. Brendan och hans familj har nu flyttat från Renton (som egentligen också heter något annat, men också ligger utanför Seattle).

Vad tycker du om det Brendan gjorde?

Konferens om lycka
Den 27-28 oktober genomfördes världens första lyckokonferens på Göteborgs universitet. Konferensen anordnades av Charity International och Filosofiska Institutionen på Göteborgs universitet. Den samlade några av Europas främsta lyckoforskare, samt filosofer, ekonomer, psykologer och politiker. Bland besluten från konferensen kan nämnas att möjligheterna att ta fram ett lyckoindex för att styra politiken ska undersökas, samt ett tvärpolitiskt seminarium om lycka ska arrangeras i riksdagen.

Vi på Tidsverkstaden blir av detta bara styrkta i vår uppfattning om att målet med all politisk verksamhet rimligen borde vara att driva utvecklingen mot vad som skulle kunna kallas Hållbart Välbefinnande. Om vi vill ditåt, borde en av de första stegen vara att skrota måttstocken BNP – denna föråldrade idé om att mäta framsteg endast med hur mycket som produceras räknat i ekonomiska termer. Vi vill se BNV som det nya måttet. Det står för Befolkningens och Naturens Välbefinnande. Är det inte det som alla folkvalda egentligen ska ha för ögonen i alla motioner, propositioner och beslut?

De presentatoner som gjorde på konferensen finns (på engelska) på Charity nternationals hemsida www.charity.se under rubrikerna Lyckoforskning – Lyckokonferenser.

Bok om lycka och lidande
Den göteborgske filosofen Bengt Brülde – som var en av huvudattraktionerna på konferensen – sammanfattar den senaste lyckoforskningen i sin nya bok som heter ”Lycka och lidande: begrepp, metod och förklaring”.  Tonvikten i boken ligger på psykologiska faktorers betydelse för upplevelsen av lycka, till exempel vilken påverkan vår personlighet och våra förhållningssätt har på vårt välbefinnande och vår livstillfredsställelse. Bengt visar bland annat att det är bra för vår egen lycka att göra bra saker för andra, att inkomst och social position har begränsad påverkan på lyckan och att hälsa inte är så avgörande som vi kanske tror. Det framgår av forskningen att det är viktigt med relationer, ett arbete och en aktiv fritid. I boken kan man också läsa om vilket slags samhälle som är bäst att leva i ur lyckosynpunkt.

Den 24 november är årets köpfria dag - en dag då vi uppmanas till total konsumtions-fasta. Initiativet kommer ursprungligen från The Media Foundation i Vancouver, Canada och har spridit sig till 63 länder i den kommersialiserade världen.

Att det är just den 24 november kan förklaras med att detta datum är den inofficiella starten för julhandeln i världen. I USA och Canada firas "Buy Nothing Day" den 23 november eftersom just denna fredag normalt är en av de största shoppingdagarna på året där.

Syftet med dagen är flera. Från arrangörernas sida handlar det mycket om att peka på den orättvisa fördelningen av konsumtionen i världen och dessutom på hur konsumismen påverkar vår livskvalitet, hälsa och ork att engagera oss i saker som är större än vår egen lilla värld.

För oss här i Sverige gäller ju samma sak, men möjligen i lite mindre skala än så länge. Hur som helst kan det vara intressant att upptäcka hur medvetna och fast beslutade vi måste vara för att lyckas undvika att köpa något alls under 24 timmar. Denna upptäckt kan ju leda vidare till väsentliga reflektioner om hur vi konsumerar till vardags.

En rätt vanlig småbarnsfamilj som flyttat från centrala staden till en lantlig tillvaro 5 mil ifrån, överväger att klara sig utan tidning, telefon, dator och TV-abonnemang i det nya hemmet. Skulle du kunna vara utan dessa fyra saker som för många moderna människor är självklara?

Ifrågasättandet för familjen i fråga underlättas av att de köpt ett gammalt hus utan bredband och i ett omåde där de analoga TV-sändningarna är nedsläckta. Den helt normala impulsen vore naturligtvis att
snabbt som ögat få de fyra “bekvämligheterna” på plats. Men, istället frågar de sig hur vardagen skulle se ut utan.

Det finns flera perspektiv på detta. Låt oss börja med det ekonomiska. Runt 15.000:- per år kan de fyra kosta, beroende på val av variant. Hur många timmars arbete, pendling och annat går det åt det att tjäna ihop detta? Låt oss gissa lågt på runt 170 timmar – d v s en månads arbete. Rent teoretisk skulle detta bortval kunna ge en ledig månad per år på pluskontot – bara ur ekonomisk synvinkel.

Sedan frigörs tid genom att minska tid till “de fyra”. Om familjen drar ned från ett ungerfärligt svenskt genomsnitt på 2,5 tim till en halvtimma, så får de två vuxna i familjen 2 tim var i hemmet per dag att använda till annat än tidning, TV, telefon och dator. Som till exempel att umgås, läsa, ta en promenad, lyssna på musik, ägna tid åt sitt barn, fixa extra omsorgsfullt lagad mat eller – för att optimera livskvaliteten – kombinera några av dessa.

Sammantaget skulle bortvalet av “de fyra” i så fall ge de vuxna i familjen 1.630 tim till annat. Per år. För denna familj är det rimligt eftersom de har ett litet barn, dator med bredband finns på jobbet, caféet har tidningen, mobilerna har svarare och den gamla TV:n, videon och DVD:n fungerar för att hyra film när den andan faller på…..

Fundering från TidsverkstadsTankar nr 15 2006