Till Startsidan

Tillräcklighetsekonomin

11:e december 2012 av Fredrik

I en värld där ständig tillväxt via ständigt ökad konsumtion har varit svaret på alla frågor om hur samhällen utvecklas, behövs andra bilder för framtiden. Vi vet att majoriteten människor i rika länder inte ökar sin livstillfredsställelse genom ökad konsumtion, samtidigt som några miljarder fattiga människor skulle förbättra sin livskvalitet genom ökad konsumtion. Vi vet att de planetära gränserna inte håller för fortsatt färd i samma riktning. Vi vet att om alla människor skulle ha samma livsstil som vi i Sverige, så skulle det behövas 3,26 jordklot för att förse oss människor med nödvändiga naturresurser och för att ta hand om de utsläpp och det avfall vi genererar. Vi vet att det inte går ihop.

Tillväxt och ökad standard behövs i fattiga länder för att tillfredställa grundläggande behov, medan vi i den rika delen av världen behöver besinna våra begär. Hur ska detta gå till? Många hävdar att tillväxt är ett måste. Vad händer om vi ifrågasätter denna ”sanning”? Tänk om vi skulle ägna lite tid, kraft och hjärnceller åt att försöka hitta formerna för ”Tillräcklighetsekonomin”.

Låt oss först titta lite på hur det ser ut i det rådande ekonomiska paradigmet.

Vi nås då och då av kriskantade budskap om att något företag har minskat sin vinst jämfört med förra året. Exempelvis från 4,5 till 3,9 miljarder. Hoppla, hoppla – det var inte bra. Eller? Hur hemskt låter det? Ja, det är klart att börskursen faller eftersom det i de finansiella sfärerna finns förväntningar på att vinsten ska öka varje år. Mycket är för lite. Tillräckligt räcker inte. Det måste öka också. Även en minskning av ökningstakten framhålls som problematisk.

Andra ”larmrapporter” kan basunera ut att BNP bara kommer att öka 1-2 % per år de kommande åren. Att ekonomin inte växer mer kan komma att innebära att välfärdssektorerna får mindre resurser. Från traditionalistekonomister framhålls en enda lösning på dessa hemskheter: Vi måste konsumera mer. För tillväxtens skull. För att vård, skola, omsorg och andra viktiga verksamheter ska kunna ha rimlig bemanning sägs det.

För välfärdens skull ska vi alltså konsumera mera. Och för sysselsättningen såklart. Men finns det en automatik i att ökade vinster och tillväxt leder till fler arbetstillfällen och mer resurser i välfärdsektorerna? Sedan år 2000 har BNP ökat från c:a 2.727 miljarder till c:a 3.500 miljarder 2011 – en ökning med 773 miljarder eller runt 28%.

Nå, har det blivit bättre i landet på dessa 11 år? Har välfärden utvecklats? Har barngrupperna i förskolan blivit mindre? Har grundskolan berikats med resurser till fler lärare och bättre stöd till eleverna? Finns fler engagerade medarbetare i äldreomsorgen? Har operationsköerna minskat? Den direkta patienttiden? Väntetiderna på akuten? Har arbetslösheten sjunkit? Eller sysselsättningsgraden? Har influtna vinstskatter från lönsamma företag ökat i omfattning? Har det blivit 28% bättre sedan år 2000? Svårt att svara sant på utan att gräva i statistiken.

Hur som helst verkar vi utan vidare granskning svälja en massa sanningar. Som att det är tillväxt som förbättrar välfärden och skapar sysselsättning. Börjar det bli dags att skölja och spotta ut?

Jamen – säger vissa – vi måste ju växa. En ”sanning” som ofta hörs är att företag som inte växer går under i den internationella konkurrensen. Vad är det som gör att exempelvis ett byggkonsultföretag som verkar i Västra Götaland eller ett lokalt verksamt städbolag måste växa? Utvecklas – visst. Men varför måste en verksamhet som fungerar nödvändigtvis växa? Om verksamheten är rätt så stabil och ger ett lagom överskott som räcker till att betala eventuella räntor och amorteringar och investeringar. Och lite skatt.

Men, kanske är det viktigt att växa för vissa verksamheter. I alla fall för en del av industrin – den del som tillverkar produkter som ”förutsätter” storskalig produktion, är ”utsatt” för snabb teknisk utveckling, global konkurrens, är investeringstung och kapitalkrävande. I sådan omgivning kanske man känner att det är viktigt att växa. I alla fall säger chefer i sådana branscher det. Men, vi har sett exempel på hur det går med företag som försöker växa men som uppenbarligen inte tillverkar tillräckligt attraktiva produkter. Företaget satsar på att växa och försöker finansiera expansionen. Skattebetalarna står för lönegarantier då konkursen kommer. Och lånegarantier om staten har gått in med sådana för att rädda arbetstillfällen. Nu ska Volvo växa och satsar Volvo 35 miljarder på utveckling och tillverkning i Sverige. Alla hurrar. Pengar lånas från Kina och svenska staten garanterar 3, 5 miljarder. Kalkylen bygger på att försäljningen av bensin/dieselslukande exklusiva premiumpersonbilar ska fördubblas. Och detta i tider av finanskris, klimatkris och en framtid med stigande priser för energi och material.

