Till Startsidan

Faller du i Duktighetsfällan?

14:e september 2011 av Fredrik

Vi lyssnade till en föreläsning med Alexander Perski som är docent vid Karolinska Institutet och Chef för Stressmottagningen vid Institutet för Psykosocial Medicin.  Här följer ett sammandrag:

Alexander Perski konstaterade inledningsvis att det är stressiga tider för stressforskare nu för tiden. Alla vill veta bakgrunden till att stressen breder ut sig som en våt filt över landet och – såklart – vad vi kan göra åt det. Förutom att många individer mår väldigt dåligt som följd av stress, kostar det samhället många miljarder. Exempelvis utbetalade Försäkringskassan drygt 3 miljarder direkt kopplat till diagnosen ”stressreaktioner” under 2009. Gränsdragningen mot andra diagnoser kan vara svår –  till exempel ”depression” och ”återkommande depression” (5,5 miljarder) och ”andra ångestsyndrom” (2,5 miljarder).

Kvinnor är den klart största riskgruppen. Båda andelen och antalet  kvinnor under i ålderkategorierna 16-24 år och 25-44 år  med ”stressrelaterat besvär” har ökat dramatiskt (mellan  1995-2005 från 6 till 22% resp. från 8-17% . Vid Stressmottagningen där Alexander är verksam är 70% av patienterna kvinnor. Den dominerande åldersgruppen är där 35-45 år.

Hur kan detta komma sig?

Perski påpekar att patienterna kommer från olika bakgrund, har olika jobb och privata livssituatoner, men att de har en sak gemensamt: DE HAR DÅLIG SJÄLVKÄNSLA.

Grundläggande självkänsla baseras på jag är något sånär nöjd med mig själv, att jag har ett värde som människa, att jag har åtminstone några egenskaper jag tycker är tillräckligt bra, hyser viss respekt för mig själv och tycker att jag som helhet duger och är OK. Rimliga (inte låga) ambitioner, krav och förväntningar på sig själv hjälper att bygga tillräcklig självkänsla. Kanske är det bra att ha rimliga förväntningar på sin självkänsla också och inte tro att den  ska vara på topp jämt

Upplevelsen av grundläggande egenvärde  grundläggs tidigt i våra liv (anknytning viktig), medan våra ambitioner formas senare i livet.

Det finns många sätt att se på självkänsla. Forskaren William James sammanfattar det som relationen mellan mina ambitioner och mina upplevda förmågor.  En annan forskare – Christofer Murk – talar om att självkänslan kan vara stabil och inte påverkas så mycket av vad som händer i vårt liv eller så kan den vara instabil. Instabilitet kan bero på att självkänslan är beroende av prestationer (att klara av, vara kompetent) eller beroende av andras gillande (värde som människa, relationer).

Det finns tre sätt att kompensera sviktande självkänsla – via relationer (hjälpa andra, vara viktig för andra för att duga), via prestationer (vara duktig, göra massa saker för att duga) eller perfektionism (strävan efter det perfekta dämpar ångesten att inte duga).

Alexander nämner två kategorier i riskgruppen kvinnor. ”Prestationsprincessor” och ”Uppgivna askungar”. Båda dessa har dålig grundläggande självkänsla, men skiljer sig övrigt genom att:

Prestationsprincessan har en hög prestationsbaserad självkänsla som yttrar sig genom a är engagerad i många olika aktiviteter, antar erbjudanden och utmaningar, är perfektionist i prestationerna, väljer livsposiition eller yrke som är krävande, betraktar även små misslyckanden som tragedier, har svårt att stänga av sin fysiologiska uppvarvning. Prestationsprincessan backar inte ur hopplösa situationer, utan anstränger sig istället ännu hårdare.

En uppgiven askunge har låg prestationsorienterad självkänsla, tror sig inte om mycket, upplever sig inte duga till så mycket, ser sig själv lite som en ”loser”, strävar hårt efter att göra sig viktig för någon eller några andra människor – genom att hjälpa eller offra sig.

Liksom det ofta är vägen in, är också vägen ut ur stressrelaterade tillstånd ofta att arbeta med att stärka självkänslan. Den går via ökad självinsikt, att sluta kompensera genom prestation, relation eller perfektion, att rimlifiera sina ambitioner så att de kommer i balans med den egna förmågan (vilket kan kräva justering uppåt eller nedåt), välja mer medvetet, tänka efter vad som är VERKLIGT viktigt, be om/kräv hjälp, prata med andra (stödgrupper, terapi) – du är inte ensam och förändringar i normer och ideal kan bara åstadkommas om många människor börjar göra saker annorlunda.Vi behöver inte vara smala, snygga, superpresterande, smarta och sociala bara för att normer och media förmedlar sådana idealbilder.

antecknat av Fredrik W.



Föreningen Tidsverkstaden   •   Södra Larmgatan 6   •   411 16 Göteborg   •   e-post: info@tidsverkstaden.se
Copyright © 2017 Föreningen Tidsverkstaden  •  Om cookies  •  Webmaster  •   Credits  •   Powered by WordPress