Besparingar med medbestämmande
15:e september 2009 av Fredrik
Det pågår saker i vårt välfärdssamhälle som är starkt oönskade. Ingen välkomnar väl indragningar i verksamhet, service och stöd som finns till för medborgarna. Men vad finns för alternativ till att hoppas på krismedel från statsmakterna då skatteintäkterna minskar samtidigt som kostnader för försörjningsstöd och annat rusar iväg i kommuner och förvaltningar? Kanske inte mycket annat än att iscensätta besparingsplaner. Men hur går det till?
I denna svåra situation sluter sig ofta ledningsgrupper på olika nivåer inåt. Det är en naturlig reaktion att försöka stärka varandra inför det vi vet blir tufft. Det är lätt att förstå, eftersom de flesta beslut som måste fattas kommer att bli mycket impopulära hos såväl medarbetare som kanske måste sluta eller omplaceras och medborgare vars värdefulla välfärdsinrättning försämras eller stängs.
Men, hur skulle det se ut om ledningar gjorde precis tvärtom – öppnade upp i de svåraste av tider. Vad skulle hända om en kommun-, stadsdels- eller förvaltningschef sa så här till sina medarbetare:
”Vi kommer att behöva spara 26 miljoner i budgeten för 2010 jämfört med 2009. Det kommer att bli mycket svårt för oss alla och förmodligen leda till att vissa av oss måste hitta ny sysselsättning. Dessutom kommer med all sannolikhet servicen till medborgarna att försämras. Detta är verkligheten som den ser ut.
Men vi vill inte sitta inlåsta i konferensrum och besluta om hur de 26 miljonerna ska sparas. Vi vill inte besluta om besparingar enbart med utgångspunkt från de poster i kostnadsbudgeten som era respektive verksamheter och resultatenheter utgör. Även om det kanske skulle vara det ”enklaste” sättet – en verksamhet kostar si mycket och stryks den sparar vi så mycket. Vi vill göra besparingarna på ett sätt som har minsta möjliga skadliga inverkan på våra medborgare. För detta behöver vi er hjälp. Ni vistas dagligen i verksamheten och har därför större insikt i vad som skadar den minst ”
Ett utvecklingsprojekt, som inte är önskat, men nödvändigt sjösätts. Alla arbetsgrupper och arbetslag medverkar. Det börjar med att skapa en ökad insikt om de ekonomiska förhållandena i hela organisationen och en kritisk genomgång av den egna verksamhetens budgetposter. Detta följs av några träffar där arbetsgrupper och arbetslag utforskar sina egna verksamheter med lupp för att hitta små såväl som stora besparingsmöjligheter som så lite som möjligt är skadar verksamheten på sikt. Naturligtvis finns en genomtänkt struktur för alla delar av detta program.
Frågan är: när får vi höra om ett sådant program?