Den hittills rådande ekonomiska ”logiken” skulle lite drastiskt kunna sammanfattas ungefär så här:
– Jobba mera, tjäna mera
– Då kan du konsumera mera
– Då bidrar du till tillväxten
– Ökad tillväxt ger ökad välfärd
– Ökade klyftor är bra för de driver på tillväxten
– Sparande är däremot inte bra
– Låna istället gärna pengar till din konsumtion i närmaste bank
– Räntorna hålls låga och finansiella regleringar ska inte störa
– Om bankerna inte får tillbaka utlånade pengar, så räddar staten dem med skattemedel
– Om högbelånade företags satsningar misslyckas, täcker skattemedel lönegarantierna
– Så behöver du inte tänka på konsekvenserna –  jobba på och konsumera på bara

Trots totalt 6 års indoktrinerande ekonomistudier har undertecknad i alla år haft svårt att se hur denna ekonomiska ”logik” kan nämnas på samma vecka som begreppet hållbar utveckling. Miljöhänsyn finns överhuvudtaget inte med i den ”logiken”. Inte konstigt att många ur den äldsta nu levande generationen gapar av häpnad över utvecklingen av det ekonomiska tänkandet. De som lärde sig att det är bra att spara först och köpa sedan. Verkligheten har väl också visat att denna logik har varit mer en ideologi än verklighet.

Vi hamnat många mil från den ursprungliga betydelsen av ordet ekonomi. Nämligen:

Läran om hushållande med resurser i ett tillstånd av knapphet

Det är just där vi befinner oss och just den den läran vi behöver utvecklas i. Många läxor lär det bli framöver.

I Tillräcklighetsekonomin är pengar ett medel, inte ett mål. Sparande är sunt och ses som nödvändig grund för utveckling. Vinster kan vara tillräckliga för att avsätta till investeringar och ev. räntor och amorteringar. De måste inte med automatik öka varje år. Ett av våra favoritexempel på företag som tänker tillräckligt kan du läsa om här – i ett gammalt nyhetsbrev – under rubriken ”En pepparkaksbagare här bor i staden” (i samma nyhetsbrev från 2005 kan du passande nog också läsa en text om Förnöjsamhet och om mindre materialistiskt julfirande).

Är detta med Tillräcklighetsekonomin bara tomt och naivt drömmande? Det tror inte vi. De kriser vi nämnt – skuldkris, klimatkris och energiskris leder åt samma håll – lägre materiell konsumtion och förändrad inriktning på den ekonomiska aktiviteten (se bl.a rapporten Har tillväxten nått vägs ände?). Denna utveckling kommer, enligt allt fler, att göra det helt nödvändigt att övergå till något som kan kallas för Tillräcklighetsekonomi.

Det är tack och lov inte bara vi som tänker i termer av Tillräcklighetsekonomi. Läs till exempel Ingemar Tigerbergs utmärkta bok ”Från dystopi till ekoekonomi” (kapitel 3 heter Att konstruera en ekoekonomi). Läs mer om den boken här. Anders Wijkman och Johan Rockström har skrivit boken ”Bankruptning Nature” och i den efterlyser de en ny ekonomisk logik. I SvD 2012-12-05 fanns en artikel som sammanfattar deras tankar – och som vi sammanfattar nedan:

Vi behöver en ny typ av ekonomi, som bryter mönstret med en ständigt ökande energi- och materialomsättning. Skälen är främst tre.

1. Stigande priserna på energi och råvaror leder till lägre tillväxten blir lägre

2. Klimat och ekosystem är i fara som följd av nuvarande tillväxttänkande.

3. En omställning till cirkulär ekonomi där resurserna används effektivare, leder till att jobben ökar.

Dagens kris borde utnyttjas för att ta ett helhetsgrepp på utvecklingen, i stället för att bara skapa balans i finanserna. Naturens skafferi är inte oändligt stort och tiden är kort att åstadkomma en övergång till ett hållbart ekonomiskt system. Vad som krävs är en annan ekonomisk logik, där sociala och miljömässiga målsättningar ges starkt ökad prioritet.

En utveckling mot ökad resurseffektivitet förutsätter att affärsmodellerna ses över. Fokus måste vara att erbjuda hög kvalitet i kombination med längre livslängd, till exempel genom leasing av olika produkter – och tjäna pengar på vad som redan är producerat – i stället för att ständigt ta fram nya produkter. En bonuseffekt är att jobben blir flera i den serviceapparat som byggs upp.

Utvecklingen kan hjälpas på traven genom en skattereform. Lägg skatt på uttag av olika råvaror och sänk skatten på hållbar konsumtion och arbete. Ge samtidigt forskningen resurser för hållbar produktdesign och nya affärsmodeller. Genom ett sådant grepp kan den ekonomiska krisen användas för att utveckla en mera hållbar ekonomi, i ordets verkliga bemärkelse.

Se där. Nu vet vi vad som behöver göras för att närma oss Tillräcklighetsekonomin. Låt oss önska oss lycka till.

Nedtecknat av Fredrik W.



0 Kommentarer till “Tillräcklighetsekonomin”
  1. Bli först att tycka till!
Skriv en kommentar



Föreningen Tidsverkstaden   •   Södra Larmgatan 6   •   411 16 Göteborg   •   e-post: info@tidsverkstaden.se
Copyright © 2017 Föreningen Tidsverkstaden  •  Om cookies  •  Webmaster  •   Credits  •   Powered by WordPress